Benvenuti a San Siro: En berättelse från Curva Sud under Milan-Man Utd
Det har blivit dags att dela med mig av upplevelsen från läktaren under semifinalen i Champions League mellan Milan och Manchester United
Matchdagen började med ett katastrofalt väder. Utanför fönstret regnade, åskade och blixtrade det under hela morgonen. Men efter några timmar hade det lättat och vi kunde åka till Duomo för att känna av stämningen. Inne i Galleria Vittorio Emanuele höjdes pulsen när hundratals Milanisti tillsammans började sjunga. Inno Kaká var den som sjöngs allra högst och det var nästan gåshud redan där. Nervositeten hade inte kommit, för vi hade ju inga biljetter ännu. Nästa stopp var Piazza Lotto och San Siro.
Vi åkte ut till San Siro för att söka efter biljetter. Efter lite förhandlande hit och dit hade vi tre biljetter på tredje ring tillsammans med Man Utd-supportrarna. Perfekt!
Av tidigare erfarenheter visste vi att det skulle gå att byta platser väl inne i arenan, så nu kunde vi börja ladda upp på riktigt. Hem igen och vila i några timmar.
När vi sedan åkte tillbaka till San Siro var det Milanisti överallt. Det är en underbar känsla, att känna spänningen inför matchen. Väl framme tog vi oss fram till köerna utanför pre-filtration area. Vi slussades in med engelsmännen – då vi hade biljetter till deras sektion. Engelsmännen såg inte så svinaktiga ut som man hade kunnat tro – de flesta av dem var män i medelåldern, flera av dem tillsammans med sina fruar.
Nu var det dags att byta platser. Vi pratade med några stewards och efter ett tag hade vi access till Curva Sud. När man står i curvan gäller det att snabbt hitta en bra plats och behålla den. Efter lite letande hittade vi bra platser precis framför en vägg under en trappingång.
Vi var där någon timme före matchen, under den tiden hann nervositeten komma och det märktes att de allra flesta var nervösa, de var ju trots allt en semifinal in the fuckin Champions League.
Så fort Unitedspelarna kom ut för att värma upp, insåg man vilket inferno det skulle bli. Bussvisslingarna och buandet var öronbedövande, det gick inte att prata med personen bredvid. Se här.
Den förste Milanspelaren ut till uppvärmningen är alltid Gattuso. Den här gången spurtade han ut från spelartunneln ut till andra sidan av långsidan där han började veva med armarna för att få igång publiken, som svarade med ett stort jubel. Gattuso var taggad och det var Milanpubliken också.
När alla Milanspelarna var samlade började spelarnas individuella sånger att dras. Vissa sjungs högre än andra, även om nivån ändå är ganska jämn. Vissa spelare som t ex Gattuso, Kaká, Inzaghi och Seedorf har flera sånger tillägnade sig, men inför matchen dras bara en för varje spelare. Varje spelare vinkar sedan till publiken som tack. Efter det var det ganska lugnt fram tills att det var cirka 10 minuter kvar till matchstart då speakern drog laguppställningen. Se här.
Nu hade det börjat att regna, blixtra och åska igen, men som tur var är de allra flesta platser på San Siro under tak. Spelarna gick in för att byta om till match. Publiken förberedde sig, upp med tifot och på med Champions League sången. Matchen kunde börja.
Redan efter någon minut fick man några signaler om hur matchen skulle sluta när Cristiano Ronaldo misslyckades totalt med en klackspark. Gattuso och Ambrosini var superaggressiva och Seedorf såg het ut. Seedorf fick den första chansen – vi trodde det skulle bli mål, men Van Der Sar räddade till hörna.
Milan fortsatte att trycka på och bara några minuter senare kom en långboll från Sandro Nesta som Seedorf nickade till Kaká som dundrade in 1-0 och kaos i publiken. Det var ett enda stort kramkalas. Okända människor kramade om varandra av lycka. Trots att jag blivit irriterad på att killen framför mig skulle komma att röka två joints – så kramade vi alla om varandra ändå.
Siam’ venuti fin qua’, Siam’ venuti fin qua’ per vedere segnare Kakaaaaaaaaaaa! (Vi har kommit ända hit för att se Kaká göra mål)
Bara några minuter senare small det igen – 2-0. Den här gången var det Seedorf som sköt. Lyckan var total på läktaren och dags för kramkalas nr 2.
Clarence Clarence Seedorf Seedorf!
Efter 2-0 målet fortsatte Milan att spela och kriga för varje boll. United hamnade för långt ner i banan, och de hade ingen kontroll över Pirlo och Kaká. Gattuso fortsatte och kämpa och Curva sud gjorde sitt bästa för att stödja sin hjälte:
Uno di noi, uuuuuno di noooooi, Gattuso e uno di noi! (Gattuso är en av oss!)
Inzaghi hade haft det tufft, även om han skötte sig helt okej. Curvan försökte hjälpa honom genom att sjunga en av favoritsångerna
Oi Oi Oi, oi oi oi, Pippo Inzaghi segna per noi! (oi oi oi Pippo Inzaghi gör mål för oss!)
I halvtid var alla nöjda, även om vi ALLA vet vad som kan hända i andra halvlek när Milan leder. Jag och min kompis Jens sa till varandra att det här läget nästan är värre. INGET är klart ännu. Det gällde att inte repetera andra halvlek från Old Trafford, då Milan bjöd in Man Utd in i matchen igen. På något sätt kändes det intressant att få chansen att se live, med egna ögon, vad det är som händer när Milan plötsligt börjar att tappa.
Precis det hände, tio-femton minuter in i andra halvlek. Problemet är att Gattuso, Ambrosini och Pirlo inte orkar mer. När motståndarlaget (Man Utd eller Bayern) börjar att anfalla mer och pressa Milan längre ner i banan, orkar inte mittfältet, framförallt, lyfta laget. Det gör att motståndarlaget behåller trycket på Milans planhalva. Det fungerar inte mot bra lag som är alldeles för skickliga för att inte utnyttja den pressen till slut.
Det som alltså höll på att hända IGEN stoppades den här gången av att Seedorf och Kaká tog tag i saken. Dels kämpade de båda oerhört hårt i defensiven – Kaká var hela tiden nere som högermittfältare och hjälpte laget i defensiven, Seedorf likaså. Men framförallt så skrek och viftade de på Gattuso, Ambro och Pirlo så att de kunde lyfta upp laget.
Milan höll ut, Kaká hade orken att hålla i bollen, och Man Utd skapade ingenting. Några frisparkslägen gjorde oss nervösa, men mycket mer än hände inte för Uniteds del. När sedan Gilardino fick den där passningen av Ambrosini, så var det som om att det gick i slowmotion – skulle vi få jubla ännu en gång eller skulle han missa? Det där läget kan han ju inte missa tänkte jag. Och det gjorde han inte – 3-0 och KAOS igen på läktaren.
Nu började läktaren gunga. Först kördes vågen flera gånger och sedan den klassiska
Chi non salta nerrazzuro è, è! Chi non salta nerrazzuro è, è! (Den som inte hoppar är blåsvart!)
De flesta, förutom dem på VIP-läktaren kanske, hoppade och Unitedspelarna hade gett upp. När Scholes sedan inte passade tillbaka bollen efter att Kaká fått kramp började disco-ljudnivå-buandet igen. Vilken cazzo!
När Gattuso sedan blev utbytt jublades det igen, likaså när Kaká gick av. Domaren blåste av matchen och San Siro var ett stort rödsvart hav av halsdukar och flaggor. Milan till Aten!
Inno Milan spelades och Milanspelarna tackade curvan med sin klassiska sprint mot publiken. Det är tredje gången på fem år som vi får se den efter en semifinal i Champions League!
På vägen ut från San Siro var glädjen stor. Vilken utspelning! 3-0 mot Man Utd som slog Roma med 7-1! Milan hade gjort det igen. Vilken känsla och vilken glädje att återigen få se Milan i en final!
Personligen orkar jag inte snacka om Inter, men jag antar att de flesta i curvan fick utstå en del när Inter firade sin ligaseger för några veckor sedan (personligen har jag inte hört något...hmm undra varför..har CL finalen något med saken att göra kanske??), i alla fall, det var roligt att höra när en del gick och sjöng:
Lo scudetto mettilo in culo, mettilo in culo! (Stoppa upp er scudetto i röven!)
Nästa stopp var Duomo. På piazzan var det ett hundratal som firade och sjöng.
Stort att Milan återigen är i final. Laget visade återigen att de är bäst när det gäller. Men vi Milanisti nöjer oss inte bara med en final, även om det är en grym prestation, utan vi vill ha revansch – och den får vi förhoppningsvis den 23 maj. Räkna med en taggad Gattuso!
Forza Milan!
______________________________________________________
Fler bilder:
Bilden är tagen från Kakás plats i omklädningsrummet.
Var är resten av VIP-människorna?
_____________________________________________________
Fotnot: Filmerna spelades in av Jens Skoglund. Tack!
Tack också till Michael Haile.
