Milan - Napoli
1 - 2

Milan 1-2 Napoli: Tre poäng trots ifrågasättbar insats

Det sägs att titelvinnande lag utmärks av deras förmåga att segra även när spelet ej klickar och bollstudsarna inte är med en. Om Napoli är ett sådant lag är för tidigt att säga, men klart är i alla fall att supportrarna ikväll fick smaka på den något oförtjänta vinstens sötma.

På ett strålkastarupplyst, kyligt och en bra bit ifrån fullsatt San Siro ställde ett rödsvart och ett vitklätt lag upp. Många förväntade sig att gästerna skulle styra och ställa med matchbilden, men Milan spelade överraskande bra de första minuterna. Montellas matchplan bestod inte alls av att backa hem och satsa på kontringar, istället tryckte man upp backlinjen och slogs om bollinnehavet på varje centimeter av planen. I Rossoneri vann mycket andrabollar och spelade bra passningar mot ytorna bakom Strinic och Hysaj på ytterbacksposterna. Napoli skulle dock snabbt ta ner motståndarna på jorden igen.

Milan var kanske lite för naiva i sitt spel under matchens inledning. Napoli gillar visserligen att långsamt nöta ner sina motståndare med ett tålamodigt passningsspel, men tridenten med Insigne-Mertens-Callejón har en speed som inte ska underskattas. När den rödsvarta backlinjen tog några steg för långt upp i banan, fem minuter in i matchen, skickade Allan upp en snabb djupledsboll mot Mertens som hittat en hel savann av tom yta. Belgaren sände en genomskärare till andra sidan planen där Insigne fanns, efter en löpning in bakom Abate. Yttern gjorde sedan inga misstag framför mål, utan stänkte distinkt in 1-0 bakom Donnarumma från en halvsvår vinkel med fel fot.

Det sägs att mål förändrar matchbilder och nog kunde man se en effekt. Det infann sig en tvekan i Milans spel som snabbt förvaltades av Napoli. Sarri har pratat mycket om att inpränta en “killer instinct” i laget och kanske var det hans jobb som bar frukt idag. För bara tre minuter efter ledningsmålet skulle Napoli utöka. Mertens tog en löpning in i exakt samma yta som innan, och hittades av Jorginho. Denna gång var Milans backlinje snabbare på att inta försvarspositionerna, men Callejón är en av de bästa i ligan på att hitta instick mot mål. Spanjoren serverades ett friläge av Mertens och placerade snyggt in bollen mellan benen på Donnarumma. Hans första ligamål på länge och det är han värd, vår gode högerspringare.

Efter 2-0 infann sig kanske lite för mycket lugn hos Napolispelarna. Milan anno 16/17 är ett inte ett lag som ger upp i första taget och sakta men säkert jobbade de sig tillbaka i matchen. Sista tio minuterna av halvleken var i stort sett spel mot ett mål, vilket skulle ge utdelning åtta minuter innan paus. Jorginho har varit en skugga av sitt vanliga bolltrygga jag den här säsongen vilket märktes då ännu en av hans svaga bakåtpassar resulterade i mål. Kucka bjöds på ett gratis friläge och rullade in reduceringen utan problem. Kort efter 2-1 fick Bacca ett friläge där han valde att lägga sig mycket lätt när Tonelli kom i kontakt, vilket renderade någon sorts kompromisslösning från domaren då Tonelli fick gult och Milan frispark. Enligt regelboken antingen gult till Bacca för filmning eller frilägesutvisning på Tonelli men vad ska man göra.

Halvtidsvilan kom lägligt och visst hoppades man på en uppryckning från Napolis sida. Så blev det inte utan andra halvlek blev en enda fyrtiofem minuter lång nagelbitare. Den ack så prekära uddamålsledningen sattes på prov mycket tidigt då Milan bland annat fick en nick i ribban. Hemmalaget tog helt över spelet, den trygga bollbehandlingen och intensiva pressen som signerat Napolis taktiska upplägg under Sarri var som bortblåst. Man kunde ju hoppas på att laget skulle kunna utnyttja de stora ytorna bakom Milans backlinje likt i första halvlek, men även den individuella skickligheten i anfallet verkade ha tagit en dipp. Mertens tycktes ha druckit lugnande medel i paus då han inte lyckades förvalta någon av de tre mycket bra chanser han erbjöds.

Milan belägrade helt enkelt Napolis straffområde en hel halvlek, men hade mycket svårt att skapa skott på mål eller klara målchanser sett till det spelövertag de hade. Båda tränare gjorde byten för att ge sitt lag en fördel men ingen av dem lyckades ändra på matchbilden åt något håll. När slutsignalen gick efter fem minuters tillägg sjönk flera Napolispelare till knäna och jublade, ett tecken på vilket otroligt defensivt jobb som nyss lagts ner och burit frukt. Sarri lär inte vara nöjd med uppbyggnadsspelet som visades upp men det är betryggande att en vinst kan plockas in trots att inget egentligen stämmer hela andra halvlek; det vittnar om en bra grundstabilitet i laget som tidigare ofta saknats.

I och med vinsten distanserar sig Napoli ytterligare från Milan och cementerar toppstriden som en trelagsfight med Roma och Juve. Båda titelkonkurrenterna spelar under söndagen och pressen ligger nu på dem att leverera, skönt för de ljusblå som kan luta sig tillbaka och hoppas på att rivalerna tappar poäng. Milan tvingas istället på grund av förlusten att börja blicka neråt snarare än uppåt i tabellen, för precis under går Lazio och Inter framåt med stormsteg. Det blir en mycket tät kamp om topplaceringarna i årets upplaga av Serie A.

+ Förmågan att inte släppa in mål trots handbollsförsvar i en hel halvlek. Bravo ragazzi.

- Något har gått fel när Milan tillåts ta över matchbilden på det sätt de gjorde. Förmågan att spela sig förbi motståndarpress saknades helt ikväll. Mertens kunde dessutom ha dödat matchen och besparat oss stressen som uppstod.

Avanti Napoli!