Inför Ascoli - Livorno
Pillons Livorno har öppnar säsongen under all kritik. Självförtoendet är kört i botten och nu tickar klockan för mannen i mustaschen. För motståndet står Ascoli, Pillons gamla lag och Livornofansen ideologiska motpol.
Ascoli, Bepi Pillon och Andrea Lucis gamla klubb, står för motståndet för Livorno som knackat rejält i säsongsinledningen. Under veckan har rykten om kontroverser i omklädningsrummet läckt ut, vilket i sig inte är så konstigt med tanke på säsongsinledningen, och frispråkige målvakten De Lucia har, och inte utan viss rätt, kallat laget för anemiskt.
Det var rutinerade tränarräven, mr Fairplay, Bepi Pillons jobb att lotsa det ungt satsande Amaranto genom europas längsta säsong. Laget har dock haft det svårt med just det som varit Pillons signum; inställningen, viljan och modet. Nu börjar saken alltmer ställas på sin spets och i pressen spekuleras det redan om vem som skall ta över.
I veckan har president Spinelli förklarat att treårsplanen står fast och att Pillon har fortsatt förtroende. Men frågan är hur mycket de fagra orden är värda om det blir ytterligare en undermålig insats med förlust som resultat. Spinelli har inte direkt gjort sig känd som en president med tålamod; senast en tränare satt en hel säsong var 2003/04 när Mazzari ledde klubben till Serie A. Spinellis treårsplanen inbegriper med all sannolikhet inte en sejour i Lega Pro. Presidenten själv väljer att följa matchen hemifrån. Den vidskeplige presidenten har hitintills bara bevittnat två matcher och båda gångerna fått se laget släppa in fyra mål och tar alltså det säkra före det osäkra. (Vi som följt laget ett tag vet ju dock att styrkan sitter i färgen och att det är dags för Aldo att dra på sig den gula anoraken igen.)
Motsåndet
Livorno och Ascoli är svurna fiender, vilket bottnar i curvornas fundamentalt skilda uppfattning om samhället. Trots det hämtade Livorno in både tränaren Pillon och mittfältskämpande Piombinosonen Luci från Ascoli under sommaren.
Ascoli, som väcktes till liv av Pillon ifjol, har tappat flera tunga spelare: förutom nämnde Luci har även succéanfallarna Bernacci och Antenucci försvunnit, liksom speluppläggaren Amoroso. Inget av nyförvärven har på papperet samma potential som de fyra nämnda. Däremot har man under Elio Gustinetti, som de senaste åren lett Grossetto till relativa framgångar, inlett säsongen stark. En åttonde plats efter två segrar och tre oavgjorda är säsongens facit. Hemma på Del Duca är man ännu obesegrad.
Laget
Mot Ascoli tvingas Livorno klara sig utan Perticone som är avstängd, ständigt skadade Knezevic och Volpato som ännu inte anses vara i matchform. Unge målvakten Bardi är borta pga u19-uppdrag och Parravicini kommer troligen inte tillbaka förrän efter jul. I förvaret kliver med all sannolikhet Migliónico in centralt och till vänster kan veteranen Pieri åter få chansen. Inte för att Lambrughi varit sämre än någon annan, men för att få in värdefull rutin och löpstyrka som är nödvändig då mittfältet verkar få nytt utseende.Där verkar nämligen Pillon överge sin tidigare cementerade symmetriska idé med två centrala spelare och två offensiva yttrar, för att istället ge Iori och Luci sällskap av Barusso centralt. Vänsterkanten lämnas då för Pieri att fylla på bakifrån eller Tavano att kliva ut från sin anfallsposition. Tavano verkar alltså tagit tillbaka sin plats, trots att Danilevicius med sin uppoffrande spelstil hjälpte unge Dionisi betydligt bättre än den trötte ex-skyttekungen. Om vi ska kalla det renoverade spelsystemet 4-4-2, 3-5-2, eller rentav 4-3-3 beror på hur kantspelet kommer att fungera. Att få in mer muskler centralt och låta Iori koncentrera sig på att slå passningar känns i vilket fall som helst som rätt väg att gå.
Potentiell startelva: De Lucia; Salviato, Migliónico, Di Bella, Pieri; Surraco, Barusso, Iori, Luci; Dionisi, Tavano
Plats: Cino e Lillo Del Duca, Ascoli Piceno.
Tid: 1 oktober, 20:45.
Domare: Tozzi.
