Inför Brescia – Livorno: En historia att upprepa
Det blev ingen direktplats. Det blev Play Off. Det mest gastkramande av avgöranden sparkar igång ikväll och för motståndet står en gammal Play Off-antagonisk som per automatik väcker kära minnen till liv.
Förlusten mot Sassuolo i helgen sved förstås, men bara en kort stund. Nu blir det istället Play Off. Livsfarligt och kittlande. Ytterligare matcher att se ett av de roligaste Livornolagen på flera år och en chans för de spelare som inte riktigt fått eller tagit chansen att bli hjältar. Formen för denna miniturnering är förstås att trean från grundserien möter sexan, så för Livorno väntar således Brescia. Brescica som knep den sista platsen framför näsan på Varese i en direkt avgörande match, arton poäng bakom Livorno.
Livorno och Brescia har ju egentligen inte särskilt mycket med varandra att göra, men börjar mer och mer kännas som en modern klassiker. Matcher med mycket mål, ofta röda kort och ofta Livornoseger. Faktum är att på de tio senaste mötena har Livorno sex segrar. Två från Serie A säsongen 2004/05, en från Serie B säsongen 2008/09, ytterligare en, mot ett omotiverat Brescia, säkrade vår salvezza förra året och nu senast för bara ett par veckor sedan, 3-0 mot ett Brescia som jagade Play Off. Brescia har under samma period endast en seger. Den kom i december 2011 på ett blåsigt Armando Picchi när båda lagen befann sig i djup kris. Det är inte för mycket sagt att Brescia, som anfördes av just anställde Calori, vände sin säsong med den matchen.
Men det saknas förstås en seger i ovanstående uppräkning. Matchen framför andra, Livornos finaste ögonblick de senaste åren, Play Off-finalen 2009. Minnena från matchen är många. Hur Spinelli, otåligt eller fingertoppskänsligt, ersatt Acori med dennes assistent Ruotolo bara veckor tidigare, hur mediokre Bresciamittfältare Zambrella hyllades av Livornoklacken (han sköt ju Pisa till Serie C1), hur Bresciasonen Filippini jobbade sönder sin hemstads stolthet och hur Amaranto i andra halvlek obönhörligen seglade ifrån gästerna i Serie A-racet. Tavano, Diamanti, Bergvold. Ständigt på näthinnan.
Men då är då och nu är nu. Inte många spelare återstår från den tiden, och av de som återstår spelar de flesta i Brescia: Caracciolo, Zambelli, Di Maio och Arcari. I Livorno spelade Paulinho och Mazzoni andrafiol då. Nu är det två av de absolut viktigaste spelarna som kliver in på Rigamonti ikväll.
Upptakten till matchen kan tyckas visa på ett Brescia stärkta av en stark och livsviktigt seger mot Varese, det var ju trots allt först i sista omgången som Play Off-platsen säkrades, och samtidigt visa på ett Livorno som stångade sig blodiga mot Sassuolo och missade sin direktplats. Mental fördel Brescia? Fast knappast ändå. Att Livorno inte lyckades få hål på Sassuolo och till slut till och med förlorade matchen, tycks inte ha rört tränare Nicola eller hans manskap i ryggen. För Brescia kan man också säga att Varese-matchen var en av få gånger under säsongen man visat den mentala styrkan att faktiskt leverera när det verkligen gällt. Låt vara att detta var matchen när det gällde som mest. Men innan dess hittar vi exempelvis den asfaltering man utsattes för av Livorno för tio dagar sedan samt hur man gång på gång misslyckades med att knyta ihop säcken i derbyt mot Verona.
Det som framförallt oroar i Livornolägret är alltså inte i första han vem som står på andra sidan, där står ju snarast en drömmotståndare. Näe, det är istället de avstängningar som laget lider av efter Sassuolomatchen. Där tog Bernardini sitt fjärde kort för säsongen och är därmed avstängd. Bernardini har pendlat mellan bra och grym hela säsongen, och mot en gänglig Caracciolo hade en gänglig Berna varit perfekt. Ett potentiellt ännu större avbräck är Fiorillo, som visades ut och stängts av i absurda tre matcher sedan han greppat en lätt fallande Sassuolospelare bakifrån. Fiorillo har visserligen inte bara varit fågel under säsongen, men han är trots allt en betydligt duktigare och tryggare målvakt än vår gode Mazzoni.
Förutom de båda nämnda avstängda spelarna har jag svårt att se att Nicola göra några egentliga ändringar i laget. Mazzoni som sagt in i målet och Decarli in i trebackslinjen. Ett alternativ hade varit att låta Lambrughi spela mittback, men det var flera månader sedan Nicola testade det och den hårfagre försvararen blir nog istället kvar som terzino. Att låta Savvas starta på Duncans bekostnad är en annan möjlighet till förändring, men trots att den unge mittfältaren verkade lite tagen av stundens allvar mot Sassuolo är hans förmåga på en avgjort högre nivå än grekens.
Trolig XI (3-4-1-2): Mazzoni; Ceccherini, Emerson, Decarli; Schiattarella, Luci, Duncan, Lambrughi; Belingheri; Dionisi, Paulinho.
Notera att matchen sparkar igång redan 18:30. Inte missa!
