- -
Enkelheten segrade
”Det är normalt för det ’nya Livorno’ att ge allt i varje ögonblick, att vilja vinna”, konstaterade Walter Novellino inför mötet i Crotone. På lördagen blev det tydligt varför dessa är stående ledord för den röda armén.
Säsongsöppningen mot Crotone gav upphov till långt fler svar, än någon vågat hoppas. Skulle Dionisi kunna axla Tavanos mantel? Skulle artonårige Dell’Agnello kunna stångas mot titaner? Men, det kanske största frågetecknet rörde målvakten Bardis förmåga – trodde Novellino på allvar att denna unga Livornoprodukt skulle stå emot Crotones tokoffensiv?
Kanske var det en galnings verk, men det ”nya Livorno” nästan uteslutande bestående av åttio- och nittiotalister, fick för första gången under en lång tid en piazza som Livorno att drömma, att minnas. Livorno spelade med en sorts enkelhet och optimism, i tifosi har lätt att tycka om och imponeras av, ett spel ”a la livornese”.
”LUCARELLIS OCH BALLERIS SJÄL VAR PÅ PLANEN IGEN”
Det var flera år sedan Livorno hade ett lag bestående av så många spelare från regionen:
”Bardi, Dell’Agnello, Luci, Bigazzi och Mazzoni. Alla spelare från eller utanför Livorno. Det var som att förflyttas tillbaka fem år i tiden, då bröderna Lucarelli och Balleri utgjorde Livornos själ – och detta kan betyda mer än många tror”, skriver amaranta.it.
När domaren blåste igång matchen på ”Il Scida” fanns nämligen samtliga, bortsett från Mazzoni på planen. En ny filosofi, lika mycket som ett slag i magen på den moderna fotbollen. Men, skulle det fungera? Novellino hade tidigt poängterat att vad Livorno saknar i skicklighet, skall man ta igen i grinta.
Redan efter fem minuter såg det ut som att Novellinos taktik skulle ge bakslag. Crotone och fenomenet Ciano längst fram, testade Livornos defensiv upprepade gånger. Möjligtvis var det Livornos opolerade taktik, som så småningom ledde fram till 1-0 genom Florenzi. Kanske var det andra sidan av myntet som fem minuter senare gav 1-1; en lika opolerad taktisk offensiv, en hunger att alltid vinna som fick Crotoneförsvaret att i ren panik ta bollen med händerna.
Federico Dionisi gjorde inget misstag. När samme Dionisi i matchens åttiosjunde minut sköt 2-1 på straff igen, hade Livorno redan visat allt Novellino talat om, om fotbollens banala enkelhet, som i slutet enbart handlar om vem som vill vinna mest.
”LIVORNO HAR FUNNIT SIG SJÄLVA”
Varför då denna ohämmade glädje? Resultatet eller matchen kan knappast sägas spegla någon form av dominans spelmässigt. Svaret finner man genom att se tillbaka på de senaste säsongernas uttryckslöshet och tomhet Spinellis projekt symboliserat. Supportrarna har tanken klar för sig: Livorno innebär lidande, kämpande och identifiering med tröjan.
I Livorno anno 2011/2012 har man fått samtliga element man saknat. Spelarna från staden och dess utkanter är uppväxta och formade i Livornos tankesätt och kultur – det enda sättet att nå framgång är att kämpa sig till den. Det är den sortens enkelhet Spinelli och Livorno tappade bort någonstans på vägen, men nu lyckats hitta igen och som skall föra Livorno till Italiens finrum. Så småningom.
AVANTI LIVORNO!
Matchens spelare:
Bardi – kan inte beskrivas på annat sätt än som ett fenomen. Göra fyra matchavgörande räddningar och visar en pondus få jämnåriga klarar av. Blivande storstjärna.
