Milan – Fenerbahce 3-1
Premiärseger för Milan, men som vanligt satt det hårt inne. Kakás världsnummer avgjorde till slut.
Carlo Ancelotti satsade på en rutinerad och offensivt ganska ospektakulär elva till start mot Fenerbahce. Bobo Vieri fick chansen efter att ha missat de två första Serie A-matcherna pga. avstängning.
I övrigt så var det bakifrån: Dida, Cafú, Nesta, Maldini och Kaladze som i första hand skulle sköta de defensiva uppgifterna. Ambrosini och Rino fick något överraskande båda plats i startelvan med Pirlo mellan sig. Ett drag från Ancelotti som inte direkt kan ses alltför vågat, inte för den som vill se sambafotboll i alla fall.
Kaká, Sheva och Vieri som anfallstrio som de flesta tippat.
Turkiska Fenerbahce visade ingen pardon från avspark utan satte hög och hård press direkt i Milan. Något som särskilt Andrea Pirlo fick erfara några gånger. Milan var dock det lag som lyckades skapa den första konkreta chansen när Cafú serverade Sheva i straffområdet efter ett kvickt anfall. Sheva fick en liten del av sin kalufs på bollen, men inte tillräckligt för att styra den inom ramen.
Fener svarade kort därefter via Tuncay vars skott dock inte gav Dida skrämselhicka. Matchen gick därefter in i en mittfältssörja där Fenerbahce mycket tålmodigt byggde upp sina anfall, medan Milan sällan satte in någon överväxel heller.
Några sekunder av briljans, undertecknat Andrea Pirlo och Kaká skulle dock ändra på allt. Med ryggen mot mål drar Pirlo bollen bakom ryggen och serverar på så vis Kaká som avancerar några meter samtidigt som han drar sig åt höger och avlossar ett inte alltför hårt, men välplacerat markskott alldeles intill den närmaste stolpen. 1-0 därmed utan att Milan dittills övertygat.
Milan fick aningen mer fart på sitt spel efter Pirlos och Kakás tvåmansshow. Ambrosini frispelade några minuter senare Kaladze på vänsterkanten med en underbar genomskärare, georgiern i sin tur spelade in bollen till Vieri vars skott smet över.
Fener kom i sporadiska anfall och ett inlägg från vänster ställde till det för Dida och hans mannar, men mer än en hörna av den situationen fick inte turkarna.
Milan kom mer och mer mot slutet av halvleken och Sheva var cirka två tåspetsar ifrån att stöta in ett fint, lågt inlägg från Cafú. Dida, på andra sidan planen, stod långa stunder sysslolös, men var fint med när Alex skott touchade en Milanista och räddade till hörna.
Ett distansskott från Kaká som Volkan klarade utan större problem han vi med att se innan domare Riley blåste av för halvtid.
Milan försökte starta andra halvlek i samma positiva anda som man avslutade den första. Detta resulterade i ett högt försvarsspel och därmed ytor för den snabbe Anelka. Ytor som han inte var sen att utnyttja när han fick en fin framspelning. Maldini lyckades hänga på fransmannen oväntat bra i löpduellen och störde honom säkerligen så pass mycket att hans skott gick utanför.
Juve-bekantingen Appiah skadade sig tidigt i den andra halvleken och fick kasta in handduken redan efter åtta minuter.
Shevchenko som hade en tuff afton, fick i alla fall iväg ett skott i den 56:e minuten. Ett skott som ändrade riktning på en av de turkiska backarna och vållade stora problem för Volkan i målet. Burväktaren gjorde dock där matchens mest kvalificerade räddning.
Shevchenko fick sedan en ny chans att överlista keepern när han plockade upp en slarvig rensning från densamme. Istället för att spela in till någon av sina fristående lagkamrater så valde han att ur dålig vinkel försöka lobba in bollen. Ett dåligt och själviskt beslut med ett magert resultat.
Bara två minuter efter det potentiella 2-0-målet kom istället chocken. Anelka fick bollen i straffområdet och Gattuso rusade fram för att försöka vinna tillbaka bollen. Skuldra mot skuldra gick han in ganska tufft, men utan att använda armarna. Fransmannen föll direkt och domare Riley tvekade inte utan pekade på straffpunkten.
Exekutor var brassen Alex som knappt synts till fram till dess. Dida chansade till höger, Alex placerade bollen i andra hörnet. 1-1 var ett faktum.
Vieri och Tuncay utbytte halvchanser innan Ancelotti valde att agera. En alltmer osynlig Pirlo och en stagnerande Gattuso fick ge plats åt Vogel (debut) och Serginho.
Bytena gav dock ingen större effekt. Vogel var dock nära att göra sämsta möjliga debut när han tappade bollen till Fenerbahce-spelare några få meter utanför straffområdet. Som tur var för schweizaren lyckades de gulblå inte utnyttja läget som gavs.
I 78:e minuten kom matchens första och enda gula kort. Den gick till målvakten Volkan som försökte maska till sig några sekunder när han teatraliskt vred sig i plågor. Något uppenbart fel var det dock inte på honom när han strax efteråt, utan att ha fått läkarvård, var i spel igen.
Ancelotti fortsatte att möblera om. Vieri fick ge sin plats till Gilardino som fick 12 minuter att visa sina talanger.
Med sju minuter kvar kom Kaladze upp på sin kant och skickade iväg ett fräsande skott som Volkan med stor möda lyckades styra ut till hörna.
Matchens obestridda höjpunkt kom sedan i den 88.e minuten. Kaká snappar åt sig bollen och sätter fart mot mål. Den ena Fener-spelaren efter den andra går bort sig och till slut står bara Volkan i vägen för Kaká som behärskat rullar den förbi målvakten till 2-1.
Ett mål i yppersta världsklass av Kaká som verkligen visade prov på sin genialitet. Visst kan man sätta stora frågeteckan för Fener-spelarnas försvarsmässiga agerande, men det förtar inte Kakás insats, med tanke på att 88 minuter var spelade och Milan var i ett prekärt läge med endast en poäng.
Minuten senare punkterades matchen definitivt. Kakás crossade till vänster till Serginho som i vanlig ordning kom i full karriär. I vanlig ordning försökte brassen avsluta, Volkan fick handen på bollen, men inte bättre att en smet vidare till Sheva som stötte in bollen till 3-1 vid bortre stolpen.
Efter det tröttnade Fener-fansen och bengaliska eldar flög in på planen och strax bakom. Domare Riley lät klockan ticka till 90 minuter och 32 sekunder innan han ansåg att det inte var lönt att spela vidare.
Sammanfattningsvis kan sägas att det under sommaren inte skett så stora förändringar spelmässigt. Det är mindre glamoröst med både Max och Rino på planen samtidigt. Dessutom så är vi alldeles för passiva när Fenerbahce ger oss taktpinnen, trots att de ligger under.
I likhet med många matcher förra säsongen så krånglar vi oss fram till tre poäng alldeles i slutet. Men sett till den spelmässiga klasskillnaden när vi var som bäst under matchen, så skall denna match vara avgjord långt tidigare än den 88:e minuten.
Fenerbahce är inget dåligt lag och jag är inte överraskad om de tar sig vidare som ett av två lag ur denna grupp. Daums gäng spelar i gammal god tysk anda en ganska maskinell och disciplinerad fotboll. Man visade ingen överdriven respekt i början av matchen, men man blev lite försiktiga mot slutet.
Efter kvitteringen så var man väldigt mån att hålla den poäng man hade och det blev deras fall till slut. Kakás segermål är ett bra bevis på detta.
Många plus vill jag ge till domaren Riley från England som inte blåste i onödan. Med en italiensk domare så hade antalet frisparkar i denna match lätt varit det dubbla. Möjligen med lite färgade ögon ställer jag mig dock frågande till om det verkligen var rätt att blåsa straff mot Rino.
Slutligen, mycket skönt med tre poäng i premiären. Men vi ska inte börja boka några finalbiljetter till Paris riktigt ännu…
markowarheart@bredband.net
