Lagbanner
<I>Il Caso</I>: Hj&auml;ltesagan p&aring; v&auml;g mot ett ov&auml;rdigt slut

Il Caso: Hjältesagan på väg mot ett ovärdigt slut

"Men sagan tog slut och livet går vidare. Paradoxalt nog är det nu huvudpersonen själv som insett att gräset faktiskt inte var så värst mycket grönare i Storbritannien."

När Paolo Maldini höjde CL-titeln till Atens himmel fullbordades en dröm som varat i ett års tid. AC Milan var mästare, osannolika sådana, efter att ha segrat men framförallt uthärdat 12 av de värsta månaderna i klubbens historia.

Varenda spelare har nämligen under säsongen offrat sig hänsynslöst och villkorslöst för att uppnå det omöjliga i en säsong där laget varit uträknat sedan säsongen tog sin början.

Men inte alla kunde dela den glädjen - vissa fanns inte där. Vissa befann sig någon annanstans med helt andra målsättningar och preferenser med hjärtat mitt emellan två övergående livsperioder.

Andriy Shevchenko befann sig i London framför TV-apparaten.


Sagan om ”Vento di Passioni” tar sin början i den Ukrainska småstaden Dvirkivshyna senhösten 1976. En ung man föddes i det område som skulle komma att förhärjas av den ödeläggande Tjernobylkatastrofen drygt tio år senare. Modstulna lämnades hem och hus för en utsiktslös framtid.

Den unga sonen skulle dock visa sig vara hela familjens strimma av hopp i ett land slaget i spillror. Andriy och fotbollen, en saga tog sin början.


Sensommaren 1999 under Milans hundraårsjubileum gjorde han sin entré ned för San Siros långa trappor mot planen - en ankomst värdig en Tsar. En hjältesaga hade tagit sin början och fansen hade en ny gunstling att ta till sina hjärtan. För ukrainaren innebar detta kröningen av den långa kamp som han och familjen tvingats genomleva.

På samma sätt som ”Sheva” dunkat in mål i Dinamo Kiev fortsatte han även i rödsvart. Stövellandet insåg snabbt att Milan hade kommit över någonting extraordinärt – en ”fuoriclasse” som lyfte en i övrigt medioker spelartrupp till oanade höjder.

Målen ledde sedermera till lysande framgångar som CL-finalsegern i Manchester, ligatriumfen 2004 och slutligen Balon d’Or 2005. Andriy Shevchenko stod på toppen av sin förmåga och den enda vägen kvar att gå var nedåt.

Och fort gick det.


Röster hade länge cirkulerat om divalater och en krävande personlighet inne i den slutna kretsen. Embryoniska yttringar gick även att skönja när nummer sju beordrades av planen för att bytas ut mot andra spelare.

En sjudande gryta blev än hetare när Alessandro Costacurta i samband med en match fick utstå en hagelskur av negativt laddade adjektiv i kombination med ett väldigt aggressivt kroppsspråk från Shevchenko – ett missöde som slätades över omedelbart.

"Sheva" visade upp sitt dolda andra ansikte i offentlighetens ljus först sommaren 2005 i en het diskussion med Carlo Ancelotti på en bakgård vid träningskomplexet Milanello. Av en paparazzifotograf dokumenterades alltsammans varvid en läppläsare senare kunde tyda att bland annat Paolo Maldini var föremål för den hårda kritiken:


”Han säger en sak åt en person och en helt annan åt någon annan. Han gör alltid så med alla”.


En kärleksaffär som kunde ha
inneburit ett livslångt äktenskap slutade istället abrupt den 11 maj 2006. Familjens behov först, alltid och oavsett var ”Il Bambi di Kievs” motivering under en tårdrypande presskonferens där miljontals milanhjärtan ärrades för livet.

En hemsk sommar ur alla dess perspektiv blev än värre då Calciopoliskandalen sköljde över Italien som en varm våg av glödande lava. Milans framtid stod i det skedet skriven i stjärnorna och en tvångsnedflyttning till Serie B gick inte att utesluta.

En massiv PR-kupp genomfördes under säsongens sista hemmamatch när Curva Sud formligen omfamnade sin Messias som befann sig i klacken i ett sista desperat försök att behålla honom kvar.

Gennaro Gattuso, Filippo Inzaghi och Paolo Maldini lovade och svor sin trohet till klubben oavsett vilka konsekvenser domstolarna än bringade. "I Senatori", de styrande viljorna i Milans spelartrupp såg heller inte med blida ögon på anfallsessets egocentrerade och krävande mentalitet och situationen såg ut att ha nått kokpunkten.

Andriy Shevchenko lämnade Milan den sommaren – för ett lukrativt kontrakt med nyrika Chelsea FC.


Ukrainaren är ett odödligt diskussionsämne som för alltid kommer att tudela Milanlägret. Är han en svikare eller en familjefar med starka värderingar? Den retoriken innebär att missa hela poängen.

Jag tänker inte dölja min antipati gentemot människan Andriy Shevchenko, ty för mig har han genom att ljuga sin arbetsgivare, sina supportrar och framförallt sig själv rakt upp i ansiktet brutit mot de heligaste av mänskliga värderingar som finns - för en handfull mer av den enda enande drivkraft som finns i den här gudsförgätna världen.

Poängen är att även superhjältar blir äldre och att även deras karriärer tar slut. Den spelare som sprungit runt på mellanhand, fullständigt oönskad av majoriteten av lagkamraterna, är långt ifrån den bild alla Milanisti har av sin forna konung.

Milan å sin sida kommer att bestå även för mina barn och barnbarn att glädjas och leva sina liv med.


"Remorse sleeps during prosperity but awakes bitter consciousness during adversity".
/Jean Jacques Rousseau


Magin när Shevchenko driver mot mål under Curva Sud, magin när han gör övernaturliga konster med bollen eller magin när sätter bollen i mål mot Inter – den finns i våra hjärtan.

Shevchenko var en stor spelare i Milan och minnena består. Men sagan tog slut och livet går vidare. Paradoxalt nog är det nu huvudpersonen själv som insett att gräset faktiskt inte var så värst mycket grönare i Storbritannien.

Gör dig själv en tjänst - bespara oss mer lidande och behåll den värdighet som finns kvar. Milan har redan gått vidare. Det som inte dödade AC Milan har gjort oss starkare.



Michael Haile2007-05-31 15:30:00
Author

Fler artiklar om Milan