L'Analisi: Milan enligt Sacchi
Dagens upplaga av den rosa bibeln innehåller väldigt mycket spännande information. Bland annat är den berikad av en analys utav Milan utifrån självaste Arrigo Sacchis synvinkel.
Efter den senaste veckan och den magra utdelning för de italienska klubblagen i Champions Leaguespelet så väljer La Gazzetta dello Sport att ta fram sina allra starkaste kort. Milans förra revolutionär och demontränare Arrigo Sacchi har sällan dragit sig från att tycka till och skjuter från höften när hans gamla klubb kommer på tal.
Sacchi ger oss sin syn på vad som är rätt och fel i Milan samt vad som Carlo Ancelotti bör tänka på om laget inte ska hamna i en ond spiral säsongen 2006/07.
_____________________________________
"Allt är inte förfärligt: den andra omgången i Champions var inte positiv för våra lag men, resultaten åsido, så finns det säkerligen några saker att bevara. Vi börjar med Lille-Milan, en match som slutade med ett rättvist oavgjort resultat. Matchen var under den första halvleken tråkig med ett sterilt övertag i Milans favör, förutom de avslutande fem minuterna med Kakás och Gilardinos missar vid viktiga målchanser. Efter pausen dök en strid ström av aktioner men resultatet förblev orört.
Milan är säkerligen inte inne i någon formtopp men fann en svår motståndare, precis som de franska lagen generellt sett är. Milan hade kunnat vinna och på så sätt transformerat den kritik och de tvivel som finns till eloger. Men när ska vi lära oss att bedöma matcherna och inte resultatet?
Hur som helst så kunde man se ett mer koncentrerat och motiverat lag jämfört med i matchen mot Livorno, förvisso inte ett briljant Milan men med de många styrkor vi känner till och tyvärr med de sedvanliga svagheterna som idag accentuerats av den prekära fysiska konditionen inom laget.
Min vän Carlo Ancelotti måste arbeta för att förbättra den generella formen: det kommer inte att vara något problem. Men han kommer kanske också att måsta komplettera ett lag som innehar en ypperlig förmåga att behålla bollen inom laget, en skyhög teknisk nivå, många talanger, ett spel med internationell prägel, men även en grupp som inte alltid är koncentrerad, motiverad, konkret och bestämd.
Mot Lille så bör några av Kakás aktioner understrykas även om de måste vara mindre individualistiskt inriktade. Gilardinos stora arbete, de fina insatserna av Nesta, Cafu och Pirlo, förbättringen av Ambrosini är andra saker att värdesätta högt. Laget uppvisar trots detta idag att man har endast ett fåtal spelare i fysisk toppform vilket är en kritsk punkt på agendan.
Om vi övergår till taktiken. I den defensiva fasen är man allt för ofta långa och backarna och mittfältarna täcker nästan hela tiden ytorna och sätter sällan tryck på motståndarna vilket ger dem allt för stora ytor och möjligheter. I den offensiva fasen måste ”I Rossoneri” spela med mycket högre rytm och med större snabbhet: man måste röra sig mer utan bollen och spela bollen mycket snabbare. Fotboll utan snabbhet är ett spel som ger små resultat och ännu mindre känslor.
Den psykologiska och kognitiva nivån måste förbättras och kanske skulle klubben göra rätt i att kräva mer av spelarna, kräva större karaktär, kanske handlar det om att snacka mindre och springa mer. Jag är säker på att om spelarna är helt disponibla och motiverade inför Ancelotti så kommer vi att få återse inte bara ett vinnande utan även spektakulärt lag.
Vad gäller debatten om att spela med en eller två anfallare i Milan så tror jag inte att det är det primära problemet och i vilket fall som helst så beror det på vilken typ av spelare man använder sig utav. Om man har många rörliga spelare med förmågan att frigöra sig ifrån markering och att röra sig intelligent utan bollen så kan man även spela med en forward. Skulle det vara så att man inte har sådana spelare så skulle det däremot vara att föredra att spela med två anfallare."
_____________________________________
Sacchi, A. ”Milan, parla meno e corre di più”.
(Översatt: Milan, prata mindre och spring mer).
La Gazzetta dello Sport 29/9; 29.
