Napoli – Livorno 4-0: Aldrig nära
En serie individuella misstag lade grunden för Livornos största förlust för säsongen.
Napoli borta är ett möte Livorno inte lyckats vinna sedan 1940-talet. Igår såg en serie individuella misstag till att Livorno, trots stundtals bra spel, aldrig var nära.
Livornos startelva bjöd på en större överraskning. Emerson, som blivit lite av en symbol för laget, ställdes utanför. I försvaret spelade istället tidigare Napolispelaren Rinaudo och framför försvaret, där Emerson placerades senast, spelade Duncan. I efterhand är det är enkelt att konstatera att försvaret inte höll sin del av avtalet, men huruvida ”el Puma” hade varit lösningen på det problemet är svårare att uttala sig om. För övrigt var Emeghara tillbaka på topp och Mbaye tillbaka som vänsterspringare.
Första halvlek
Nej, Livorno var aldrig ens nära. Det började i princip direkt efter avspark. Luci gav sig på ett tekniskt nummer han inte var mäktig strax utanför Napolis straffområde, Mertens satte fart och Schiattarella, en varning från avstängning, vågade inte stoppa holländare, i mittförsvaret stod Coda utan en chans att hänga med och Pandev kunde avigt placera bollen utom räckhåll för Bardi. Ett par sekunder tog sekvensen, ett par minuter hade gått av matchen. Tjugo minuter senare fick Inler skjuta strax utanför det livornesiska straffområdet och Bardi, som så ofta räddat oss, misslyckades helt med en ganska standardartad räddning och så stod det 2-0.
Där var det förstås över. Livorno spelade sedan en ganska fin fotboll, med sitt sicksackande anfallspel. Men det är klart att Napoli var nöjda med att låna ut bollen och vänta på fler misstag att exploatera. Närmast en reducering kom Livorno i slutskedet av halvleken när Duncan elegant lyfte in bollen till Emeghara, som med en spektakulär volleyspark träffade bortre stolpens utsida.
Andra halvlek
Det hade inte gått mer än tio minuter av andra halvlek innan Callejón enkelt överlistade en hel rad Livornoförsvarare och med 3-0 ställde poängfördelningen utom allt tvivel. Nicola möblerade om sitt lag en aning, Schiattarella först i anfallet och sedan centralt på mitten, Piccini in till höger och så småningom Siligardi och Belingheri framåt. Men det gav inget resultat, snarare tappade laget struktur och form. En elegant frispark från Paulinho, enkelt räddad av Reina var allt vi fick. Istället fastställde Hamsik slutresultatet med tio minuter kvar, genom att slå in en retur.
Kommentar
Noll poäng med hem från San Paolo är inget problem. Och tiden med Nicola visar att de stora siffrorna inte heller är något problem. På sätt och vis är inte ens de individuella klantigheterna ett problem. Det är för det första bättre att de kommer i en match där vi ändå har väldigt lite att förlora, och för det andra har jag svårt att se särskilt många andra lag utnyttja dem med en så mördande effektivitet som Napoli.
Därmed inte sagt att allt per automatik är frid och fröjd. Det finns ett par saker som oroar mig i det här laget. Inför säsongen var ett av frågetecknen hur våra nyckelspelare från fjolåret skulle klara omställningen till Serie A, där knappt någon av dem spelat och absolut ingen med någon som helst regelbundenhet. Sju matcher in kan jag konstatera att de som klarat det bäst är Schiattarella, som knappt var uthärdlig i Serie B för två år sen, och Ceccherini, som spelade Serie D för två år sedan. Ingen av de båda var egentligen ens nyckelspelare i fjol. Emerson, Luci och Paulinho, vår centrallinje, är fortfarande inte självklar. Emerson petades igår, Luci byttes ut och Paulinho ser visserligen bra ut men hamnar ofta långt från mål och har aldrig varit någon klinisk avslutare.
Men det som jag framförallt funderar på nu är vem som skall spela med Paulo på topp, för det har inte fungerat hundraprocentigt. Vi har ett finurligt anfallspel, men saknar konkrethet. Emeghara springer på allt, ser lovande ut, men spelar mycket för sig själv. Siligardi är inte i närheten av vad han var för ett år sedan. Då var han katalysatorn i vårt anfallspel, med sitt skott och sin fart. Nu letar han efter form, känsla och självförtroende och frågan är om Livorno har tid att låta honom göra det. Fjärde anfallare i truppen är Borja, men han är ny i Europa och anlände dessutom sent till truppen.
Nicola har vid flera tillfällen påpekat just det: att flera spelare anlände för sent för att hinna spelas in innan säsongen drog igång. Därför känns de här två veckorna innan Sampdoriamötet välbehövliga. Tid att få de nya att passa in i systemet, tid för Biagianti att bli hel, tid för Nicola att komma fram till hur han verkligen vill att laget skall se ut.
Matchfakta
Mål: Pandev (3'), Inler (26'), Callejon (54'), Hamsik (82').
Var: Luci, Rinaudo, Livorno.
Napoli (4-2-3-1): Reina; Mesto, Fernandez, Britos, Armero; Behrami, Inler; Callejon (67’ Insigne), Hamsik (83’ Bariti), Mertens; Pandev (75’ Zapata). Bänk: Rafael, Colombo, Uvini, Cannavaro, Dzemaili, Radosevic. Tränare: Benitez.
Livorno (3-5-2): Bardi; Coda, Rinaudo, Ceccherini; Schiattarella, Luci (64’ Siligardi), Duncan, Greco (53’ Piccini), Mbaye; Emeghara (68’ Belingheri), Paulinho. Bänk: Anania, Aldegani, Gemiti, Lambrughi, Emerson, Valentini, Mosquera, Benassi, Borja. Tränare: Nicola.
Domare: Bergonzi.
