Spelarbedömningar Milan-Liverpool
Superpippo Inzaghi - bäst när det verkligen gäller. Höga betyg till de defensiva pjäserna. Storartad coachning av Carlo Ancelotti.
Nelson Dida – 6.5
Trots att Liverpool hade mycket boll så hotade man aldrig Dida på riktigt allvar. Ett par halvtama avslut avvärjde väggen från Irara utan att egentligen behöva sträcka ut helt. Agerar förtroendeingivande i luften och går defintivt inte att klandra för Dirk Kuyts reducering i slutet. Pålitlig.
Massimo Oddo – 7.0
Undertecknad var otroligt osäker på högerspringarens defensiva kompetens. Efter insatsen i finalen där Zenden och Kewell neutraliserades kan man bara utbrista: in my face. Springer längs med högerkanten så länge han orkar. Sen sprang han lite till. Grandios.
Paolo Maldini – 6.5
Knän utan brosk och en kropp som skriker efter vila står sig inte emot den okuvliga ”Il Cuore di Drago”. Bidrar kanske inte fullt lika mycket som en gång i tiden men med sin blotta närvaro höjer sig lagkamraterna att uträtta stordåd. Anförare.
Alessandro Nesta – 7.5
Har inledningsvis jobbigt mot Liverpools höga press men reder tillsammans med sina lagkamrater ut stormen. Får täcka upp ett par gånger när Paolo lämnar luckor bakom sig. Världens bäste back är tillbaka där han hör hemma: på toppen av sin förmåga. Monumental.
Marek Jankulovski – 6.0 (ut 79')
Tjecken slarvar lite med bollmottagningarna: misstag som kunde ha kostat Milan dyrt. Kommer dock undan med den blotta förskräckelsen och jobbar sig sakta in i matchen. Blir utbytt på slutet men har stor del i lagets framgång under säsongen. Dynamo.
Andrea Pirlo – 6.5
Lika lugn som en fjunig tonåring på nedåttjack - lika genialisk som Leonardo da Vinci med färgbräde och pensel. Blir söndersparkad av en fullständigt sinnesrubbad Xabi Alonso men låter sig inte påverkas utan drar bollen i mål vilket ger Milan det nödvändiga syre som krävdes för att fixa bragden. Mästerlig.
Gennaro Gattuso – 5.5
Tyvärr för Rino sammanfaller säsongsavslutningen med hans sämsta period under 2006/07. Har inte timing i vare sig passnings- eller tacklingsspel. Om spelet inte funkar? Då jobbar man, åtminstone om Gattuso får komma med konstruktiva lösningar. Osläcklig.
Massimo Ambrosini – 7.5
Den tidigare skadeförbannade mittfältaren kommer efter nyår från ingenstans och går rakt in i laget – som en fullständigt glänsande härförare. Kröner sin sanslösa CL-form med en insats i finalen värdig namnet. Ett tillskott som ger Kaká, Seedorf och Pirlo den trygghet som krävs för att kreera och verka konstruktivt. Bryter pass, sliter, nickar och offrar sig hänsynslöst för lagets bästa. Evig lojalitet.
Clarence Seedorf – 5.5 (ut 92')
När ”Arnold” går flera veckor utan ett bottennapp så är det för bra för att vara sant. OK, bottennapp är en hård dom: inte alls lika avgörande som förr skildrar verkligheten på ett mer rättvist sätt. Gör trots allt sitt i defensiven men visar inte den bollkontroll och skicklighet som vi vet finns i den muskulösa kroppen. Auktoritär.
Ricky Kaká – 6.0
Slår förvisso passningen till 2-0 men i ärlighetens namn så är det löpningen som ger ytan, inte Ricky. Kommer inte heller loss från Javier Mascherano under matchen men växeldrar föredömligt med Pippo för att sätta press på Liverpool i uppspelsfasen. Faller ihop på knä vid slutsignalen för att tacka Gud för segern och troligen också Balon d’Or 2007. Predestinerad.
Pippo Inzaghi – 8.5 (Bäst i Milan) (utbytt 86')
Två mål: ett skitmål och ett signerat världens vassaste bredsida. Kliver fram när det behövs som mest som den storspelare han är. Gör skitjobbet utan gnäll – allt för att få höja pokalen mot skyn. De som hatar honom vet inte vad de går miste om. Befäster sin status som kultfigur i Milans historia. Amour.
Inhoppare:
Kala Kaladze ( in 79'), Alberto Gilardino (in 86') och Giuseppe Favalli (in 92') spelade samtliga för kort tid för att betygsättas. Men vi älskar dem ändå.
Il Mister Carlo Ancelotti - 7.0
Blir tagen på sängen när Rafael Benitez spelare lägger in bulldozerväxeln från start. Förhastar sig dock inte utan litar till spelarnas individuella skicklighet och håller sig till planen - ett tecken på stort förtroende gentemot laget. Gör onekligen rätt i att välja Inzaghi före Gilardino och väljer att inte ändra på konceptet med en forward. Resultat: Milan är bäst i Europa. Ett stort tack till kontinentens mest utskällda, bespottade och förlöjligade fotbollstränare. Grazie Carletto!
Trots att Liverpool hade mycket boll så hotade man aldrig Dida på riktigt allvar. Ett par halvtama avslut avvärjde väggen från Irara utan att egentligen behöva sträcka ut helt. Agerar förtroendeingivande i luften och går defintivt inte att klandra för Dirk Kuyts reducering i slutet. Pålitlig.
Massimo Oddo – 7.0
Undertecknad var otroligt osäker på högerspringarens defensiva kompetens. Efter insatsen i finalen där Zenden och Kewell neutraliserades kan man bara utbrista: in my face. Springer längs med högerkanten så länge han orkar. Sen sprang han lite till. Grandios.
Paolo Maldini – 6.5
Knän utan brosk och en kropp som skriker efter vila står sig inte emot den okuvliga ”Il Cuore di Drago”. Bidrar kanske inte fullt lika mycket som en gång i tiden men med sin blotta närvaro höjer sig lagkamraterna att uträtta stordåd. Anförare.
Alessandro Nesta – 7.5
Har inledningsvis jobbigt mot Liverpools höga press men reder tillsammans med sina lagkamrater ut stormen. Får täcka upp ett par gånger när Paolo lämnar luckor bakom sig. Världens bäste back är tillbaka där han hör hemma: på toppen av sin förmåga. Monumental.
Marek Jankulovski – 6.0 (ut 79')
Tjecken slarvar lite med bollmottagningarna: misstag som kunde ha kostat Milan dyrt. Kommer dock undan med den blotta förskräckelsen och jobbar sig sakta in i matchen. Blir utbytt på slutet men har stor del i lagets framgång under säsongen. Dynamo.
Andrea Pirlo – 6.5
Lika lugn som en fjunig tonåring på nedåttjack - lika genialisk som Leonardo da Vinci med färgbräde och pensel. Blir söndersparkad av en fullständigt sinnesrubbad Xabi Alonso men låter sig inte påverkas utan drar bollen i mål vilket ger Milan det nödvändiga syre som krävdes för att fixa bragden. Mästerlig.
Gennaro Gattuso – 5.5
Tyvärr för Rino sammanfaller säsongsavslutningen med hans sämsta period under 2006/07. Har inte timing i vare sig passnings- eller tacklingsspel. Om spelet inte funkar? Då jobbar man, åtminstone om Gattuso får komma med konstruktiva lösningar. Osläcklig.
Massimo Ambrosini – 7.5
Den tidigare skadeförbannade mittfältaren kommer efter nyår från ingenstans och går rakt in i laget – som en fullständigt glänsande härförare. Kröner sin sanslösa CL-form med en insats i finalen värdig namnet. Ett tillskott som ger Kaká, Seedorf och Pirlo den trygghet som krävs för att kreera och verka konstruktivt. Bryter pass, sliter, nickar och offrar sig hänsynslöst för lagets bästa. Evig lojalitet.
Clarence Seedorf – 5.5 (ut 92')
När ”Arnold” går flera veckor utan ett bottennapp så är det för bra för att vara sant. OK, bottennapp är en hård dom: inte alls lika avgörande som förr skildrar verkligheten på ett mer rättvist sätt. Gör trots allt sitt i defensiven men visar inte den bollkontroll och skicklighet som vi vet finns i den muskulösa kroppen. Auktoritär.
Ricky Kaká – 6.0
Slår förvisso passningen till 2-0 men i ärlighetens namn så är det löpningen som ger ytan, inte Ricky. Kommer inte heller loss från Javier Mascherano under matchen men växeldrar föredömligt med Pippo för att sätta press på Liverpool i uppspelsfasen. Faller ihop på knä vid slutsignalen för att tacka Gud för segern och troligen också Balon d’Or 2007. Predestinerad.
Pippo Inzaghi – 8.5 (Bäst i Milan) (utbytt 86')
Två mål: ett skitmål och ett signerat världens vassaste bredsida. Kliver fram när det behövs som mest som den storspelare han är. Gör skitjobbet utan gnäll – allt för att få höja pokalen mot skyn. De som hatar honom vet inte vad de går miste om. Befäster sin status som kultfigur i Milans historia. Amour.
Inhoppare:
Kala Kaladze ( in 79'), Alberto Gilardino (in 86') och Giuseppe Favalli (in 92') spelade samtliga för kort tid för att betygsättas. Men vi älskar dem ändå.
Il Mister Carlo Ancelotti - 7.0
Blir tagen på sängen när Rafael Benitez spelare lägger in bulldozerväxeln från start. Förhastar sig dock inte utan litar till spelarnas individuella skicklighet och håller sig till planen - ett tecken på stort förtroende gentemot laget. Gör onekligen rätt i att välja Inzaghi före Gilardino och väljer att inte ändra på konceptet med en forward. Resultat: Milan är bäst i Europa. Ett stort tack till kontinentens mest utskällda, bespottade och förlöjligade fotbollstränare. Grazie Carletto!
Michael Haile2007-05-24 19:00:00
