L'Analisi: Vad som saknas i Milan
Gazzettans gästkrönikör Arrigo Sacchi slår till igen. Spelarna får sig en rejäl skopa och Milans val att projicera sina problem mot domarkåren är ovärdigt en storklubb.
Tre förluster på fyra matcher i Serie A för Milan och drevet är igång sedan lång tid tillbaka. Milan befinner sig i sin djupaste kris på ett antal säsonger och frän kritik riktas mot klubben från alla håll och kanter.
ACMilan.com publicerade under söndagen, direkt efter förlusten i derbyt mot Atalanta (0--2) en lista på ofördelaktiga domslut under säsongens inledande omgångar. M
ed näbbar och klor försöker klubben värja sig, ett beteende som Arrigo Sacchi, gästkrönikör på La Gazzetta dello Sport inte har mycket till övers för.
* * *
Faktorerna är många och olika. Jag tror att det framförallt handlar om den kognitiva och psykologiska sfären snarare än spelmässiga premisser, den dålig transferkampanjen och den allt annat än excellenta fysiska preparation som spelarna genomgick i somras.
Klubben har genomgått en förfärlig sommarperiod som avslutades med många motsägelsefulla domar och ett straff på -8 poäng. Detta skulle ha kunnat påverkat spelarnas mentalitet på ett negativt sätt.
Dessutom så nekade den första domen spelarna en direktbiljett till Champions League. Det var först vid överklagandet som Milan återfick sin chans till deltagande i turneringen men det tvingade spelarna att återvända hem från sina semestrar för att i all hast förbereda sig inför preliminärmatcherna mot Röda Stjärnan.
Sådana hastiga och förkortade förberedelser för samtliga spelare, inklusive de fem italienska landslagsspelarna, inför säsongen, skulle kunna vara den andra stora anledningen.
Tredje anledningen skulle kunna vara uteblivenheten av fysisk och mental energi hos dessa fem herrar. Efter ett VM så hör det till normen att man går ner sig en aning i prestationsförmåga.
En hypotes skulle kunna vara att man sparsamt fått använda Maldini, Costacurta, Serginho, Cafu och Inzaghi, spelare som garanterar en hög teknisk kvalitet och professionalism på den högsta nivån.
Försäljningen av Shevchenko gjorde situationen än mer problematisk. Även om han inte alltid var i fullständig harmoni med de övriga i laget så var Sheva – en oerhört skicklig anfallare – en garanti för kraft, kapacitet, dribbling och målkänsla. Hans närvaro alarmerade motståndarna och gav säkerhet till lagkamraterna.
Ytterligare en annan möjlig anledning skulle kunna vara den duktige (men malplacerade) Gilardinos svåra period och Oliveiras acklimatiseringsbekymmer. Brasilianaren, en ypperlig spelare, är precis tillbaka efter en grav skadeincident som säkerligen för tillfället begränsar hans förmåga.
Just nu skyller de rödsvarta sina egna misslyckanden på olyckliga domslut. Jag skulle undvika att ta till martyrskap och andra typer av misstankar som inte är värdiga en storklubb som Milan: de övertygade nämligen inte under säsongens inledning och ingenting har förbättrats under de senaste matcherna.
Jag tror inte att Ancelotti skulle vara förvirrad. Heller håller jag honom inte ansvarig. Jag anser att han för tillfället betalar för samtliga anledningar som jag räknat upp innan. Den svåraste nöten att knäcka blir den som rör spelarnas kognitiva kvaliteter.
För mig så verkar spelarna inte ha tillräckligt av den varan. Koncentrationen, viljan och uppmärksamheten är bensinen för spelarna. Vad ska du göra med en Ferrari om du inte har bränsle i den?
Min mening är att en transferkampanj under sommaren (och Shevchenko kvar i laget) knappast hade ändrat situationen särskilt mycket.
Det är idag svårt att tala om ett lag, ett utkristalliserat spel och om tekniska och taktiska frågor. Man får intrycket av en grupp av människor utan band, uppmärksamhet och offervilja. Milan spelar ett långsamt spel utan glädje, man är förutsägbar och utan de individuella prestationerna (utöver Kaká), med få tempoväxlingar, dålig rörlighet utan bollen (utöver den gamle Cafu) och kanterna är knappt använda.
När man vann sin senaste ligatitel så var Pancaro och Cafu avgörande faktorer.
Framåt så har vi i dagsläget spelare som Gilardino och Inzaghi, ypperliga spelare men väldigt benägna att trampa varandra på tårna vilket är mer angenämt för motståndarförsvararna än sinsemellan.
Mittfältet är mer otillräckligt (och långsamt) än vanligt. Bakåt så är försvaret ofta okoncentrerat och felplacerat. Alltså gör mittfältet ett dåligt jobb som filter och laget blir långt och sårbart utan att pressa och markera så som det bör.
Jag tror att man endast kan finna spelet, balansen och resultaten igen om alla tittar varandra i ögonen. Det behövs mer själkritik från spelarhåll tillsammans med sin tränare och att framförallt få tag på den inre viljan som krävs för att uträtta någonting utöver det vanliga.
Precis som vårt landslag uppvisade under VM. Utan varje spelares insats och precisa vilja så finns det ingen tränare i stånd att komma ur en sådan här hemsk situation.
______________________________________
Sacchi, A. ”Cosa manca ai rossoneri di oggi (a parte Sheva)”.
(Översatt: Vad som saknas i Milan idag (förutom Sheva).
La Gazzetta dello Sport 7/11; 9.
