Anderlecht – Milan 0-1 (0-0)
Kakás stänkare gav Milan en nödvändig seger i Belgien. Nollan bakåt är fortsatt intakt.
Den senaste tidens hårda kritik mot ett målsnålt Milan satte nog extra press på de rödsvarta inför kvällens bortamatch mot Anderlecht. Faktumet att man inte hade vunnit på fyra matcher var en annan faktor som började gnaga spelarna och ledarna i hälarna.
Ancelotti överraskade ingen med sin uppställning utan det var en väntad elva med Bonera som högerback och Oliveira som Inzaghis partner.
Inledningsvis fanns det inte mycket som tydde på att något revolutionerande hade hänt i Milans spel de senaste dagarna. Tvärtom så verkade den svagt uppåtgående trenden ha vänt nedåt igen.
Oskarpt passningsspel och stundtals allmän förvirring speglade scenariot ganska väl. En som dock var på hugget på sedvanligt manér var Super-Pippo. Han nosade på mål första gången i den nionde minuten när Jankulovski svepte in en boll mot straffområdet. Skarvningen omfamnades dock av Zitka i hemmamålet.
Hemmalaget visade till skillnad från gästerna upp fart och fläkt i sitt spel. Anförda av virvelvinden Boussoufa höll man bollen under ganska långa stunder, men de farliga chanserna uteblev.
Chanserna föll istället till nr 9 i bortalaget. Ett susande direktskott efter Kakás framspelning var inte alls så långt borta från Zitkas målram. Några minuter därefter var skostorleken för liten när Inza slängde sig fram på ett Jankulovski-inspel.
I övrigt fanns det inte mycket till ljuspunkter utan spelet gick i stå när de flesta på planen uppträdde oinspirerat.
Matchens första gula kort tillföll Kaladze som tajmade sin tackling ute vid sidlinjen fel. Lite klumpigt och onödigt då Tchite var ensam spelare att anfalla i det läget.
Jankulovski fortsatte att servera sina kompanjoner på topp med fina inlägg. När halvtimmen var spelad var det Oliveira som dök upp med sitt huvud, men inte heller han lyckades överlista hemmamålvakten.
Gult kort fick också Bonera som var tvungen att sätta P för Boussoufas energiska dansande på Anderlechts vänsterkant.
Mot slutet av halvleken så var det två man som stod för det kreativa i anfallsväg. Dels Jankulovski och dels Inzaghi som inte fick till det idag. Först lyckades Pippo toucha ett inspel som gick aningen utanför, sedan missade han återigen ett Jankuvski-inlägg med en hårsmån. Den bästa chansen dök upp på övertid när Jankulovski från en central position hittade en relativt fristående Inzaghi som från sitt bästa läge lyckades prestera sitt sämsta avslut.
Matchen ändrade snabbt karaktär i den andra halvleken. Orsaken till detta var domaren Medina Cantalejo och högerbacken Bonera. Efter att Bonera trott att han räddat en boll från att smita över linjen så fick han domslutet emot sig. I frustration över detta sparkar han lätt till bollen som smiter iväg någon meter. Domaren uppfattade detta handlande som provokativt och spelförstörande. Ett nytt gult kort på Bonera och alla kan därmed räkna ut summan av 1 och 1.
Oerhört korkat och klantigt agerat av Bonera som måste förstå bättre än att göra en sådan här grej när man har en varning i bagaget. Till hans försvar skall väl dock sägas att Medina Cantalejo var i överkant sträng genom att visa gult kort i det läget.
Visserligen har han regelboken som stöd, men sett till hur han dömde resten av matchen så kan man inte påstå att han agerade konsekvent jämfört med andra situationer i matchen.
Ancelotti vågade inte spela med en trebackslinje utan den tämligen misslyckade Oliveira fick ge plats åt Cafú.
Matchen ändrade som sagt skepnad efter denna utvisning och det var inte till det sämre, åt något av hållen. Det blev mer liv i spelet och hemmalaget såg sin chans att kanske skrälla med numerärt överläge på planen. ”Som vanligt” så blev det också det som gav Milan läge att avgöra.
En snabb kontring där Seedorf släppte bollen till Kaká. Denne drev fram några steg och avlossade sin bössa (äntligen!). En liten touch på De Man (ja han heter så) och Zitka kunde bara se bollen stryka fingerspetsarna och in i nät.
Äntligen nätrassel på bortaplan i Champions League efter tre matchers torka. De rödsvarta blev ännu mer inspirerade efter detta och Cafús fräsande skott parerades av Zitka ut till hörna. Milan blev dock mer och mer inriktade på kontringar efter detta och lät hemmalaget leda aktionerna på planen.
Gilardino fick 20 minuter på sig att släcka sin måltörst och var riktigt nära ett par gånger. Första gången var på ett inlägg från Janku som dock kom aningen bakom honom och Gila han precis bara ducka för bollen. Nästa läge var ånyo ett inlägg från vänsterkanten. Denna gång stod Gila helt fri framför mål, men en desperat hemmaback fick foten emellan och styrde bollen till hörna. Fortsatt olycka för Biella-sonen därmed.
I och med att Milan bjöd Anderlecht till att anfalla så uppstod även några chanser. Tchite frispelades vackert efter knappa 75 minuters spel men Dida svarade för en räddning i den högre skolan när han hann ned på det låga skottet.
Brocchi togs in mot slutet för att springa undan de sista tio minuterna. Hemmalaget fick en sista chans att knipa en poäng efter en något lättvindligt dömd frispark mot Cafú. Den tidigare olycklige De Man kom högst i luften men ribban räddade Dida denna gång. På returen dök Frutos fram och nickade, men Dida fick upp handen och gjorde ånyo en makalös räddning. Dock så hade den assisterande domaren fått upp flaggan och korrekt vinkat av för offside. Detta förtar dock inte Didas räddning.
Hemmalaget orkade inte mobilisera några fler krafter efter detta utan fick se sig besegrade än en gång i Champions League. För Milans del innebär vinsten att man behåller sin ledning i gruppen med sju poäng. Lille följer närmast med fem.
För att sammanfatta matchen så kan man säga att första halvlek var en tämligen ointressant historia som vi snabbt kan arkivera. Lite märkligt kan tyckas så vaknar vi till liv efter Boneras utvisning, vilket delvis kan förklaras med att Anderlecht inte betoniserade sitt försvar längre.
Vi utnyttjar detta på ett skickligt sätt och även om vi i slutändan lyckas hålla undan med lite tur så var det ingen oförtjänt seger. Jag hoppas dock att de extra ytorna inte var den enda förklaringen till uppryckningen utan att spelarna själva tog sig i kragen och ville visa lite jävlar anamma.
Hur som helst så ger denna seger laget lite andrum inför det första riktiga toppmatchen denna säsong i Serie A på söndag när Palermo tar flyget till Milano och San Siro.
markowarheart@bredband.net
