10 år av Milan-mercaton: Del 1 – totala utgifter
Vi gör en historisk tillbakablick över våra mercatoaktiviteter de senaste 10 säsongerna. Vi börjar med att titta på hur mycket pengar som lagts ut totalt.
Än finns det inga pengar, än är det bättre skatter och mer förmånliga TV-avtal i Spanien och än är det bättre arenor i England. Så brukar det låta när Galliani skall ursäkta sig inför Milans fans när det börjar vankas mercatotider. Jag har tittat närmare på hur vi trots allt investerat våra pengar på spelarmarknaden.
I en tid av stor ekonomisk osäkerhet i Europa så dras svångremmen åt allt hårdare även vad gäller fotbollsklubbarna. I en tid där vi heller inte har så långt kvar till att Michel Platinis Financial Fair Play-regler sätts i verket så ser allt fler klubbar till att hålla hårt i sin plånbok.
Spenderglada ägare och fantasisummor som betalas till spelare, agenter och klubbar blir alltmer sällsynta. Historiskt sett så var ju Milan den klubb som kanske drog igång den första riktigt stora vågen vad gäller spelarköp och summorna som spenderades.
I början av Silvio Berlusconis ägarskap så verkade han närmast njuta av att kunna plocka in de spelare han ville ha utan att behöva titta på prislappen och utan att behöva pruta vid något förhandlingsbord. Det var en tid då världens dyraste spelare hette Gianluigi Lentini och köptes från Torino.
Idag drygt 25 år senare så har summorna skenat iväg till helt andra nivåer. Silvio är inte längre herre på täppan och till skillnad från förr så finns de nu även ett pris på spelarna som spelar i hans lag. Oavsett hur hög status de har.
Idag är det oligarkerna och shejkerna som gillar att synas med dyra nyförvärv, de är de som vill sätta sina klubbar på fotbollens världskarta, en karta som innehåller en del namn man inte hade väntat sig för kanske 10-15 år sedan.
Silvio har fullt upp med att värja sig från alla anklagelser som han lyckats undanhålla sig ifrån under sin tid han satt i politiken. Hans stora utgiftsposter är numera skadestånd och rättegångskostnader, inte Milan.
Totala utgifter per år
Även om många kanske har känslan att Galliani får åka runt i Europa och stå på knä och tigga till sig gratisspelare så har Milans spenderande på intet sätt slutat. T.ex. är det kanske inte så många som skulle gissa på siffran 48M € om man fick frågan hur mycket som spenderats på mercaton säsongen 2011/12.
Visst kan man argumentera emot det, men faktum är att köpen av Zlatan, Boateng och Amelia först verkställdes denna sommar efter att de tre spenderat fjolårssäsongen på lån. Totalt kostade dessa spelare 35M € som då skall bokföras på årets mercato. Lägg till 10M € för El Shaarawy och diverse mindre kostsamma affärer så är vi snart nästan uppe vid halvmiljardsstrecket i svenska kronor räknat. Sen skall det väl tilläggas att rent likviditetsmässigt så är betalningen för Zlatan uppdelad på tre år.
Går vi ett år tillbaka i tiden så landar mercatonotan på 34M €. För det fick vi bl.a. Robinho, Cassano, Emanuelson, Dídac, Sokratis och Paloschi.
Säsongen 2009/10 var något mer beskedlig då endast 22 miljoner spenderades, och merparten av dessa på Klaas-Jan Huntelaar. Vi gjorde dessutom en enorm förtjänst på mercaton tack vare försäljningen av Kaká denna säsong.
2008/09 var Silvio lite givmildare och plockade upp 25M € ur egen ficka för att vi skulle få in hans kelgris (tolka det bokstavligt om ni vill) Ronaldinho. Ytterligare 40M € försvann från klubbkassan när Zambrotta, Thiago Silva, Borriello, Antonini och ett par osynliga uruguayaner hämtades in.
Fortsätter vi vår resa bakåt i tiden så hittar vi ett lite lugnare 2007/08 med Pato som det stora köpet (22M) och Emerson som var den ende utöver honom som kostade oss några pengar (5M).
2006/07 spräckte vi återigen 40 miljonersvallen med minnesvärda värvningar som Oliveira, Ronaldo, Oddo, Gourcuff och Bonera. Allt finansierat av Andrij Shevchenko som inte hittade några lämpliga engelskalärare i Milano och drog till Chelsea.
Alberto Gilardino var affischnamnet 2005/06 när han efter ett par succéfyllda säsonger i Parma hade höjt sitt marknadsvärde till 25M €. Förutom Marek Jankulovski (8,5M) spenderades inga pengar på mercaton.
Lägstanivån sattes åren dessförinnan när endast 11 miljoner lades ut på spelarköp. Jaap Stam betingade ett pris på 10,5M medan resten gick åt för att frakta en viss familjemedlem till Kaká till Milano. 2003/04 var det ännu snålare ställt. Kakás och Pozzis kvitton visade en totalsumma på lite drygt 10M €.
Den sista säsongen (eller första om man vill) som vi kikar på är 2002/03. Då hette Silvios gåva Alessandro Nesta och var den största utgiftsposten den sommaren. Šimic och Dalla Bona tog våra totala utgifter till 38M €.
Vi kan också nämna säsongen som hamnar precis utanför denna sammanställning, 2001/02, då vi slog alla möjliga slags utgiftsrekord och sprängde banken med totalt 146M € i spelarköpskostnader! Att jämföra med de totalt 334M € som vi spenderat totalt på 10 år efter det.
Sammanställning utgifter för spelarköp 2002-2012:
Säsong | Total transfersumma |
2011/12 | 48 050 000 € |
2010/11 | 37 900 000 € |
2009/10 | 22 100 000 € |
2008/09 | 65 000 000 € |
2007/08 | 27 000 000 € |
2006/07 | 41 100 000 € |
2005/06 | 33 500 000 € |
2004/05 | 11 000 000 € |
2003/04 | 10 250 000 € |
2002/03 | 38 200 000 € |
Snittmercaton under dessa år ligger alltså på lite drygt 33M €. Endast två gånger under de senaste 10 säsongerna har vi hamnat under 20M €. Trots detta lyckades vi under dessa två säsonger vinna en Scudetto, komma tvåa det andra året samt nå en kvartsfinal och en final i Champions League. Kuriosa var att det var under dessa två säsonger vi råkade ut för två av de mest oförklarliga genomklappningarna i vår historia när vi tappade en 4-1 ledning mot Deportivo och en 3-0-ledning mot Liverpool i ”the match we don’t speak of”.
Genomsnittskostnader per spelare
Årets utgiftsposter var alltså de näst högsta under denna 10-årsperiod, men vi ska gå vidare och titta närmare på hur mycket vi i genomsnitt spenderat per spelare. Galliani har ju som alla känner till gått all-in på devisen gratis är gott och han hugger på i princip allting som är utan kontrakt. Bakom miljonerna som spenderats på spelare gömmer sig också en hel drös som kommit utan att vi behövt betala ersättning till deras tidigare klubbar.
Siffrorna nedan anger antalet spelare som värvats in till A-laget och som kommit på permanent basis, dvs. lånespelare är ej medräknade. Priset som anges är snittpriset vi betalt per spelare avrundat till närmaste 50 000 €.
Säsong | Antal köpta spelare | Snittpris/spelare |
2011/12 | 8 | 5 800 000 € |
2010/11 | 8 | 3 750 000 € |
2009/10 | 7 | 3 100 000 € |
2008/09 | 10 | 6 250 000 € |
2007/08 | 3 | 9 000 000 € |
2006/07 | 8 | 5 150 000 € |
2005/06 | 6 | 5 600 000 € |
2004/05 | 3 | 3 500 000 € |
2003/04 | 3 | 2 750 000 € |
2002/03 | 7 | 5 450 000 € |
I genomsnitt värvar vi alltså 6 spelare per säsong, men de flesta säsongerna har det legat mellan 7 och 8, och däremellan några torftiga år med inte ens en handfull nyförvärv. Snittpriset ger inte heller några tydliga indikationer.
Toppvärvningarna per säsong
Vi går vidare och tittar på topparna respektive säsong, dvs. hur mycket det dyraste enskilda köpet kostat varje säsong:
Säsong | Pris för dyraste spelare | Spelare |
2011/12 | 24 000 000 € | Zlatan Ibrahimovic |
2010/11 | 18 000 000 € | Robinho |
2009/10 | 15 000 000 € | Klaas-Jan Huntelaar |
2008/09 | 25 000 000 € | Ronaldinho |
2007/08 | 22 000 000 € | Alexandre Pato |
2006/07 | 15 000 000 € | Ricardo Oliveira |
2005/06 | 25 000 000 € | Alberto Gilardino |
2004/05 | 10 500 000 € | Jaap Stam |
2003/04 | 8 250 000 € | Kaká |
2002/03 | 30 500 000 € | Alessandro Nesta |
Snittpriset på våra dyraste spelare hamnar på strax under 20M €. Endast en gång under den senaste 10-årsperioden har vi sprängt 25 miljonersvallen och det var just för 10 år sedan när Nesta köptes in. På den tiden ansåg det ändå vara ett fyndpris då Lazio var mer eller mindre tvungna att sälja pga. sin dåliga ekonomi. Annars har de flesta stora köp vi gjort under denna tid landat kring 25M €, och då har det ofta handlat om att Silvio ska ha varit på bra humör. Annars har vi tvingats ta in budgetfloppar som Huntelaar och Oliveira.
Fem av gångerna har vi handlat brasilianskt och endast två gånger har vi köpt in inhemska spelare. Åtta av tio spelare är dessutom anfallare eller offensiva mittfältare vilket ganska tydligt visar på vilken lagdel som det normalt sett satsas pengar på. Trots det så är den dyraste värvningen under dessa år en mittback.
Samtliga uppgifter är hämtade från transfermarkt.de, tuttomercatoweb.com samt Wikipedia.