1 dag kvar: Tränarmatchen
Förra gången vann Benitez på knock sedan Ancelotti för en sekund slarvat med sin jabb. Nu möts de igen och Carletto har chans till revansch. Vem får in det vinnande slaget den här gången?
Så möts de igen.
Gentlemännen och taktikerna med de välsydda kostymerna och perfekta pressvecken.
Alltså Carlo Ancelotti och Rafa Benitez.
Det är två herrar med minst sagt imponerande karriärer som på nytt möter varandra i en Champions League-final imorgon. Det skulle gå att skriva en bok om de båda, ja en bok om var och en till och med. Men här räcker inte utrymmet till, så undertecknad ska ställa de två mot varandra så gott det går på några få A4-sidor.
RAFA BENITEZ, Liverpool FC – Tränarkarriären inleds
Som sedan av artighet säger så börjar vi med motståndaren, Rafa Benitez. Till skillnad från Milans tränare har senor Benitez inte någon vidare meriterad spelarkarriär. Som aktiv representerade han Real Madrids juniorlag innan det blev spel i division 3-klubbarna Parla och Linares CF. Med andra ord är han ett lysande exempel på att man inte behöver ha varit storspelare själv för att lyckas som tränare.
Det är nämligen vid sidan av planen som spanjoren har slagit igenom. Efter att ha påbörjat tränarkarriären lite lätt redan i Linares tog Benitez det första steget mot morgondagens Champions League-final när han som 26-åring återvände till Real Madrid och tog plats i klubbens tränarstab.
De första säsongerna ägnade han åt att finslipa Reals talanger i diverse ungdomslag innan han under 1993-1995 tränade marängernas B-lag. Säsongen därefter tog han över som manager för Valladolid och den ”riktiga” seniorkarriären skulle få en allt annat än lyckad start. Det blev nämligen sparken för den nuvarande Liverpoolmanagern efter endast två vinster på 23 matcher. Underbart var såldes kort den gången.
Även nästa anhalt i karriären blev ett misslyckande för Benitez. Osasuna, då i Segunda Division, var klubben som anlitade honom men redan efter nio matcher (som endast gav en vinst) blev det sparken på nytt. Många hade nog gett upp redan här, och då hade historien varit en helt annan idag…
RAFA BENITEZ, Liverpool FC - Vinden vänder
Benitez gav dock inte upp utan tog nya tag i Extremadura. Där gick det bättre och det blev uppflyttning till La Liga. Visserligen blev det sedan bara en säsong där men den envise spanjoren hade fått blodad tand. För att utvecklas som tränare beslöt han sig för att spendera ett år med att studera bland andra Manchester United, Arsenal samt några italienska klubbar på nära håll. Dessutom jobbade han som kommentator åt Eurosport.
År 2000 kallade Tenerife, som då hade spelare som Mista, Curro Torres och Luis Garcia i truppen, på Benitez. Denne tog över klubben och förde laget till en tredjeplats i Segunda, vilket innebar uppflyttning till förstaligan.
Nu började det på allvar att talas högt om Benitez. Valencia behövde en ersättare för Hector Cuper och Benitez fick jobbet. Dock var han inte förstaval utan erbjöds tränarrollen först efter att Javier Irureta, Mané och Luis Aragones tackat nej. Med facit i hand skulle Valencia knappast bli besvikna över att utfallet blev sådant.
RAFA BENITEZ, Liverpool FC - Mästartränaren
I Valencia byggde Benitez nämligen vidare på Hector Cupers fantastiska lag. Med spelare som Albelda, Baraja, Canizares, förre Milanbacken Ayala, Claudio Lopez, Pablo Aimar och kanske framförallt Mendieta (i mångas ögon, inklusive mina, världens bäste mittfältare på den tiden) formerade han en styrka som fortsatte att visa Europa att Valencia på allvar på var på frammarsch.
Säsongen 2001/2002 tog laget hem ligatiteln och 2003/2004 var det sedan dags för en imponerande dubbel. Tidigare tämligen harmlösa Valencia fällde då giganter såväl på hemmaplan i ligan som ute i Europa och plockade hem både ligatiteln och Uefacupen. Den senare efter en övertygande 2-0-seger mot Marseille.
Efter framgångarna i den spanska östkustklubben begav sig Benitez sommaren 2005 norrut för att söka lyckan i Liverpool. Den 16 juni 05 skrev han på ett kontrakt med den anrika klubben och sedan dess har ytterligare ett par kapitel skrivits i framgångssagan om denne spanjor.
Första säsongen på Anfield slutade i succé (som vi tyvärr alla vet vid det här laget). Detta trots en ganska stor skepsis bland Liverpoolfansen till en början. Benitez hade i Valencia gjort sig mest känd för att spela ett disciplinerat spel och föredra defensiv säkerhet före chansartad offensiv. Dessutom var knappast de inbitna engelsmännen alltför förtjusta när han plockade med sig två landsmän i form av Sociedads Xabi Alonso och Barcelonas Luis Garcia till klubben.
Inte heller ligaspelet gladde de krävande fansen då Liverpool misslyckades helt med att ta upp kampen med Manchester United och Arsenal. ”Poolfansen” visste inte de skulle skratta eller gråta när Everton av alla lag placerade sig före i ligan. Men, och ett ganska stort men, i en annan turnering gick det bättre…
Liverpool imponerade nämligen på hela fotbolls-Europa genom att slå ut Juventus och Chelsea på vägen fram mot Champions League-finalen. Där väntade Milan och Benitez mannar lyckades, som bekant, vända ett 3-0-underläge till seger via straffar. I samma sekund som Dudek räddade Shevchenkos straff glömdes all tidigare motgång bort och Benitez hade för alltid skaffat sig en plats i Liverpoolsupportrarnas hjärtan.
RAFA BENITEZ, Liverpool FC - Cuptränaren
CL-segern följdes upp med ett nytt misslyckande när det gällde att utmana om ligatiteln, men 2005/2006 resulterade ändå i en FA-cupseger efter en ny rysare mot West Ham.
Under Benitez har Liverpool återigen visat sig vara ett extremt starkt cuplag. Liksom föregående säsonger har ”Pool” i år varit långt ifrån att utgöra ett reellt hot i jakten på ligaguldet, men när det vaknas cupspel vädrar de röda morgonluft och sätter ständigt käppar i hjulen hos motståndarna. Någon inhemsk cuptitel blev det visserligen inte i år, men på den stora scenen har laget på nytt imponerat. Storheter som Barcelona och Chelsea har fått se sig akterseglade på vägen mot finalen och nu står Benites där återigen med chansen att vinna den finaste av alla titlar som klubblagstränare.
Kort sammanfattat kan man säga följande om vad som är Benitez recept till på framgång: disciplin, stark defensiv och hårt jobb. Det är inte den glamourösa stilen som gäller när Benitez lag äntrar scenen. I stället har den disciplinerade, försvarsstarka fotbollen alltid varit hans adelsmärke. Tråkigt säger säkert vissa, men se på vilka resultat han har nått tack vare sin taktiska skicklighet. Förutom ett starkt försvarsspel har Benitez kryddat sina lag med individuellt skickliga spelare, på senare tid inte sällan landsmän som handplockats för att göra Liverpool allt vassare.
RAFA BENITEZ, Liverpool FC - Så spelar hans lag
När det gäller laguppställning har han visat sig vara flexibel. Vissa matcher spelar Liverpool den i Valencia allt som oftast använda 4-4-2, i vissa matcher är det 4-5-1 som gäller och ibland är det ett mera renodlat 4-3-3. En av de viktigaste uppgifterna i framtiden för Benitez blir att hitta ett system där han får ut max av Steven Gerrard. Denne har ganska ofta fått finna sig i en plats på kanten, något som han egentligen inte är alltför glad över.
Som den lagspelare Liverpoolkaptenen är gnäller han dock inte utan står för bra insatser även från kanten. Mot Milan kan det mycket väl tänkas att Benitez använder sig av en 4-5-1-liknande uppställning (eller 4-2-3-1 om ni hellre föredrar det) med två centrala defensivt starka spelare tillsammans med Gerrard på innermittfältet. Det finns ju som bekant en viss Kakà som de kan behöva hålla koll på…
Lite kuriosa är att Benitez bidrog med det originella och roliga citatet ”jag bad om en soffa men fick en lampa” när en viss Ricardo Oliveira köptes till klubben. Kanske något Ancelotti också har tänkt den här säsongen…
Efter denne taktiske spanjor så är det dags för vår egen tränare, Carlo Ancelotti. Håll till godo.
CARLO ANCELOTTI - Mittfältskuggen
Ständigt omdebatterad, ständigt ifrågasatt och kritiserad men till slut oftast en vinnare på ett eller annat sätt. Sådan är verkligheten och sådan har den sett ut för Carlo Ancelotti sedan han tog över ett Milan i det närmaste på dekis under säsongen 2001/2002. Vi Milanfans är kräsna och det har inte varit någon enkel resa för ”Carletto”. Men lik förbaskat står han där nu, med chansen att ta hem klubbens andra Champions League-titel sedan han 2001 skrev på kontraktet med klubben han tidigare så framgångsrikt representerat som spelare. Dessutom är det tredje gången i rad som Rossoneri når minst semifinal, ett minst sagt gott resultat.
Vi börjar dock från början och återvänder till Ancelottis spelarkarriär. Den professionella karriären inleddes i Parma där mittfältskuggen spelade mellan 1976 och 1979. Dock slog han inte igenom på allvar förrän i Romadressen, tränad av en viss Nils Liedholm. Milanlegendaren hade mycket nytta av Ancelotti på det centrala mittfältet. Romlaget vann ligan en gång och den italienska cupen fyra gånger innan Ancelotti lockades till ett storsatsande Milan 1987.
Framgången fortsatte där, utan att överdriva. Våren 1988 trillade en ligatitel in och de två efterföljande säsongerna vann Milan Europacupen som det hette på den tiden. Även den interkontinentala cupen spelades hem de två åren. 1992 blev det en ligaseger innan spelarkarriären var över får mister Ancelotti.
I den azurblå landslagströjan nådde Ancelotti också framgångar i. Visserligen var han skadad och missade därmed VM-slutspelet 1982 då Italien tog hem VM-guldet, men i såväl EM 1988 som VM 1990 deltog Ancelotti. Sammanlagt blev det 26 matcher och ett mål i landslaget.
Noterbart är att han genom karriären har spelat med några av de han nu tränar i Milan, alltså Maldini och Costacurta.
CARLO ANCELOTTI - Tränaren
Tränarkarriären startade 1995/1996 då Ancelotti satte sig på Regginas tränarbänk. Det blev ett lyckat drag för Reggio-klubben att anställa ”Carletto”, då det resulterade i uppflyttning till Serie A. Dock fortsatte han inte nere i söder utan rörde sig norrut mot skinkstaden Parma. Där tog framgångarna fart på riktigt allvar då ”Carletto” ledde laget till en andraplats i ligan säsongen 1996/1997, bara två poäng bakom Juventus. Dessutom plockade hem en inteckning i Coppa Italia. Laget som han sedan "lämnade över" till Alberto Malesani såg till att vinna Uefacupen under dennes ledning.
Nästa anhalt, efter de framgångsrika åren i Parma, blev Turin och Juventus. Något som kanske inte sågs med så bida ögon bland alla Milanfans. Skadeglädje var det möjligtvis då Ancelotti ”bara” nådde två andraplatser med de svartvita innan han återigen hittade ”hem” till Milano och Italiens vackraste klubb.
CARLO ANCELOTTI - Tillbaka i Milano
Ancelotti kom till ett Milan som långt ifrån imponerade. Säsongen innan hade laget slutat sexa i ligan och nye tränaren, turken Fatih Terim, hade inte på något övertygande sätt lyckats vända den negativa trenden. I stället tog Milanledningens tålamod snabbt slut under hösten 2001 och Ancelotti, som ryktades vara på väg att skriva på för Parma, kontaktades. Denne tvekade inte utan skrev på för klubben han tidigare hade skördat så stora spelarframgångar med.
Kontrasten mellan offensive Terim och defensive Ancelotti, som ofta nått resultat i Juventus genom 1-0-segrar, var stor och många bävade en aning för att Rossoneri skulle bli allt för defensivt inriktade. Men Ancelotti fick skutan att gå åt rätt håll igen och tvivlen försvann sakta men säkert. Första säsongen slutade med en fjärdeplats efter en bra ligaspurt, samt en semifinalplats i Uefacupen.
2002/2003 var det dags för Ancelottis första Milantriumf som tränare. Och det var inte vilken triumf som helst, utan seger i Champions League efter straffar mot ärkerivalen och Carlos förra arbetsgivare Juventus. Dessutom spelades den italienska cupen hem efter finalseger mot Roma. Säsongen efter var det dags för Milan att ta ett nytt efterlängtat ligaguld då ett riktigt starkt Milan avgjorde ligan tack vare en 1-0-seger hemma mot Roma på San Siro.
CARLO ANCELOTTI - En vinnare eller numera dömd att vara tvåa?
Därefter har dock titlarna uteblivet. Milan har varit med i slutstriden av Serie A två gånger om, men fått finna sig i att sluta bakom Juventus (innan skandalen uppdagades) två säsonger i rad och den gångna har förstörts av såväl poängavdrag som stundtals uselt spel. Dessutom blev det respass i semifinalen i Champions League
Adelsmärket för ”Carletto” har varit, och är fortfarande i grunden, en stark defensiv (inte olikt finalkollegan Benitez således). Något som egentligen går stick i stäv med ägaren Silvio Berlusconis krav på en resultatgivande OCH attraktiv fotboll. Samtidigt så är det svårt att inte bjuda på fin offensiv med spelare som Pirlo, Kakà, Seedorf och Ronaldo i laget.
Taktiken som gäller för ”dagens” Ancelotti är 4-3-1-2 eller 4-3-2-1. Från 4-4-2 i Juventus gick han till att föra Terims 4-3-1-2 vidare och sedan den novemberdagen då han skrev på för Milan igen har systemet följt med honom vart han än har gått. Ofta spelare Milan med två anfallare (vilket sägs vara ett krav från Berlusconis sida) i ligaspelet samtidigt som man gärna använder ”julgransformationen” i Champions League. Där ledde den till seger 2003 och förhoppningsvis får granen fira nya triumfer imorgon. Hittills har den åtminstone fungerat strålande i de riktigt stora matcherna.
En spelare som Seedorf kommer klart mer till sin rätt när han får agera i en offensiv lite friare mittfältsroll i ett 4-3-2-1. Milan kan på så sätt utnyttja sina många skickliga mittfältare på ett maximalt sätt. En nackdel kan i sin tur vara att den ensamme anfallaren blir för isolerad på topp om inte mittfältet klarar av att ge understöd.
En sak till som kännetecknar Ancelottis lag idag är att man packar mittfältet fullt med centrala spelare. Kantspelet lämnas helt och hållet åt ytterbackarna och en kantspelare som Serginho har använts mycket som ytterback i stället för på mittfältet.
Att Ancelotti har nått fina resultat med sina klubbar, och då i synnerhet med Milan, går inte att komma ifrån. Trots det har han dock fått ta emot mycket kritik, framförallt sedan den där ödesdigra onsdagskvällen i Istanbul. Alla är överens om att de rödsvarta skänkte bort den finalen och Ancelotti har fått ta på sig en stor del av skulden. Hans ibland till synes allt för defensiva (fega om ni så vill) tänkande har gjort att en del ledningar tappats genom åren.
Skulle något liknande hända imorgon lär kritiken återigen blossa upp.
Samtidigt så har Ancelotti här en utomordentlig chans till att visa tvivlarna att han visst är en vinnare, att han verkligen är bäst när det gäller.
Upp till kamp.
Milan mot Liverpool.
Ancelotti mot Benitez.
Ikväll kan vi hylla de båda, men imorgon står bara en av dem som vinnare.
