Gästkrönika: Välkommen till festen på Piazza Duomo och San Siro!
För sjunde gången har Milan vunnit Champions League och jag var på plats att fira med tusentals fans och de duktiga spelarna.
Dagen efter matchen vaknade jag upp med ett leende på läpparna och en viss ”i campioni d’europa siamo noi” sång på hjärnan. På väg till Università Bocconi, där nästan ingen tjej bär något annat än en snygg topp eller skjorta gick jag stolt i min svarta ”Campioni d’Europa” t-shirt.
Jag va ivrig att skynda mig hem och läsa nyheter och se bilder från matchen. Till min glädje läste jag att laget skulle anlända 14.30 i Malpensa. Jag och två kompisar var förberedda på att välkomna laget hem. Vi kom fram och såg nära 100 Milanfans stå vid ankomstdörrarna och sjunga och fira.
Varje gång en person kom ut genom dörrarna bärandes Milan t-shirt eller Milanhalsduk, blev fansen glada och sjöng Milanramsor. Jag tänkte att även om jag inte får se laget här på Malpensa så var det helt klart värt att åka hit, då stämningen var fylld av glädje!
Stämningen inne i Malpensa (video)
Efter ett tag började poliserna komma ut genom dörrarna och jag och mina två kompisar hade de bästa platserna – längst fram, två meter från dörren. Till vår besvikelse sa poliserna att laget inte skulle komma ut genom denna del av flygplatsen. Detta är Italien - man kan aldrig lita på vad som sägs. Men den här gången var det tyvärr sant..
Laget skulle landa 4 km längre bort, så vi tog en flygbuss och begav oss till den platsen. Där stod kanske 500 fans ute och väntade på laget. Även här sjöngs det och firades det men inte på samma sätt då värmen var outhärdlig. Efter några minuter såg vid det otroliga Milanflygplanet landa och alla skrek och kände sig förväntansfulla.
Stämningen utanför Malpensa
Det tog ett bra tag innan spelarna satte sig på bussen och när de väl åkte förbi oss märkte jag att många fans blev besvikna då de trodde att spelarna skulle åka i en ”pullman” (en buss med två våningar där översta våningen är öppen utan tak). Men en spelare satt längst fram och visade upp pokalen, vilket vi fans uppskattade.
Efter ett sms från Henri där det stod att spelarna senare under kvällen skulle åka runt i Milano och sedan stanna i Duomo för att fira med fansen, skyndade vi oss hem för att ta en kall dusch och äta mat. När vi kom fram till Duomo var det samma sak igen, men den här gången mycket mer fans.
Bussen (den här gången en pullman) kom nära två timmar för sent men när den väl var där och man såg spelarna fira och sjunga blev alla glada och försökte tränga sig fram. Som tur var lyckades jag få en bra plats längst fram vid grinden så jag kunde se vad spelarna gjorde. De sjöng alla sånger tillsammans med fansen.
Stämningen på Piazza Duomo
Jag måste säga att den spelare som imponerade mig mest var Kaká. Hans känsla när han sjöng gav en rysningar. Han höll upp pokalen, skrek som ett fan och man kunde verkligen se hans glädje. Spelarna gick upp på balkongen till byggnaden de gick in i och där höll de upp pokalen och fansen sjöng. Det hela var väldigt kul att få uppleva! Även Ronaldo höll upp pokalen! Några minuter senare gick de ut genom byggnaden och den här gången satte de sig i den vanliga bussen som de åkte i från Malpensa.
Jag kom hem vid 23 tiden och fick då information om att det skulle hållas en fest på San Siro dagen efter. En fest med alla fans, uppträdanden och spelarna såklart! Självklart kunde jag ju inte missa det här. Biljetten kostade 1 euro och gick till Fondazione Milan.
Även här var stämningen skön, med sjungande fans och italiensk musik. Den här gången såg man mer barnfamiljer och lugna människor. Föreställningen började med akrobatiska uppträdanden och lite dans. Sedan kom en känd italiensk komiker och en känd, vad man kallar här, ”velina” (ett annat ord för snygg kvinnlig programledare) ut på plan för att hålla i hela festen. De pratade lite, sjöng Milanramsor, och såg till att vi fans gjorde vågen.
Uppvisning på San Siro
På planen fanns ställningar som höll upp vita skynken som fungerade som skärmar för projektorer. På dessa visades bilder och klipp från Milans historia samtidigt som känslosam musik spelades, som t ex ”I migliori anni della nostra vita”.
Efter detta var det dags för laget att komma fram! Inno Milan spelades och först ut var Dida med sina två barn, sen Maldini, Gattuso och resten av gänget. När Kaká var på väg ut blev det galet på läktarna. Fansen skrek högt och självklart gjorde Kaká samma sak! Seedorf kom ut som en ”cool” spelare, lugn och självsäker. Innan komikern och velinan började säga vem nästa spelare var började fansen skrika och säga: ooooooooooowwhhh och när han väl kom ut skrek fansen: PIPPO PIPPO PIPPO! Den här gången fick jag rysningar. Vilken kärlek! Alla älskar Pippo! Efter honom kom Ronaldo och sedan den stora pokalen!
Spelarna kommer ut
När alla spelare sedan stod på plan höll Ancelotti ett tal. Han pratade om säsongen och tackade alla. Sedan trodde komikern att Ancelotti var klar med sitt tal men det var han inte… han hade den viktigaste personen kvar att tacka – Silvio Berlusconi. Men också en till sak kvar att säga; Alè alè alè Milan alè, forza lotta, vincerai, non ti lasceremo mai! Alla fans sjöng med!
Efter detta tog laget en runda på plan för att tacka fansen, de applåderade och visade upp alla sju pokaler. Sedan var det dags för fyrverkerierna, otroligt vackert! Ännu en gång fanns känslosam musik i bakgrunden och jag kan lova att ett och annat Milanfan fällde en tår av lycka för sitt lag! Vilken fest!
Spelarna på planen
______________________________________________________
Tack till Henri Nekmouche och Michael Haile