Med näbbar och klor
Igår återupptogs den avbrutna matchen mot Pescara. Livorno hade 2-0 och sextio minuter att spela.
Det hade gått en dryg månad och tiden hade stått stilla. I Pescara visade resultattavlan 0-2 och 31 minuter. Sedan dess har Livorno radat upp förluster och fick först i helgen stopp på den sviten. Pescara å sin sida har fullständigt mosat allt motstånd, vare sig det rört sig om Vicenza eller Torino. Morosini är förstås sedan länge i jord, men hans minne är lika levande som någonsin och har verkat till att föra Livornos och Pescaras supportrar närmare varandra. Man får inte heller glömma att Pescara förlorade sin målvaktstränare Mancini veckorna innan Morosinis bortgång och sedan dess har Domenico Rigante, en Pescaraultra, mördats i sitt hem. Domenico hyllades med en stor banderoll från Livornos Curva Nord i helgen, precis som flera banderoller på Stadio Adriatico igår riktade sig till Morosini. Smärtan har fört fansen närmare varandra. De redan goda relationerna har förbättrats ytterligare.
När matchen åter blåstes igång var eventuella vänskapligheter dock bortblåsta. Pescara har vittring på Serie A och Livorno slogs med näbbar och klor för att försvara sin ledning. Perotti ställde för dagen upp med ett 4-4-1-1, där Luci spelade framför övriga mittfältet med uppgiften att hålla både ett och två ögon på supertalangen Veratti. Taktiken fungerade initialt mycket bra. Livorno visade en beundransvärd disciplin, till och med yttrarna Bigazzi och Schiattarella som normalt har extremt svårt att hålla sina positioner defensivt låg rätt. Knezevic styrde backlinjen exemplariskt och vänsterbacken Lambrughis perfekta försvarsspel lämnade inte Pescarakaptenen Sansovini en millimeter. Med så mycket fokus på defensiven blev Paulinho förstås ensam och isolerad på topp, men i vanlig ordning krigade han förtjänstfullt och plockade ned bollar mot försvarare som är en halvmeter längre. Det mest dramatiska som hände i första halvlek var annars att domare Baratta lyckades hitta drygt fem övertidsminuter på totalt fjorton spelade...
I andra halvlek ökade Pescara pressen, fyllde på med mer folk och skapade också mer. Faktum är att man skapade en hel del. Men i takt med att Livornos försvar allt oftare spelades igenom av Pescaranafallet så lyfte sig Bardi i målet. Livornosonen radade upp räddningar och stabila ingripanden och om första halvlek varit Knezevics och Lambrughis var den andra definitivt Bardis. Pescaras offensiva fokus öppnade för Livornokontringar och både Bigazzi och senare Paulinho fick bra lägen att öka på till 0-3. I takt med att målen uteblev för delfinerna växte irritationen hos en del av dem. Framförallt hos kaptenen Sansovini, som tog till de mer akrobatiska teaterkonsterna i repertoaren, och Zanon, som istället satsade på fula sena tacklingar. Zeman visade dock den goda smaken att byta av båda två. Med sex minuter kvar att spela stoppade Pescaras Romagnoli Luci i en kontring, och eftersom han hade ett gult kort sedan 14:e april visades han av. Romagnoli visade dock stor värdighet och inte ett ord av protest kom över mittbackens läppar. Snyggt Romagnoli!
Efter Romagnolis utvisning blev känslan att det skulle gå vägen blev allt mer påtaglig. Bardi fortsatte att avvisa Immobile och på övertid fick Paulinho sin gyllene chans till 0-3, men bollen passerade ett par centimeter utanför Ananias bortre stolpe. Vid 47' blåste domaren av och Livorno höll därmed nollan för andra matchen i rad och bärjade tre mycket viktiga poäng.
”Vi gjorde vad vi skulle och mindes vad Piermario sagt ['Kom igen killar, nu tar vi de här poängen!' min anm] innan vi gick ut” sa Lambrughi, en av matchens bättre, efteråt.
”Vi spelade en bra catenaccio”, kommenterade Perotti. ”Men det var Madonna som vann matchen, jag spelade oavgjort. Det viktiga är att laget har hittat tillbaka.”
Och visst har de det. Inställningen de senaste båda matcherna har varit perfekt. Det var länge sedan jag såg så många spelare spela med så mycket hjärta som jag gjort sedan Perotti tog över. Även Pescaras tränare Zeman imponerades:
”De kämpade bäst. De gjorde en fantastisk match, spelade bra defensivt. De gjorde vad man måste när man leder med två mål.”
Så. Vad innebär det här? Livorno är kvar under playoutstrecket tillsammans med Vicenza. Ställningen är som följer:
14. Cittadella – 48p
15. Grosseto – 48p
16. Ascoli – 43p
17. Empoli – 43p
---------------------------
18. Livorno – 42p
19. Vicenza – 38p
---------------------------
20. Nocerina – 37p
Livorno har kvar att möta Brescia och Grosseto, vilket förstås väcker minnen från för tre år sedan när Livorno kvalade sig förbi nämnda lag för att ta sig till Serie A. (För åtminstone Grosseto är det där fortfarande ett öppet sår) Faktum är att Livorno i det här läget har allt i egna händer. I helgen som kommer möts nämligen Empoli och just Grosseto, vilket innebär att båda dessa lag inte kan ta sex poäng.
”Men det kommer inte att bli lätt”, säger Perotti. ”Ingen kommer ge oss någonting gratis. Det är upp till oss att ta det vi förtjänar.”
Matchfakta
Mål: Dionisi (4')*, Belingheri (12')*
Var: Anania*, Romagnoli*, Zanon, Pes; Luci, Meola, Bardi, Liv.
Utv: Romagnoli, Pes.
XI (4-4-1-1): Bardi; Salviato, Bernardini, Knezevic, Lambrughi; Schiattarella (Dionisi 80'), Filkor, Remedi, Bigazzi (Meola 65'); Luci; Paulinho.
Bänk: Mazzoni, Barone, Siligardi, Lignani, Piccolo.
*Mål och varningar från 14/5. I den första delen av matchen startade Livorno med Mazzoni, Belingheri, Dionisi och förstås Morosini.
