Reflektioner från derbyt - ett antal dagar senare
Krönikan baserar sig på min resa till Milano samt diskussioner med diverse Interisti. På grund av resa och sjukdom har den här krönikan inte publicerats tidigare.
Solen sken och vädret var kanon när vi anlände till Piazza Lotto. Men det kändes annorlunda på vägen till arenan. Det kändes som att derbyt som inte var lika viktigt som tidigare år.
Anledningen till det kan vara flera. Det kan bero på att Milan inte slåss om Lo Scudetto. På förhand kändes avancemanget i Champions League några dagar tidigare mycket viktigare än en seger i derbyt, även om alla poäng är väldigt viktiga i kampen om en plats i CL.
Det kan också bero på att Inter, som redan vunnit ligan, inför matchen kunde känna sig avslappnade. De är på väg mot en rättvis ligaseger och de behövde därför inte känna någon större press.
Väl framme vid arenan såg det ett tag ut som att vi skulle missa den sedvanliga kampen mellan curva sud och curva nord. Köerna utanför de nya säkerhetskontrollerna var milslånga. Men med en del vandring hittade vi en kort kö och på så sätt kom vi snabbt in på arenan.
När vi satte oss märkte vi snabbt att curva sud återigen protesterade genom att vara tysta. Den här gången berodde de på att de inte släppts in i tid för att förberedda sitt tifo, eller på grund av att inte tillräckligt många släppts in, det beror på vem du frågar.
Det är väldigt tråkigt att det blev så. Kampen mellan klackarna utgör en stor del av upplevelsen i ett Milanoderby. Men detta förstärkte bilden av detta var ett ovanligt avslappnat derby, även om det var Ronaldos återkomst.
Inför matchen handlade det mesta om Ronaldo. Killen som blev Inters symbol när han köptes som världens dyraste och bästa spelare. Under sin tid i Inter attraherade han miljontals nya supportrar till klubben samtidigt som Nike, i princip enbart på grund av att Ronaldo spelade för Inter, tecknade ett 11-årigt guldkantat sponsorkontrakt med klubben.
På planen förde han Inter till en seger i UEFA cupen, och om inte Moggi funnits skulle han kanske ha först Inter till en ligaseger. När han tillslut tröttnade på klubbens bristande verksamhet blev det för mycket för en del.
Kanske beror det på att de själva insåg att klubben inte räckte till. I typisk Interanda var det nu dags att skylla ifrån sig och hitta en syndabock. Från att ha varit Morattis ”son” och en riktigt Interista, blev Ronaldo nu kallad otacksam och girig. Detta trots alla miljoner han inbringat till klubben (och då har jag dragit bort hans höga lön).
Med jämna mellanrum under de senaste 4-5 åren har Morattis uttryckt sin beundran för Ronaldo. När det fanns en liten möjlighet för en återkomst blev han än mer positiv i sina kommentarer. Detta före det blev klart att Ronaldo ville gå till Milan. Då började Moratti, plötsligt snacka väldigt mycket om Ronaldo, men inte lika positivt. 
Först försökte han, genom sina kommentarer, göra allt för att få Ronaldo att inte gå till Milan. När han insåg att Ronaldo struntade fullständigt i vad han tyckte, började han plötsligt skryta om klippet han gjorde på att köpa in och sedan sälja Ronaldo, hur mycket han faktiskt tjänade på Ronaldo-affären. Detta för att få tillbaka lite av sin förlorade stolthet.
Det visar enligt mig vilken klass Moratti håller samt hur sårad han blev när han insåg att han ”son” hade tröttnat på Inter.
Därför var det nog extra hårt för Inter när Ronaldo några dagar före matchen i söndags berättade om skillnaden mellan Milan och Inter - hur Milan är klasser bättre än Inter som klubb.
På Controcampo efter derbyt kritiserades Interledningen för att de med hjälp av sina kommentarer spätt på hatet mot Ronaldo. En mycket bra poäng, men det är onödigt att diskutera den så mycket mer då man inte kan förvänta sig så mycket mer av Interledningen.
Under uppvärmningen och under matchens inledande 40 minuter buades det och visslades det varje gång Ronaldo rörde bollen. Banderollerna på läktaren handlade om hans mamma och om clownen, bögen, den otacksamme Ronaldo som följde resten av skitarna d v s Pirlo, Seedorf, Brocchi, Favalli och Vieri. Självförtroendet och hatet var på topp.
Men i den 40: e minuten tystnade buandet när Ronaldo slog in ett klockrent vristskott. Ronaldo, som alltid växer med utmaningen, hade välförtjänt fått sin revansch. Sällan har jag blivit så glad - det var en underbar känsla att hoppa upp och få peka ett böjt finger till alla.
Ni ska veta att efter Ronaldos mål, fram tills att Zlatan gjorde 2-1 i den 79: e minuten, visslades det eller buades det knappt när Ronaldo hade bollen. När Inter sedan hade tagit ledningen, då vågade fegisarna börja bua igen!
Det är en match att glömma för oss Milanisti. Bristerna i vårt försvarsspel var alldeles för stora för att inte utnyttjas av Inter. Faktumet är att Milanspelarna var högst delaktiga i varje chans som Inter skapade. Spelare som Jankulovski och Bonera, som under säsongen fått chansen att visa vad de går för på grund av skador på Nesta, Kaladze och Serginho, visade att de kanske inte håller på den högsta nivån trots allt.
När pressen blev som störst började de att slarva. Det kan vara en grej som går över med tiden eller så är det helt enkelt så att dessa spelare inte håller på den allra högsta nivån. Inter vann välförtjänt, men Ronaldo hade fått sin revansch.
Interfansen snackar om hur Milan värvat Interspelare. Som Milansupporter är jag glad över att vi köpt spelare som Pirlo och Seedorf till reapriser och gjort dem till världsstjärnor. Vem skulle inte vara glad för det? Det är som att ta godis av ett barn.
Till och med Brocchi har blivit landslagsman i världens bästa landslag. Och för Vieri räckte det med 6 månader i Milan för att inse att Milan är världens bästa klubb. Det finns en anledning till allt det här och enligt mig är det att Inter som klubb inte är tillräckligt bra.
Spelarna vill hellre till Milan, det är ett faktum. Till och med Interfansens favoritspelare, min hatspelare nummer 1, Marco Materazzi hade förra våren signat ett kontrakt med Milan. Kontraktet låg klart och en agent hade det i sin bil. Milanledningen valde dock tillslut att riva kontraktet (tack!) av rädsla för Milanfansens reaktioner.
Mitt i all denna kritik mot Milan och hur vi värvat Interspelare, kommer vi in på förutsättningarna till Inters framgång denna säsong. Min kollega, Gustav Åkesson, som skrev en klockren artikel inför derbyt gick in på ämnet Inter och press. Det är även roligt att observera all den dubbelmoral och hybris som finns kring Inter.
Om man jämför laget Inter förra året och i år så är den största skillnaden Zlatan Ibrahimovic och Patrick Vieira. Även Maicon, Crespo, Dacourt och Maxwell har presterat väldigt bra. Men de två viktigaste spelarna kommer från Juventus. Så vad hände med snacket om att inte värva från rivalerna?
De senaste två åren har Zlatan kallats zigenare varje gång han spelat mot Inter. Nu är hans fansens favorit. Jag säger inte att de är fel att värva från konkurrenterna. En smart affär är en smart affär oavsett från vilken klubb spelaren kommer ifrån. Exemplet med Zlatan och Vieira är bara för att belysa dubbelmoralen.
Det sjuka är hur Inter fått ihop det här, då menar jag alla förutsättningar som ligger bakom. Fansens hatfigur, Moratti, var ytterst nära att sälja klubben innan Calciopoli. Men han stannade och för en gång skull värvade han smart.
Men även här får man inte glömma att anledningen till att Zlatan och Vieira gick till Inter var på grund av Calciopoli. Juventus skulle aldrig ha släppt dem till konkurrenten Inter om det inte var för att de var tvungna. Zlatan var nästan klar för Milan och han skulle troligtvis ha skrivit på om Milan vetat att de var med i CL och därmed kunnat agera mer bestämt.
Utifrån är det är inte svårt att se allt det här. Därför är det roligt att observera all den hybris bland Interfansen. Inters lag är det bästa genom tiderna i Serie A’s historia. Moratti och Mancini är kungar. Anledningen till att Milan gick vidare till kvartsfinal i CL och inte Inter är ju för att Milan hade tur med lottningen både i gruppspelet och i åttondelen. Att Celtic slog Man Utd betyder ingenting.
Men som Åkesson skrev - Milan har ju alltid tur med lottningen. Det kanske är därför vi under de senaste åren vunnit mot Barcelona, Man Utd, PSV, Real Madrid, Bayern Munchen (tre gånger), Lyon, Dortmund, Ajax, Juventus etc. Man ska heller inte glömma bort att Milan även vunnit mot Schalke, Fenerbahçe, Inter, Shakhtar Donetsk, Slovan Liberec etc.
Under derbyt hade curva sud en del banderoller om CL. Det hade även Interfansen, som i sin typiska Interanda, menade att CL i år håller en låg kvalité…..
I veckan kom så domarna efter Valenciakravellerna. Uefa dömde ut sina straff, och många menade att de var för slappa. Inter menade att det var en katastrof – straffen var på tok för stränga. Även om de var Navarro som var boven så förstår jag inte hur man skulle kunna rättfärdiga Interspelarnas agerande. Varför skulle det vara okej att sparka och svinga efter folk för det?
Moratti hyllas nu som en kung, som den rena presidenten som fått sin revansch. Inter med Facchetti och Telecom i spetsen hade inget med Calciopoli att göra. Efter alla dessa år av snack om fusk så är det plötsligt Inter som står där och blir anklagade. Ingen jag pratat med, kan säga vad exakt Milan gjorde, men att Inter inte gjorde något – det kan alla säga.
Hur etiskt rätt var Facchettis samtal med UEFA representanten? Hur stor sannolikhet är det att Telecom, som är sammankopplade med Inter, skulle ge utredarna känsliga samtal med Interrepresentaner? Det är ju inte svårt att tänka sig att Moratti, som lät avlyssna både Vieri och en domare, har haft en finger med i spelet.
Det handlar inte om avundsjuka, utan mer om frustration. Som supporter vill man bara gå vidare. Det finns lömska människor som ligger bakom det här och vi kommer kanske aldrig att få reda på hela sanningen. Frågan är bara varför den enda bevisningen mot Milan var det där två minuters samtalet.
Jag tror inte att Inter var i närheten av att fuska lika mycket som Moggi, men jag tror inte heller att Milan fuskade mer än Inter. Så snacket om rena Inter är - just det - bara snack.
30-35 poäng efter Inter och två derbyförluster talar sitt tydliga språk – Inter har varit bättre än Milan. Milan kunde inte hämta sig efter Calciopoli. Värvningarna blev inte tillräckliga, samt att de befintliga spelarnas försäsong förstördes. Men Milan är fortfarande kvar i CL och det visar på styrkan i klubben.
Min poäng är: njut av den välförtjänta segern i Serie A i år, men sväva inte bort på moln, glöm inte bort förutsättningarna bakom den här framgången. När Inter skulle upp till bevis i CL misslyckades de som vanligt och det är långt ifrån någon slump.
Milan kommer igen, det kanske inte blir en CL final i år igen, men i framtiden. Var så säkra.
