Matchrapport: Milan-Arsenal 4-0, Säsongens tuffaste match blev den enklaste
Milan imponerade på hela fotbollsvärlden då propagandafotboll uppvisades med bud på betydligt fler mål. Arsenal förnedrades men kom ändå lindrigt undan med tanke på Milans övertag.
Med förra årets praktfiasko i minnet där Milan åkte ut mot Tottenham kändes det väldigt osäkert på förhand. Arsenal hade imponerat mot Blackburn och vunnit med 7-1 och dessutom lyckats med att vända underläge borta mot formstarka Sunderland i senaste matchen.
Jag önskar det vore annorlunda men tyvärr är jag helt okunnig om både Arsenal och PL, ett lag och en liga som är så långt ner på min prioriteringslista att Bingolotto, Svamp-Bob Fyrkant och Bandy-VM går före. Men i ett land där högljudda anglofiler med exhibitionistiska tvångsbegär är i klar majoritet, är det svårt att undgå att Arsenal ses som ett väldigt bra lag med spelare som tydligen skulle springa Milans dinosaurier sönder och samman.
Om man till detta lade Milans välfyllda skadelista och en dålig form fanns inte mycket att hoppas på. Visserligen återfanns Pato, Nesta och KPB efter skadefrånvaro, men varningsklockorna signalerade ringrostighet.
På förhand kändes en seger med 1-0 som optimal. Mycket mer vågade man inte drömma om och kunde Milan lyckas hålla nollan inför returen skulle det se ljust ut. En magrare skadelista, f.d skadade spelare som återfått matchtempot och ett bortamål i London hade med all sannolikhet placerat Milan i kvartsfinalen. Men allt detta kändes som en utopi, strax innan matchstart.
Allegri valde följande startelva:
MILAN (4-3-1-2)
Abbiati
Abate, Mexes, Thiago Silva, Antonini
Seedorf, Van Bommel, Nocerino
KPB
Ibrahimovic, Robinho.
Wengers elva:
ARSENAL
Szczesny
Sagna, Koscielny, Vermaelen, Gibbs
Song, Rosicky
Walcott, Ramsey, Arteta
Van Persie
KPB gick alltså direkt från skada till startelvan, ett smått överraskande drag från Allegri.
Wenger å sin sida påstods ha ändrat i sin laguttagning efter att ha sett det bedrövliga skicket på San Siros gräsmatta. Vilken ändringen var vet jag ej, men det går väl att ta reda på för den som är intresserad. Att gräsmattan på San Siro är bedrövlig kan varenda Milanspelare på skadelistan vittna om. Wenger fick t.o.m. UEFA att göra en extra kontroll av mattan innan matchstart. Bara att hålla med Wenger i sin åsikt men att UEFA skulle ställa in en match så tätt inpå start trodde nog ingen på.
Milan tog tag i taktpinnen direkt efter att den ungerske domaren Kassai satt igång matchen. Redan efter några minuter skapades den första farligheten då Seedorf överraskade alla med att från vänsterposition strax innanför straffområdet avlossa ett skott istället för ett förväntat inlägg. Szczesny i Arsenals mål kunde dock andas ut då skottet gick strax utanför hans högra stolpe.
Abate inledde matchen mycket piggt och skulle matchen igenom dominera sin kant. På samma kant, snett framför Abate, startade Seedorf som redan efter drygt åtta minuter ådrog sig en skada. Efter en kort behandling hoppade han in igen men Seedorf hade för ont för att fortsätta.
Emanuelson kom in i stället och det var ingen nackdel för Milan. Tvärtom öppnades alternativen framåt ytterligare och Arsenal-försvaret förvirrades mer och mer allteftersom matchen fortskred.
Någon minut efter Emanuelsons entré fick han sin första chans serverad av Zlatan som ståendes i straffområdet spelade fram Emanuelson som dessvärre inte fick ordning på chippen.
Milan fortsatte att pressa högt upp och tog mängder med öppnande löpningar. Arsenals spelare såg förskräckta ut, och inte blev det bättre då KPB efter ca en kvart dundrade in Milans första mål via ribban efter en osedvanligt vacker bollbehandling i momenten som föregick skottet. 1-0 till Milan och adrenalinstinna blickar visade tecken på vad som komma skulle.
Milan kontrollerade händelserna även efter målet. Det kändes hela tiden farligt då Milan hade boll och tvärtom vad gällde Arsenal som ofta passade fram och tillbaka i avvaktan på något som aldrig dök upp. Första halvchansen som dök upp för Arsenal var först i den 18:e minuten, men den för kvällen ypperlige Mexes avvärjde såsom säkerheten själv.
Milans offensiva kavalkad upphörde dock inte.
-Nocerino sköt tätt över Szczesnys ribba.
-Zlatan lyckades ta bollen från Vermaelen precis framför Szczesny men blåstes av för ruff(?). -KPB klackade sig igenom Arsenals mittfält.
-Nocerino klippte till på volley sedan Emanuelson serverat ett inlägg.
- Zlatan och Robinho kom två mot en men Robinho lyckades snubbla till situationen som urholkades.
I den 38:e minuten orkade inte Arsenal stå emot längre. Zlatan fick bollen i misstänkt offside-position, drev med den till vänster i offensivt straffområde och djupt ner där pricksköt han på framstörtande Robinhos panna. 2-0 till Milan då Robinhos nick letade sig in i Szczesnys vänstra burgavel. Domslutet att inte blåsa av Zlatan för offside kan man diskutera, vad man nu finner för värde av det i en match där slutsiffrorna kunde och kanske borde varit de dubbla.
Zlatan avslutade halvleken med att vara nära att ”liggnicka” in ytterligare ett Milanmål samt en framspelning till KPB som sköt strax utanför.
Halvleken var Milans i varje skede, på varje plats och i protokollet.
Andra halvleken inleddes med att Thierry Henry fick komma in för gästerna istället för Walcott. Arsenal var tvungna att försöka göra något framåt, att få med sig något mål inför returen. Skulle Milan koncentrera sig på att säkra resultatet?
Svaret på frågan var nej. Varför skulle man det när istället kunde öka på. Zlatan spelade mot Robinho som dock fick passningen bakom sig. Brassen vände tillbaka - samtidigt som backen Vermaelen snubblade i försvarsposition – och tog kontroll över bollen för att avsluta med ett lågt skott till höger om Szczesny, strax intill stolpen. 3-0 till Milan som trots det inte var färdiga.
Arsenals spelare tröttnade såväl fysiskt som mentalt och delade ut en del fula efterslängar i närkamperna. Förståeligt på ett sätt, men inget roligt att se.
Antonini som gjorde en helgjuten insats hade chansen att hamna i målprotokollet då Emanuelson med knappa timmen spelad hittade fram till honom i fritt läge. Avslutet var dock väldigt tamt. Samma sak med Robinho minuten senare, tamt avslut i bra läge.
Efter dryga timmen fick Arsenal i alla fall lite vittring på mål. En frispark som inte avslutas på bästa sätt föregick Arsenals chans med stort C. Thierry Henry visade upp lite av forna dugligheter då han läckert spelade fram Robin van Persie. Avslutet från holländaren var heller inte att klaga på men Abbiati i Milans mål gjorde en briljant räddning. Tio minuter senare försökte van Persie igen, men förorsakade inga besvär för Abbiati den gången heller.
Istället ökade Milan på ledningen till 4-0. Zlatan fixade mycket rutinerat en rätt dömd straff som han själv sedan slog i mål. Därmed hade han gjort mål i fem raka CL-matcher och än en gång undergrävt alla fördomar och långsökta fakta. Ibra hade mycket väl kunnat göra minst ett mål till, men både Emanuelson och Pato (som byttes in i slutet av matchen) valde att avsluta själva i två olika situationer där de med enkelhet hade kunnat hitta fram till en helt fri Ibrahimovic.
Matchen slutade med 4-0, vem hade ens kunnat drömma om det? Att det dessutom var rejält i underkant gör det hela än mer otroligt. Zlatan Ibrahimovic uppvisar sitt livs form - större, starkare och bättre än någonsin tidigare. Man kan nämna många i Milan, nästan hela laget. Thiago Silva är utomjordiskt bra match efter match. Abate är alltid bra i CL av någon anledning. KPB spritter av energi som smittar av sig till allt och alla. Han kommer att vara i full form till returen i London. Liksom Pato och Nesta om de petar undan Robinho och Mexes. Någon sade att om Milan kan vinna med 4-0 på San Siro så kan Arsenal göra detsamma på hemmaplan. Man ska aldrig ropa ut en seger i förskott, men som det såg ut igår kan jag inte ens förstå hur Arsenal ska kunna vinna med ett mål i London?
MATCHFAKTA:
MILAN-ARSENAL 4-0 (2-0)
1-0, KPB (15’)
2-0, Robinho (38’)
3-0, Robinho (49’)
4-0, Ibrahimovic (79’)
