Inför CL 2006 - RSC Anderlecht
De lilavita har en stolt historia bakom sig. Har man ork, motivation och kompetens att mobilisera sina ambitioner till framgång i årets spel i Champions League?
Sporting Club Anderlechtois bildades av 13 fotbollsfantaster på Café Concordia beläget i Bryssel den 27 maj 1908. Om det var kaffebönorna eller fikets passande namn (concordia är latin för harmoni) som fick avtalet att gå i lås förtäljer dock inte historien.
Hursomhelst. Klubbens uttalade målsättning skulle bli att expandera och utveckla den idrottsliga verksamheten i huvudstaden med emfas på just fotbollssektionen.
Anderlecht såg dagens ljus i sin första match mot Instituit St-Georges, en målfest som slutade 11-8. På den relativt modesta gräsplätten ”Scheut” gick laget fram med imponerande slagstyrka, även om amatörfotboll bara är just amatörfotboll.
Ganska snart insåg dock klubbens sekreterare att man hade förutsättningar att lyckas och valde år 1909 att boka en biljett till en klättringsresa i det belgiska seriesystemets hierarki.
Endast hindrade av det första världskrigets speluppehåll ända till 1919 så rusade klubben fram på sin nya hemmaarena Astridpark (sedermera ombyggd och omdöpt efter presidenten Constant Vanden Stock) och kunde 1920 skåla i champagne efter promotion till den högsta serien.
Uppflyttningen präglades dock av särskilda omständigheter då det belgiska fotbollsförbundet beslutade sig för att utöka serien med ytterligare två klubbar. TSV Lyra, FC Liegoes och just Anderlecht var lagen som låg närmast på tur i andradivisionen men ett raffinerat särspel lagen emellan föll dock väl ut för de sistnämnda.
Klubben skulle sedermera välja att lägga till titeln ”Société Royale” i samband med sitt 25-årsjubileum 1933. Detta ger oss klubbens fullständiga namn Royal Sporting Club Anderlecht.
Efter att ha pendlat mellan den första och andra divisionen under ett gott antal säsonger så stabiliserade sig Anderlecht så småningom. Under mitten av 1930-talet så byggde man upp en plattform av trygghet och arbetsro som skulle innebära inledningen till en framgångsrik epok i klubbens historia.
Efter att ha kretsat som katter kring het gröt i ett par års tid så lyckades man 1947 bärga en historisk triumf, Anderlecht var ligamästare för första gången.
Med blodad tand kunde man sedan inkassera ytterligare 6 ligavinster mellan åren 1949-1956. Under den franske tränaren Pierre Sinibaldis offensivtänkande så kunde man säsongerna 1959-68 inkassera jackpot ytterligare 7 gånger, varav fem i rad (64-68) vilket än idag står sig som inhemsk rekordnotering.
Noterbart är att det belgiska landslaget mönstrade 11 Anderlechtspelare samtidigt under en match mot Holland i september 1964. Ordet dominans har sällan varit mer passande än då...
Framgångarna i Belgien hjälpte dock inledningsvis föga för Anderlecht ute i Europa. Under det utsvängda och psykedeliska 1970-talet lyckades man dock äntligen pricka rätt.
Franky van der Eelst och holländaren Rob Rensenbrink svarade för två mål vardera när West Ham fick se sig besegrade i Cupvinnarcupfinalen på Heyselstadion i Bryssel 1976.
Året därpå var man nära att försvara sin titel men fick ge sig (0-2) mot Hamburg. 1978 drog man dock åter det längsta strået efter vinst mot Austria Wien efter två mål av Rensenbrink och Gilbert van Binst.
Efter bägge Cupvinnarcupvinsterna lyckades Anderlecht ta bonustiteln som Supercupvinnare efter vinster mot Bayern Munchen respektive Liverpool.
1983 lyckades man även vinna UEFA Cupen efter finalvinst mot Benfica.
Kända svenska spelare som huserat i Anderlecht är den numera mycket uppskattade expertkommentatorn Tomas Nordahl och den omtvistade Christian ”Chippen” Wilhelmsson.
Däremellan har dock Pär Zetterberg hunnit med att spendera större delen av karriären på Constant Vanden Stock, och som han gjorde det.
Trots de enorma framgångarna i Belgien så uppmärksammades han aldrig i hemlandet. Undertecknad var på plats i Solna den dagen då Zetterbergs saga i landslaget fick sitt definitiva slut.
Under uppladdningen inför Sveriges EM-kvalmatch mot England i september 1998 så var förhandstipset det att Pär skulle få starta matchen centralt på Tommy Söderberg och Lars Lagerbäcks mittfält. En mystisk och omdiskuterad fysisk åkomma satte emellertid stopp för honom.
Matchen slutade med succé, 2-1 till blågult och Zetterbergs erkännande som ett av de mest uppskattade utlandsproffsen genom tiderna passerade obemärkt förbi den breda massan, en skamfläck i svensk fotbollshistoria.
I den senaste upplagan av fotbollsmagasinet Offside berättar den numerade pensionerade mittfältaren om ett angenämt minne ifrån Champions League.
- ’Det bästa är nog min första match. Mot Milan 1993. Maldini, Baresi, Laudrup, Donadoni... De var inte dåliga. Det var stort att spela i Champions League första gången.’
Pär, som numera är verksam som talangscout inom föreningen, har fått arbeta hårt för att ersätta de spelare som försvunnit sedan fjolårssäsongen.
Dagens Anderlecht är nämligen i ständig kamp med större och starkare klubbar på kontinenten. Inför säsongen blev man till Hamburg av med jättelöftet Vincent Kompany, en spelare som varit eftertraktad av i princip samtliga toppklubbar i Europa.
Anderlecht lider indirekt av sin egen storhet. Att vara Belgiens främsta klubblag ekonomiskt, sportsligt och bland supportrarna är ingen garanti för internationell framgång.
Då de flesta och bästa spelarna hellre skriver på för obskyra lag i Spanien eller England så kan Anderlecht främst locka med spel i Champions League. Väl där så har man dock varken slagkraft eller pondus nog att utmana titaner som Barcelona, Chelsea eller Milan.
Inför säsongen har man valt att satsa på en blandning av unga, spännande men oerfarna spelare tillsammans med äldre och mer beprövade herrar.
Mittfältstlöftet Lucas Bigilia (20 år) som liknas vid en ung Fernando Redondo och Nicolas Pareja, 22 årig försvarare är bägge hämtade från Argentinos Juniors.
Den 29-årige anfallaren Cristian Leiva fullbordar den argentinska kvartetten i Anderlecht tillsammans med Nicolas Frutos (25 år) som funnits i klubben sedan 2005.
Utöver de argentinska tillskotten så har även 84:orna Moubarrak Bousouffa (belgisk mittfältare från Racing Gent) och Mohammed Tchité (kongolesisk anfallare från Standard Liege) inhämtats för att stärka laget.
Mittfältarna Ahmed Hassan (31 år, afrikanska mästerskapens bästa spelare 2006) och Bart Goor (33 år, lång tjänstgöring i det belgiska landslaget) ger dessutom viktig erfarenhet till ett ganska ungt Anderlecht (19 spelare födda 1980 eller senare av 26).
Anfallaren Mbo Mpenza (30 år) har liksom försvararen Jelle van Damme (23 år, Ajaxprodukt med en sejour i Werder Bremen) rutin av belgiskt landslagsspel i bagaget.
Den allra största talangen i Anderlecht är annars Anthony Vanden Borre (19-årigt jättelöfte). Här har vi en spelare som väntas fylla luckan bakom Vincent Kompany och leda laget mot framgång i Champions League.
Lagets numera brutna förlustsvit på 12 matcher sätter dock djupa ärr i lagets självförtroende den här säsongen. Kan Anderlecht bryta sin negativa trend i Europa? Den som lever får se.
Snabba fakta om RSC Anderlecht:
Hemmaarena: Constant Vanden Stock
Kapacitet: 26 361 (tillstånd för ca 21 000 i CL-spelet).
Ordförande: Roger Vanden Stock
Tränare: Franky Vercauteren
Meriter:
28 Belgiska Ligatitlar.
8 Belgiska Cuptitlar.
6 Belgiska Supercuptitlar.
1 UEFACuptitel (1983).
2 Cupvinnarcuptitlar (1976 och 1978).
2 Europeiska Supercuptitlar (1976 och 1978).
Smeknamn: De Lilavita, Les Mauve et Blanc / Paarswit (Fr/Hol).
Smeknamnets ursprung är omdebatterat. Sportjournalisten Max Well hävdar att man hämtade inspiration från drottning Elisabeths klänning och kortege (täckt i lila och vita blommor) i samband med 50-årsjubiléet.
Andra menar att man hämtat inspiration från den katolska kyrkorörelsen i regionen vars färger är just lila och vita. Huvudargumenten är att debutmatchen spelades mot Saint-George och faktumet att man hämtade många spelare från Saint-Nicolas.
_____________________________________
Källor:
Internet: RSCA.be, anderlecht-online.be och VI.nl.
Offside utgåva nr.7 2006, ”Färre men bättre värvningar ska vända trenden för Anderlecht” (Henrik Ystén).
