Inför CL 2005: PSV Eindhoven
Redaktionen granskar motståndarna
Eindhovens vagga
Högmedeltidens slutfas under 1200-talet innebar en enorm expansion ur befolkningssynpunkt i centrala Europa. Handeln blomstrade och många nya städer började byggas från grunden i ett lapptäcke av anhalter för köpmän från allehanda långväga platser runt om på kontinenten.
När hertigen Henrik I 1232 grundlade staden Endehoven vid floderna Gender och Dommel ämnade han huvudsakligen att förbättra handelsförutsättningarna i regionen. Avsikten att därtill stärka utbytet med den närliggande staden Liege skulle dessvärre visa sig bli ett projekt kantat av svårigheter.
Stadsbefolkningen fick utstå grova plundringar, enorma eldsvådor och externa pretendenter som till och från bollade stadens ägo emellan sina egna och holländarnas händer under det 15:e seklet. Staden tog sig dock igenom alla dessa hemskheter.
Vi får ta ett rejält skutt ända fram till 1800-talet för att urskönja en roligare epok i Eindhovens stadshistoria. Den industriella revolutionen innebar en finansiell renässans för staden i och med bland annat omfattande tobaksodlingar och produktionen av textilier som gav god avkastning.
Bäst av allt gick dock glödlampsproducenten Philips som tog sina första stapplande steg. Bolaget skulle sedermera utvecklas till en världsledande elektronikproducent och internationell stadsrepresentant nummer ett.
De första framgångarna och den gyllene eran
Året var 1913 och Holland stod inför firandet av sitt första självständiga århundrade när ett par arbetare inom företaget bestämde sig för att dra igång en fotbollsklubb. Laget fick i folkmun tidigt bära smeknamnet PSV efter den formella titeln Philips Sport Vereniging.
Efter ett stadigt klättrande och kamperande i det holländska ligasystemet kunde PSV år 1929 titulera sig nationella ligamästare för första gången i klubbens historia. Den historiska bedriften skulle tyvärr visa sig vara ett lysande undantag under en 40 år lång strävan efter fler vinster.
PSV lyckades under 1970-talet plocka fram en rad skickliga spelare vilket innebar startskottet på en dominansperiod i den holländska fotbollen. Huub Stevens och landslagsbröderna Willy och Rene van der Kerkhof dominerade det rödvita mittfältet samtidigt som Willy van der Kuijlen såg till att producera fotbollens avgörande detalj; mål.
Under denna gyllene era fylldes prisskåpet med tre ligatitlar och två inhemska cuptitlar. Vinst blev det även mot franska Bastia i UEFA cupfinalen 1978 efter att segersiffran 3-0 kunde deklarera att PSV:s allra första internationella titel var ett faktum.
Den plötsliga framgången under de utsvängda byxornas årtionde tillät PSV Eindhoven att officiellt ta steget ifrån att vara en medelmåttig förening till en holländsk stormakt och en europeisk potentat. Vad folk inte visste var att detta bara var början.
Dominatet
PSV fick liksom de andra holländska klubbarna leva i skuggan av ett till synes ostoppbart Ajax som mellan 1979-85 lekte hem inte mindre än 5 ligatitlar. Till skillnad från de övriga av beundran stumma konkurrenterna så skulle dock PSV Eindhoven så småningom ge ett sjujäkla svar på tal.
Under de sju årens lopp så hade man nämligen inte enbart ägnat tiden åt att rulla tummarna. Med hjälp av god scouting och framgångsrikt satsande på unga talanger så lyckades man få fram ytterligare en exceptionell grupp av spelare. Laget som bröt Ajax dominans 1985/86 innehöll nämligen ett par riktiga legender inom holländsk och europeisk fotboll i allmänhet.
Vad sägs om Hans van Breukelen, danskarna Frank Arnesen och Jan Heintze, den lille giganten Erik Gerets och den unge Ruud Gullit plockad från Rotterdamklubben Feyenoord? Följande säsong när titeln försvarades hade även den lovande mittförsvararen Ronald Koeman och vänsterbreddaren Gerald Vanenburg introducerats i den ordinarie elvan.
Med så mycket kvalitet var det nästan oundvikligt att inte uppnå framgångar, någonting som mycket riktigt även kom att följa. Fyra raka ligavinster och två cuptitlar var verkligen inte fy skam men det var ändå en vinst som smällde högst av dem alla. Den nytillträdde tränaren Guus Hiddink hade sparat resan till paradiset till sist.
1987/88 lyckades man tack vare bortamålsregeln slå ut självaste Real Madrid i Europacupens semifinal och ställdes därefter mot portugisiska Benfica i finalen. En mållös match gick till straffar där holländarna drog det längsta strået.
PSV var kungar av Europa för första gången i klubbens historia och om UEFA cuptiteln tio år tidigare var ljuv så var den ändå ingenting emot denna ljuvaste segersötma fotbollskontinenten har att erbjuda.
Brasiliansk fotbollskonst och belgisk list
De nyblivna europamästarna skulle året därpå få sig ett tillskott i form av en småknubbig och mörklockig brasiliansk anfallare som inte såg särdeles mycket ut för världen.
De Souza Faria hade i Vasco da Gama gjort sig känd som en fruktad målskytt i den brasilianska ligafotbollen och PSV Eindhoven vann dragkampen om 22-åringen med den farliga vänsterfoten.
Flytten till en ny kontinent var dock inte helt riskfri med tanke på att det är skillnad på sydamerikansk och europeisk klubbfotboll utöver de kulturella olikheter och klimatskillnader som föreligger.
Hur skulle det för brassen i det kalla Europa? De som tvivlat insåg relativt snart att de varit väldigt snett ute i sin bedömning.
Romario mäktade med 98 mål på 109 ligamatcher och blev i processen enormt populär på Philips Stadium med sin unika förmåga att förtrolla hemmapubliken med sina uppvisningar i fotbollskonst och effektivitet framför målet. Mellan 1988-93 hjälpte Romario sitt PSV till tre ligatitlar och två cuptitlar.
Romarios framfart i Europacupspelet (15 mål på 19 matcher) fick de riktigt stora klubbarna att höja på ögonbrynen och när Barcelona viftade med sedlarna så dröjde det inte länge innan en överenskommelse kunde fattas.
Utan sin guldklimp var det naturligtvis inte speciellt svårt att hålla sig för skratt i föreningen och många undrade vad man skulle ta sig till i sin strävan att ersätta en av världens då absolut bästa spelare. En ny brasiliansk anfallare med ett jämnt målsnitt och en ojämn tandrad skulle istället ansluta 1994.
Ronaldos tid i Holland blev relativt kortvarig. Det tog honom nämligen blott två säsonger att på ett hänsynslöst sätt demolera i princip allt som kom i hans väg och det var bara en tidsfråga innan den lysande anfallaren skulle lämna Philips Stadium bakom sig som en anhalt mot större arenor.
Under sina två säsonger i klubben (1994-96) vann dock inte PSV mer än en cuptitel men Ronaldos facit på 42 ligamål på 46 matcher vittnar om att det bjöds på mycket grannlåt trots allt. Ödets ironi var det när återigen Barcelona snuvade PSV på en av sina bästa spelare men när de allra största penningpungarna plockades fram så var verkligheten bister för klubbar av PSV:s dignitet.
Under Dick Advocaats ledning 1996/97 lyckades man bryta en 5 år lång väntan på en ny ligatitel när man bärgade mästerskapstitel nummer 14. PSV Eindhoven hade ironiskt nog ett väldigt talangfullt och stabilt lag under det sena 1990-talet men lyckades inte att omsätta det i några märkbara resultat.
En bidragande faktor till detta torde vara att det fullständigt lysande Ajax under Louis van Gaal:s ledning helt enkelt var för svåra att rå på.
Det var inte förrän efter millennieskiftet som nya framgångar kom och med dem ett kärt återseende. Den gamle storspelaren Erik Gerets som tidigare alltså spelat i klubben tog över tränarsysslan efter att Bobby Robson gästspelat under ett år. Belgaren skulle med god fingertoppskänsla komponera ihop ett välspelande kollektiv med några individuella toppar.
Innermittfältet bildades med en stark ram i form av Johann Vogel som defensivt ankare och med Marc van Bommel som mittfältsmotor. Runt om sig hade man dessutom spelare som den skicklige Arnold Bruggink, vindsnabbe danske yttern Dennis Rommedahl samt holländsk fotbolls nya stjärnskott på anfallssidan; Ruud van Nistelrooy.
Under Gerets tid som bas (1999-02) hann man även med att presentera målbombaren Mateja Kezman för hemmafansen då han ersatte den flyktade van Nistelrooy på topp. Ytterligare två ligatroféer stoppades in i vinstskåpet innan det var dags för en annan hemvändare att ta över.
PSV idag – Guus Hiddinks ’Midas touch’
Sommaren 2002 lyckades en holländare frälsa en nation med lite drygt 50 miljoner invånare. VM-värden Sydkorea hade mot alla odds slagit ut storfavoriten Italien i åttondelsfinal efter en rafflande förlängning. Guus Hiddink hade lyckats med den till synes omöjliga uppgiften att stjälpa Goliat och uppnådde i processen evig folkhjältestatus i sydkoreanernas hjärtan.
Hiddink blev dessutom erbjuden en enorm löneförhöjning förutsatt att han fortsatte som förbundskapten för det sydkoreanska landslaget men när hemlandet och den gamla arbetsgivaren kallade var beslutet aldrig egentligen särdeles svårfattat.
Sedan hösten 2002 har PSV Eindhoven seglat säkert med Guus Hiddink vid rodret och fansen har haft nöjet att njuta av den framgångsperiod som klubben än idag befinner sig i (2 ligatitlar och en cuptitel).
Det var även under Hiddinks vakande öga som stjärnan Arjen Robben utbildades till att bli det fullkomliga vidunder han var i den holländska ligan innan hans flytt till Chelsea. Sydkoreanerna Park och Lee valde dessutom att följa med sin tidigare landslagsmentor till Europa där de lyckats alldeles utmärkt.
Hiddinks ögon, öron och förnuftiga fotbollshjärna gör honom till en av världens allra skickligaste tränare. Fotboll skall enligt holländarens synsätt spelas snabbt, med få tillslag och i en offensiv riktning för att göra mål och vinna matcherna. Det kan låta klichéartat men undertecknad är villig att skriva under på att det är en filosofi som han omsätter i praktiken till skillnad från mer bredkäftade fotbollstränare på kontinenten.
Det må även vara så att PSV ofta haft förmånen att ha väldigt många begåvade unga bollspelare i sitt lag men Hiddink har gjort den svåra förädlandeprocessen till en alldeles egen konst. Med de många flyktade spelarna från fjolårets Champions League i beaktandet så är det lätt att dra slutsatsen att laget nu är ett sargat och relativt harmlöst villebråd.
Visst är man också på pappret rejält försvagade men frågan är snarare: vad är det som hindrar Hiddink ifrån att träffa rätt med ytterligare en grupp talanger?
Truppen består i dagsläget av inte mindre än 8 stycken spelare vid 23 eller färre års ålder. 34-årige Phillip Cocu är kvar på mittfältet och utgör med sin rutin och sina ledaregenskaper en viktig grund för ett ganska oerfaret lag. Utöver sin fotbollstekniska mångsidighet så är Cocu därtill allt annat än blyg när det handlar om målproduktion vilket gör honom till något av tränarens förlängda arm på planen.
I anfallsväg har som bekant Park flyttat till Manchester United där han fortsatt med sina vansinnesraider i djupled, ofta med oreda, målfarligheter och allmänt kaos för motståndarlaget som följd. PSV saknar givetvis sin duracellkorean men har i Arouna Koné funnit ytterligare en väldigt skicklig anfallare till sitt respektingivande offensiva departement.
Ivorianen som hämtades från Roda JC är explosiv, tekniskt begåvad och väldigt duktig på att finna luckor för sina skott (kraftfulla sådana med bägge fötterna!). Med sina blott 22 år så är det inte höga odds på att han blir den som kommer att slå igenom och sedan exporteras vidare till någon storklubb inom den närliggande framtiden. Håll ögonen på honom.
PSV Eindhoven har genom tiderna representerat sig själva väl såväl ur ett nationellt såsom ur ett internationellt perspektiv och bör således betraktas som en värdig motståndare. Vi minns ju hur nära det var förra gången då Milan och PSV Eindhoven stötte ihop. Frågan är om Milan lärde sig någonting av dubbelmötet.
Hiddink ser möjligheterna. Kan spelarna omsätta hans idéer till ärorik verklighet?
Fakta - PSV Eindhoven:
Fullständigt namn: Philips Sport Vereniging.
Officiellt bildade: 31 augusti 1913.
Hemmaarena: Philips Stadium.
Publikkapacitet: 36 627.
Meriter:
Holländska mästare: 18 gånger (1929, 1935, 1951, 1963, 1975, 1976, 1978, 1986, 1987, 1988, 1989, 1991, 1992, 1997, 2000, 2001, 2003 och 2005).
Holländska cupmästare: 8 gånger (1950, 1974, 1976, 1988, 1989, 1990, 1996 och 2005).
Holländska supercupmästare: 7 gånger (1992, 1996, 1997, 1998, 2000, 2001 och 2003).
UEFA cupvinnare: 1 gång (1978).
Europa cupvinnare: 1 gång (1988).
