Inför: Udinese - Milan
Bortamatch i nordost mot säsongens största besvikelse. Läge att bättra på bortaplansstatistiken?
David Pizzarro, Marek Jankulovski och David di Michele. Där har ni tre av fjolårets bästa spelare i den italienska ligan som samtliga representerade Udines version av ’I Bianconeri’. Alla tre representerar nu nya klubbar.
Tränaren Luciano Spalletti som nu gör underverk i huvudstaden jagades bort av någon outgrundlig anledning och kvar återfinns nu ett lag i de spillror som mannen med kepsen, Serse Cosmi, lämnat efter sig på tabellposition 15, endast två pinnar från strecket. Det är en förbannad kris i Udinese och den stora frågan är om Dominissini och Sensini hinner med att bromsa fallet innan det tar stopp i den kyliga Serie B-källaren?
Nej hörrni, säsongen blev inte riktigt som man hade hoppats i Udinese. Avancemanget till Champions League och en etablering på sikt som ett lag på den riktigt stora scenen grusades när man med bitter eftersmak åkte ut redan i gruppspelet.
Försvarsspelet som varit stabilt de senaste åren blev mer eller mindre våldtaget av herrar Ronaldinho, Messi och Samuel Etoo. Förvisso så är det ingenting att skämmas över då Barcelona är ett lag i världsklass men de vyer som man satt upp föll som en pannkaka ner i backen på ett ganska tidigt stadium.
Nog om det som varit, låt oss fokusera på Udinese som det ser ut idag. Kort och gott så kan man säga att laget är rätt dåligt. Det råder absolut ingen harmoni i föreningen och spelare som under fjolåret presterade väl (läs framförallt den överskattade Iaquinta, vad fan gör han i landslagsdiskussionen?!) har inte ens till närmelsevis kunnat upprepa formen den här säsongen.
Målskillnaden är hemsk. 28 mål producerade på 29 matcher vittnar ju inte om några målkalas direkt. I baken finns 44 fula ärr som den vanligtvis duktige De Sanctis i hemmakassen inte brukar tolerera men även han har sett mer än beskedligt loj ut vid vissa tillfällen.
Det blir som vanligt för Udinese att försöka vara aggressiva över hela banan och kontraslå på rödsvarta bolltapp med Di Natale och Iaquinta om man ska rå på Milan imorgon.
Milan fick i söndags definitivt avslag på sina ambitioner om att säkra en ny ligaseger efter ett mållöst sömnpiller på Stadio delle Alpi i Turin. Spelarnas relativt lugna reaktion efter slutsignalen visade enligt undertecknad på att man egentligen inte hade den allra starkaste övertygelsen för att kunna spurta förbi Juventus.
Det är bara att lyfta på hatten, Juventus har resultatmässigt (märk väl: inte spelmässigt men fotboll går som bekant ut på att vinna matcher även om man spelar som kattavföring) gått fram som en slåttermaskin och är värdiga vinnare. Gratulerar!
Återstoden av ligamatcherna blir för Milans del därför ett sätt att få god matchträning inför mötet med Lyon i Champions League, årets sista morot för ’I Rossoneri’. Adriano Galliani har sedan länge raljerat om vikten av att säkra andraplatsen och därmed en längre semester istället för ett vanskligt CL-kval, någonting som utgör den sista sportsliga motivationsfaktorn i Serie A.
Sen vill man väl förmodligen också hålla lillebror Inter bakom sig, även om det knappt kan betecknas som någon sport längre…
Vilka lag som väntas inleda matchen på Friuli får jag lov att återkomma med under morgondagen. De tidiga rapporterna gör dock gällande att Massimo Ambrosini och Dario Simic ersätter syndarna Jaap Stam och Gennaro Gattuso som båda sitter avstängda hemma i Milano.
