Lagbanner
Inför Triestina – Livorno; Fönstret mot öst
Inte långt till Rijeka.

Inför Triestina – Livorno; Fönstret mot öst

Livorno gästar tabelljumbon Triestina. En politiskt laddad måstematch där en pressad Novellino för allas trevnad nog bör ha med sig tre poäng hem.

Livorno har problem. Novellino har problem. Inför förra veckans match mot Modena pratades det om den första av nio finaler. Den matchen förlorades efter ett svagt försvarsingripande på övertid. Nu står istället tabelljumbon Triestina för motståndet. En måstematch på många sätt. För det första kan inte Livorno fortsätta att ge bort poäng, allra minst till laget som varit allra sämst på att själva spela till sig dem. För det andra har matchen mot Triestina en politisk laddning, vars innehåll hämtas från stadens symboliska värde under det tidiga kalla kriget. Novellino bör för sin egen och för fansens skull ha med sig en seger hem.

 

Fönstret mot öst

Trieste ligger i Friulien. Som en enklav omgärdat av Slovenien och tidigare Jugoslavien. Närmare till Ljubljana än till Venedig. Triestes egenskaper som fristad mellan 1947 och 1954 gjorde staden viktig ur propagandasyfte, gjorde fotbollsklubben viktig i propagandasyfte. Inte bara i Italien, i hela västvärlden. På Triestinas axlar placerades uppdraget att sälja kapitalism till östblocket. Men Trieste är ingen storstad, inget ekonomiskt nav och klubben vacklade under trycket. Det gick helt enkelt inte att samla tillräckligt med sportslig kompetens och redan 1947, när det Stora Torino tog sin andra raka seger i italienska högsta serien slutade Triestina sist, fjorton poäng från la salvezza. Så kunde man naturligtvis inte ha det, fönstret mot öst måste förbli öppet. Så nästa säsong befann sig klubben plötsligt involverade i toppstriden tillsammans med Torino, Milan och Juventus. Man slutade på en fjärdeplats. Klubbens bästa genom tiderna.

Och sådär fortsatte det. Klubben hölls under armarna i tio års tid. Ständigt ett lag i Serie A, om än utan att utmärka sig. Men när kriget ljumnade, relationen mellan Beograd och Moskva surnade och staden införlivats med Italien fanns inte samma intresse av att hålla Triestina ovanför vattenytan och 1957 lät man klubben sjunka. Och Triestina sjönk som en sten. Sedan dess har man spelat lika mycket i Serie C som i Serie B. Aldrig varit nära Serie A. Dagens inkarnation har förstås endast det förflutna, eller sin största framgång, gemensamt med '40- och '50-talets version. Men fotbollsklubbar handlar om historia och tradition och Triestina kan knappast tvätta bort stämpeln av det kristdemokratiska Italiens propaganda riktat mot sin socialistiska granne. Matchen mot den kommunistiska enklaven Livorno fortsätter att vara laddad.

 

I Livorno

Novellino har huvudbry. Både Spinelli och Signorelli säger att han sitter säkert, vilket väl indikerar att så säkert sitter han inte. Resultaten har inte blivit bättre sedan Novellino tog över efter Pillon, däremot har relationen med curvan försämrats drastiskt. Taktiskt har Novellino visat sig villig att experimentera, men att experimentera upp Luci som länk mellan mittfält och anfall kunde man kanske på förhand sett resultatet av. Novellino gjorde det inte och slängde bort två matcher, fyra poäng. Spinelli har i veckan gett en hjälpande hand: spela de unga och de som sitter på längre kontrakt. Det betyder ingen Tavano, Danilevicius, Barusso eller Parravicini. Det betyder Knezevic och Lambrughi, Luci och Galabinov, Cellerino och Dionisi. Frågan är hur mycket Novellino tillåter sig att lyssna, eller inte lyssna när chefen har synpunkter. Pillon petade De Lucia för Spinellis skull. Det gick åt helvete, Novellino verkar tjurigare.

Backlinjen är antagligen given, Bernardini är avstängd och ersätts av Salviato. I anfallet har Novellino hårdnackat hållit på Dionisi och Tavano, de normalt sett bästa spelarna. Men Tavanos nivå är svårt jojoartad och Spinelli vill som sagt se Galabinov eller Cellerino. På mitten borde Belingheri åter få spela, men på vems bekostnad? Ioris passningar? Schiattarellas fart? Barussos kraft? Luci är given.

Potentiell XI (4-3-1-2): De Lucia; Salviato, Migliónico, Knezevic, Pieri; Barusso, Iori, Luci; Belingheri; Dionisi, Tavano.


-
Not: Staden Triestes andra klubb A.S.D. Ponziana spelade under 1940-talet i den Jugoslaviska högsta serien.

Gustaf Sjöstedt2011-04-08 17:44:00
Author

Fler artiklar om Livorno