Inför Livorno – Siena: Nästan på allvar
Ungefär två månader efter segern mot Empoli och avancemanget till Serie A är det äntligen dags för tävlingsmatch igen. Det är Coppa Italia och för motsåndet står Siena. - Vi är gjorda för den här typen av matcher, säger mister Nicola.
Då börjar allvaret igen. Eller i alla fall nästan. Coppa Italia. Livorno mot Siena. En måste ju säga nästan eftersom Coppa Italia för båda dessa klubbar är i det närmaste helt ointressant. Båda klubbarna har viktigare saker att koncentrera sig på, där på var sin sida om avgrundsdjupet mellan Serie A och Serie B. Men det är åtminstone en tävlingsmatch, den första sedan juni och segern hemma mot Empoli. Och det är faktiskt också ett derby och ett derby som inte är av den vänskapliga karaktär som mot just Empoli, det finns rent av en viss rivalitet här. Så något slags allvar i alla fall.
Laget
Eftersom det i alla fall nästan är på allvar nu, så börjar ju saker att så sakteliga ställas på sin spets. Vad har vi egentligen för lag, vad mäktar vi med? Dessvärre måste vi konstatera att så här två veckor innan transferfönstret stänger och en vecka innan serien börjar så har vi långt ifrån ett komplett lag. Herrar Spinelli, Perotti, Capozucca och Signorelli har arbetat hela sommaren och Livorno har, med mister Nicolas ord, kopplats samman med 220 spelare. Dessvärre har ansträngningarna i regel slutat i besvikelse. Vi har, återigen med Nicolas ord, landat bara två av de där 220. Nicola överdriver lite förstås, jag får det till sex spelare, men i princip har han rätt.
Livorno har laddat inför säsongen på två olika orter. Först i Folgaria och därefter i Cascia. Det har förstås träningsmatchats, nu senast mot Tuttocuoio vilket slutade i en snöplig 0-2-förlust. Till Livornos försvar skall sägas att med flera spelare på landslagsuppdrag bestod första timmens lag av enbart ungdomsspelare.
Inför Siena verkar Nicola trots allt positiv:
”Under försäsongslägren har vi förberett oss för den här typen av matcher. Jag vill att vi gör bra ifrån oss oavsett match. Tack vare förra årets arbete är vi inte beroende av enstaka resultat, men rent logiskt gillar alla att vinna. Vi är redo och ser verkligen framemot att möta en såpass viktig motståndare.”
”Lyckligvis har jag alla spelare tillgängliga [Siligardi är egentligen inte tillgänglig, min anm.]. Jag är glad att spelarna har reagerat positivt på träningen.”
I truppen har Nicola egentligen tagit ut samtliga a-lagsspelare, med undantag för någon målvakt (Mazzoni, Bardi, Bernardini, Emerson, Lambrughi, Valentini, Decarli, Gemiti, Ceccherini, Piccini, Luci, Belingheri, Benassi, Schiattarella, Bartolini, Greco, Biasci, Dionisi, Paulinho, Siligardi). Att Siligardi är med får nog ses som ett sätt att integrera spelaren trots hans skadavilket innebär att unge Biasci, är vårt enda alternativ till Paulinho och Dionisi.
Konsekvent över försäsongen har Nicola spelat 3-4-1-2, samma uppställning som så småningom utkristalliserades och skördade framgångar ifjol. Men Nicola har under sina tre år som seniortränare visat sig vara ytterligt flexibel: Först 4-4-2 och 4-3-1-2 med Lumezzan, sedan 4-3-3 med Livorno innan han en bit in på förra hösten landade i trebackslinjen. 3-4-1-2 har som sagt varit modellen, och vilka som spelar känns uppenbart. Enda frågetecknet är Belingheris fysiska status vilket gör att ett rakare mittfält med Benassi kanske ändå är vad vi får se mot Siena. I övrigt är det egentligen bara vänsterkanten där Lambrughi och Gemiti gör upp som känns öppen.
Motsåndet
På andra sidan mittlinjen hittar vi förstås Siena. Den lilla klubben med den stora banken i ryggen. Och det är förstås ett derby. Mot Siena finns en riktig rivalitet (men med tanke på att det kunde blivit Pisa i den här matchen är det förstås ingenting). Rivaliteten baserar sig på geografi, på att lagen ofta harvat i samma divisioner, på att Siena är en av få tosckanska curvor utan vänsteridentitet och på Florens. De gamla banden till Florens och Fiorentina gjorde att på samma sätt som Livorno alltid kunde räkna med stöd mot Pisa, så fanns det alltid livornesi bland de lila mot Siena. Personligen är jag måttligt förtjust i Siena (laget då, staden gillar jag), för mig en för liten klubb, ständigt beroende av artificiellt stöd från mäktigare aktörer, antingen dessa är ett visuellt liknande lag från Turin eller någon storbank från området.
Siena har förstås gjort motsatt resa till Livorno. Från A till B. Laget tränas numera av Mario Beretta och i leden återfinns vår gamle mittfältare Nico Pulzetti som anslutit från Bologna. Precis som Livorno är Siena nog inte riktigt klara med sitt lag, men åtminstone mittfältet ser på många sätt mer Seria A-mässigt ut än Livornos. Här återfinns namn som D’Agostini (som Livorno ryckt i), Rosina, Giacomazzi, Mannini och Vergassola. Inte superstjärnor kanske, men just den typen av gedigna rutinerade spelare som Livorno lider en sorglig brist på. Frågetecknen finns kanske framförallt i anfallet där Calaiò och Larrondo försvunnit och det största namnet numera är Paolucci.
Historia
Livorno har inte direkt haft lätt mot Siena på senare. Trots frekventa möten får vi gå tillbaka till 1999 och Serie C1 för att hitta en seger. Istället har det obehagligt ofta blivit stryk mot ett lag som i regel varit en direkt konkurrent. Flera av matcherna har dessutom haft riktigt absurda slutresultat.
Ett av dessa absurda slutresultat hittar vi våren 2005. Fjärde omgången från slutet. Livorno har överraskat alla och har så när häng på en Europa-plats. I andra änden av tabellen slåss Siena för sin överlevnad. Och när Siena 2005 slåss för sin överlevnad i högsta serien är det förstås som att en litet bit av Juventus gör detsamma. För det räcker uppenbarligen inte med de goda relationer zebrorna redan har med flera andra toskanska klubbledningar (för Livornorelationen kan vi ju tänka på Mutuaffären som ägde rum strax innan). När matchen blåses igång tar det bara dryga kvarten innan domare De Santis lyckats visa ut Livornos försvarssnygging Galante. Resten av matchen är fars. Lucarelli hittar visserligen målet två gånger, men det är aldrig något snack om vilket lag det är tänkt skall vinna. 6-3 blir resultatet i Sienas favör. Tre viktiga poäng för Robur, som därmed hamnade över strecket och till slut grejade salvezzan. Matchen kom sedan att vara en av de som särskilt utreddes när Calciopoli två år senare blev ordet på alla läppar, en av flera där Massimo De Santis hållit i pipan.
Sammanfattning
Så för att knyta ihop säcken. Ett Coppa Italia-derby som är Livornos första tävlingsmatch, men som samtidigt måste ses som en förlängning av försäsongen. Varken Livorno eller Siena prioriterar turneringen och inget av lagen är heller riktigt färdigbyggda. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är första chansen att se Livorno i tävlingssammanhang på flera månader och första chansen att börja utvärdera värvningar som Greco eller Valentini.
Plats: Armando Picchi, Livorno.
Livorno (3-5-2): Bardi; Bernardini, Emerson, Valentini; Schiattarella, Luci, Benassi, Greco, Gemiti; Dionisi, Paulinho.
Siena: (4-3-3): Lamanna; Angel, Morero, Dellafiore, Cescenzi; Pulzetti, Vergassola, Valiani; Rosina, Paolucci, Gianetti.
Domare: Andrea De Marco.
Avspark: 17:00
