Inför Livorno – Empoli: Vid vägens slut
En lång resa når sitt slut. En sista kraftansträngning återstår innan allt är över.
Serie B 2012/2013 har nått sitt slut. Livorno 2012/2013 har nått sin vägs slut. Dagen D, matchen M. 90 minuter återstår av en resa som varit allt vi aldrig vågat hoppas på. En Fenix eller Askungesaga, en dröm som vägrat ta slut. Nu, om 90 minuter tar den slut, försvinner och blir ett minne. Ett minne att se tillbaka på under tyngre stunder. Ett lag att placera nära hjärtats centrum, en nytändning att bära med sig.
Livorno har chansen att för tredje gången på tio år ta steget från Serie B till Serie A, men några något är ändå fundamentalt annorlunda. Visst kan vi hitta någon enstaka likhet i Siligardi och 2009-års Diamanti, eller i Nicola och 2004-års Mazzarri, men ärligt talat inte särskilt mycket mer. Både 2004 och 2009 fanns Livorno bland favoriterna, första gången som ett Lucarellidopat lag med en stabil mittenplacering i ryggen, andra gången som just nedflyttat Serie A-lag, med stora delar av truppen intakt. Nu finns inget sånt. Med undantag för Gemiti har ingen spelare varit ordinarie i Serie A och fjolårssäsongen var allt utom en stabil mittenplacering. Säsongens Livorno har istället varit en positiv överraskning från avsparken mot Juve Stabia 25e augusti. Ett lag som siktat på en lugn salvezza, men istället fått se sig dominera i toppen och avsluta säsongen det mest dramatiskt tänkbara vis.
Orsakerna till säsongen-över-all-förväntan har förstås varit flera olika och det är många gånger svårt att säga vad som varit orsak till vad. Perottis jobb som teknisk direktör, Nicolas tränargärning, Emerson som vis efter endast en Serie B-säsong styrt backlinjen, Bernardinis, Schiattarellas och Belingheris utveckling, Siligardis höst och Paulinhos vår, Duncans mogenhet och dynamik, kapten Lucis exempellösa arbetsinsats. Oavsett hur kvällens match slutar kommer det där alltid att finnas med oss, alltid glädja cyniskt härdade sinnen. För mig är kvällens resultat nästan ointressant, för mig handlar det här istället om att få njuta av ett av de finaste Livornolagen på flera år under under de sista 90 minuter det existerar. För oavsett hur matchens slutar är det någonting annat vi kommer få bevittna till hösten.
Att bara nämna Livorno som Fenix och askunge är förstås inte helt rättvist mot kvällens motståndare Empoli. Precis som Livorno befann de sig djupt indragna i bottenstriden förra våren, men till skillnad mot Livorno fortsatte ruinen även in i denna säsong. Nio matcher utan vinst var Empolis inledning. Sedan dess har dock poäng lagts till poäng tills ett sista kryss mot Verona garanterade Play Off-spel. Precis som Livorno är det ett ungt spännande lag, precis som Livorno är det tre spelare på topp som skapar de stora rubrikerna. Till skillnad från Livorno kan de dock ställa samtliga tre på planen ikväll. Det betyder att rutinerade ringrävarna Maccarone och Tavano ännu en gång kan backas upp av Saponara, trots att den senare egentligen, liksom försvararen Regini, är uttagen till u21-EM. Men klubben och spelarna har fått dispens, de får båda spela. Någonstans är väl detta också helt korrekt. Det hade varit ett omänskligt hårt slag mot Empoli att förvägra dem två givna startspelare i säsongens viktigaste match...
Men Livorno får förstås klara sig med endast två av sina tre offensiva kuggar. (Och då har vi inte ens tagit Siligardi, som så länge han var hel var seriens mest tongivande offensiva spelare, med i beräkningen.) Detta sedan rödskägget Belingheri dragit på sig sitt andra gula kort från playoffspelet och därmed tvingas stå över. Belingheri har varit en viktig taktisk kugge för Nicola och hans frånfälle är problematiskt. Han kanske inte ser särskilt spännande ut, men läser spelet föredömligt, länkar mittfält och anfall och är dessutom imponerande målfarlig. Utan honom får vi med all sannolikhet se ett rakt 3-5-2, där Dionisi efter en matchs vila återinträder vid Paulinhos sida. En annan spelare med chans till återinträde är Fiorillo. Fiorillo straffades med löjligt hårda tre matcher för sin utvisning på Sassuolo i sista matchen, varför Mazzoni vaktat målet. Vem Nicola väljer är en delikat fråga. Fiorillo håller förstås en markant högre nivå, men Mazzoni har absolut inte skämt ut sig i playoffspelet. Tvärtom har han agerat med större pondus än någonsin tidigare. Ett svårt och potentiellt avgörande val. Övriga funderingar handlar om Gemiti eller Lambrughi (hugget som stucket) till vänster på mitten och Ceccherini eller Decarli (troligen den förste) i backlinjen.
Trolig startelva (3-5-2): Fiorillo; Bernardini, Emerson, Ceccherini; Schiattarella, Luci, Savvas, Duncan, Lambrughi; Dionisi, Paulinho.
Gissning på Empoli (4-3-1-2): Bassi; Laurini, Tonelli, Regini, Hisaj; Moro, Valdifiori, Croce; Saponara; Maccarone, Tavano.
Domare: Tommasi, Bassano di Grappa.
Avspark: 20:45
