Milan – Livorno 2-0
Milan tog en rättvis 2-0-seger som mycket väl skulle ha kunnat sluta det tredubbla, om inte spelarna lämnat skärpan i omklädningsrummet.
Efter uttåget mot Barcelona i onsdags fanns risken att många hängande huvuden skulle finnas på plan mot Livorno, trots att scudetton ännu inte är förlorad. Livorno kom till San Siro med en meriterande 3-1-vinst mot Palermo, där samtliga mål för Livorno gjordes av stadens fixstjärna Lucarelli. Milan å sin sida kom från den tidigare nämnda semifinalsförlusten mot Barcelona, samt 3-1-vinst borta mot Messina förra söndagen.
Skadeläget i Milan var mer eller mindre detsamma. Nesta är fortfarande skadad, tillsammans med Ambrosini och nyopererade Maldini. Gilardino lämnades på bänken till förmån för firma Inzaghi-Shevchenko, något som skulle visa sig inte vara ett så tokigt beslut.
*****
Milan var utan tvekan det bättre laget under första halvlek, och Livorno hade i ärlighetens namn inte ett enda värdigt avslut på mål. Laget var inte alls suget på att gå över mittlinjen, och Mazzone satsade med andra ord på ett mållöst resultat, något som kanske inte var helt överraskande. Enligt underskriven helt obegripligt hur klumpigt Spinelli hanterade succétränaren Donadoni och fick installera en ny tränare i form av en föredetting.
Inzaghi skulle ensam inneha huvudrollen i dagens batalj. Cirka tio minuter innan hans första mål missade han vidöppet mål. Serginho och Shevchenko kombinerade innan den förstnämnde slog in ett perfekt inlägg längs marken. En helt omarkerad Inzaghi får inte nog med träff på bollen för att den ska gå in i vidöppet mål. Förutom de två målen som de rödsvarta faktiskt gjordes, kändes just en miss i vidöppet mål som signifikativ för hela matchen. Den inledande entusiasmen i matchen dämpades säkerligen av att Juventus tidigt hade fått in tre mål mot ett vilt kämpade, energiskt och motståndskraftigt Siena…
Hur som haver, Racalbuto (som också gjorde en mindre smickrande insats i förra årets Roma-Juventus…) dömde strax innan Inzaghis grova miss, en ytterst tveksam frispark till Milan strax utanför straffområdet. Jankulovski dundrade på och skottet tog på en utsträckt arm i Livornomuren. Frisparken borde kanske aldrig ha tillgivits, men att blåsa straff i situationen vore efter reprisbilderna att döma inte helt fel. Billiga frisparkar, främst i Milans favör, och flera lustiga felbeslut av mister Racalbuto var något av en röd tråd matchen igenom. Är han verkligen bra nog att döma proffsfotboll?
Den för dagen utmärkte Shevchenko lurade bort en Livornoförsvarare dryga 20 minuter in i matchen, innan han dundrade på med ett högerskott. Marco Amelia som kanske var än mer utmärkt, lyckades med en fotparad som höll Livorno kvar i matchen. Den talangfulle målvakten skulle dock några minuter senare få kapitulera.
Pirlo slog ut en crossboll till Jankulovski på vänsterkanten. Tjecken ödslade ingen tid utan skickade in ett millimeterprecist inlägg till Inzaghi som vräkte sig fram i straffområdet för rättvisa 1-0. Ett ytterst vackert anfall som till stor del får tillskrivas Jankulovski som helt uppenbarligen fått en rejäl dos självförtroende sen sitt vackra mål mot Messina. Det visade han inte minst i matchinledningen när han helt blåste ett par Livornospelare med en liten lobb fram till Serginho.
Amelia skulle vara dagens gissel för Shevchenko. Ukrainaren tog vackert med sig bollen på bröstet och i steget, och avslutade med ett högerskott i bortre burgaveln. Amelia hann dock parera ut bollen till hörna. Strax innan halvtidsvila skadade sig dessutom Stam i axeln (nej, förbluffande nog var det inte en vadskada) när han kolliderade med Dida. Simic tittade Ancelotti inte ens på, utan Costacurta ersatte.
******
Milan trummade på i samma stil i andra halvlek, där Inzaghi fick första målchansen. Pippo lurade Livornos offsidefälla på en djupledsboll signerad Rui Costa, men ännu en gång var Amelia på hugget och rusade ut och skar av vinkeln. Skära av vinkeln och störa skulle han göra när Shevchenko dundrade fram centralt och avlossade ett skott en bit in i straffområdet, ett skott som tog klockrent i överliggaren. Om ett nytt kontrakt med Dida inte är aktuellt, borde Galliani verkligen plocka fram checkhäftet. Efter Amelias säsong är talangfull ett understatement.
I detta skede av matchen var 1-0 inte nog och det var tydligt att Milan ville få in en boll till för att kunna lufta lite spelare på bänken. Detta skulle ha varit möjligt för länge sedan om skärpan i avsluten var någorlunda bra. 3-0 vore i underkant.
En kvart in i andra halvlek nickade Inzaghi över från meterns håll på en perfekt avvärjd frispark av Pirlo. Skönt var att de tidigare missarna inte skulle bli matchavgörande. Något de mycket väl skulle kunna ha blivit, när Palladino rusade fram i en kontring och i ett felbeslut väljer han att avsluta hårt och rätt på Dida. Om Juventuslånet lämnat skygglapparna hemma, skulle han ha sett Lucarelli i bra mycket bättre position för en målchans.
Istället för kvittering utökade Inzaghi sin målskörd och Milan sin ledning. Ett inlägg från högerkanten av Shevchenko touchade Cafù något, dock inte tillräckligt att påverka bollbanan nämnvärt, och når fram till en mötandes Inzaghi som sätter foten till för 2-0. Ett resultat i underkant, även om Livorno hade haft en grymt vass chans för kvittering bara minuterna tidigare
I slutskedet av matchen gjorde Mazzone några byten som faktiskt var mer eller mindre lyckade då Livorno lyckades sätta bättre press på Milan. Lucarelli hade bland annat ett riktigt bra avslut vid vänstra stolproten (också credit till Morrone för dennes fina genomskärare), men Dida är numret större och gör en riktigt bra reflexräddning. Milan saknade dock inte chanser, men Amelia skulle även nu visa sig oumbärlig för Livorno. Jankulovski hade ett dundrande vänsteravslut som Amelia lyckades rädda, och Gilardino höll på att bli fri med densamme men än en gång visade målvakten att han inte bara är en linjemålvakt, och rusade ut för att täcka. Domare Racalbuto blåste av efter fyra minuters tillägg.
******
Många i Milan, och framförallt Jankulovski, visade i dagens match inga tendenser till att ge upp scudettokampen. Skärpan var extremt dålig hos många, men överlag var det en väl genomförd match av spelarna. Extra plus får ges till Shevchenko, Dida, Inzaghi och Jankulovski
Taktiskt sett utnyttjade Milan Livornos 3-5-2-uppställning på ett optimalt sätt då de tre centrala Livornoförsvararna trycktes ihop i eget straffområde och mycket yta fanns att tillgå på kanterna. Båda målen tillkom exempelvis från inlägg från kanterna, och den största delen av spelet gick därigenom. Försvarslinjens stundtals pinsamma försök till offsidefällor försökte Milan också dra nytta av, främst genom djupledsbollar från Pirlo.
Juventus vann som väntat utan några som helst problem borta mot Siena, och tabelläget är således oförändrat. Andraplatsen är till och med säkrad för Milans del sedan det att Materazzi gett Empoli segermålet med ett minst sagt imponerande distansskott från halva (!) plan. Materazzi såg att Julio Cesar inte stod på linjen och tog en chansning som gick hem. Detta med 40 sekunder kvar av stopptiden och skyhöga betyg väntas i morgondagens tidningar.
Nästa match väntar Parma borta för Milan, och Juventus tar emot Palermo. Den som tror att Palermo och jag-ska-motarbeta-Galliani-och-samtidigt-slicka-Moggis-exithål-Zamparini kommer att bjuda bättre motstånd än dagens Siena, borde kanske ta och omvärdera sin uppfattning…
Laguppställningar:
Milan: Dida; Cafu, Stam (Costacurta 41), Kaladze, Serginho; Gattuso, Pirlo, Jankulovski; Rui Costa; Shevchenko (Gilardino 66), Inzaghi (Amoroso 79)
Livorno: Amelia; Fanucci, Grandoni (Cesar Prates 68), Galante; Balleri, Morrone, Passoni, De Ascentis (Ruotolo 79), Pfertzel; Palladino (Paulinho 69), C Lucarelli
Domare: Racalbuto
Mål: Inzaghi 28, 66
