Anaheim - Montreal3 - 2
Milan – Juventus 3-1
Milan slog ”världens bästa lag”.
Det var upplagt för stor lördagsunderhållning på San Siro när seriefinalen i Serie A skulle avverkas.
Serieledande Juventus med sitt hundraprocentiga rekord mot Milan som i sin tur kunde stoltsera med inte helt oävna sex raka segrar.
Ancelotti hade valt att formera sin elva mer eller mindre väntat. Ytterbackskombon Stam/Serginho föredrogs framför Cafu/Kaladze, och Shevchenko hann inte få klartecken till spel. Comeback dock för Sandro Nesta som spelade med kraftigt bandagerad tumme.
När matchen drog igång så var det i ett ganska avvaktande tempo och lagen kände plikttroget på varandra. Det märktes dock direkt att lägga fingrarna emellan denna kväll inte existerade hos något av lagen.
Några chanser skapades inte under den första knappa kvarten förrän Clarence Seedorf kombinerade med Gilardino utanför Juves-straffområde och bestämde sig för att avlossa sin bössa. Något kanonskott fick han inte till, men väl en touch på Thurams fot som gav bollen en perfekt båge över reservreserven Chimenti i Juventus mål. 1-0 och en perfekt start för Milan.
Milan kunde också glädja sig åt att Rino Gattusos ångvältstaktik inte renderade i någon varning inledningsvis. Istället var det Vieira som drog det första kortet av gul färg ur
Juventus stångade sig blodiga mot Milans stabila backlinje och istället kom nästa bakslag för bortalaget i den 26:e minuten. Pirlo lyfte in en frispark i straffområdet och bollen studsade lyckligtvis fram till Kaká som inte var sen med att dra till på halvvolley 2-0 var ett faktum bakom en hjälplös Chimenti.
Frustrationen hos Juventus-spelarna började lysa igenom och visst var Thurams klockrena och avsiktliga armbåge på Gilardino värt ett kort av någon valör. Capellos tålamod tog slut i den 41:a minuten då kapten Pessotto fick ge plats åt den mer offensivt begåvade Chiellini.
När sedan Kaká höll på att rinna igenom i slutet av första halvlek så var Emerson tvungen att hejda sin landsmans framfart på ett icke regelrätt sätt och med frispark som följd. Pirlo valde en lite oortodox variant, ytterskruv direkt på mål från 25-30 meter. Träffen i sig var inte märkvärdig, men Chimenti lyckades ändå fumla in bollen fram till smått osannolika 3-0 till Milan.
Nesta fick sedan gult kort alldeles i slutet när Chiellini sprang in i honom.
Någon desperat jakt från Juves sida fick vi inte uppleva efter halvtidsvilan. Thuram fick istället sitt rättmätiga kort när han gick in alldeles för hårt bakifrån i en duell med Gila. Pirlos efterföljande frisparks räddades med vissa besvär av Chimenti.
Efter knappa 58 minuter fick Camoranesi avsluta sitt dagsverke och ge plats åt Mutu. Ett något märkligt beslut i alla fall för mig.
Rino ville minuten senare ha straff efter en kollision med Chiellini i straffområdet, men det såg onekligen mer ut som en 50/50-situation.
Juves första lite farligare chans kom efter 60 minuter, ett skott från Nedved som Dida trots allt hade full kontroll på. Seedorf replikerade med ett skott ett par minuter därefter, men lyckades inte hålla ner bollen tillräckligt.
Matchen blev allt mer hetsig och tumult uppstod när Mutu gick in för fullt på Nesta och därefter verkade vara ute efter att stämpla Sandro. Nesta i sin tur svarade med att liggandes måtta en spark mot rumänen. Det tog ett tag för Bertini att lugna ner kombatanterna men spelat fortsatte utan varningar.
Inzaghi kunde strax därefter ha fått ett friläge, men den alltför ivrige linjemannen viftade bort det för offside, felaktigt. Några fler chanser fick sedan inte Inza utan han byttes ut mot Vieri.
Även Nedved byttes en stund senare ut till publikens visselkonsert. Tjecken hade bland annat satt ett fotavtryck med tillhörande dobbar på Rinos rygg strax innan. Del Piero tog tjeckens plats.
Chiellini fick sedan gult kort efter brysk tackling på Kaká innan Vieira lyfta fram bollen till Trezeguet som fick tån på bollen och förpassade den i nät. Stam upphävde tyvärr offsiden, men målet skulle visa sig vara litet värt för Juve.
Ancelotti genomförde två byten på slutet när Gilardino och Seedorf byttes ut mot Cafú och Kaladze. Vieri hann med två avslut också, som tyvärr höll låg klass. Del Piero fick också han visa prov på sina färdigheter med en volley som Dida säkert greppade precis innan slutsignalen ljöd.
Det var sannerligen en magnifik styrkedemonstration från Milans sida. Det under hela säsongen så upphaussade Juventus blev ganska så kraftigt överkörda av de rödsvarta. Vieira och Emerson som kallats för världens bästa mittfältsduo blev kraftigt avklädda av tre ettriga Milan-spelare, som var bättre än sina motståndare i allt denna kväll.
Några enskilda rosor vill jag i övrigt inte dela ut med tanke på att vi som lag gör en mer eller mindre felfri insats. Och även om Juventus fram tills denna match var fullpoängare så finns det helt klart brister hos de svartvita. Det såg man mot Bayern och det såg man ikväll.
Ancelottis kraftiga rotationspolicy verkar ge mer eller mindre maximal utdelning än så länge och det verkar som om hela truppen njuter av det rådande läget.
Härnäst Champions League på tisdag och denna gång ska vi väl knäcka PSV:s nolla också.
GRAZIE RAGAZZI!
markowarheart@bredband.net
