Ruud Gullit pekar ut Milans nya spjutspets
"När Milan tar in en ny spelare väljer man ett helt paket. Det räcker inte att bara kunna spela bra fotboll utan karaktären räknas liksom uppträdandet i omklädningsrummet och livsstilen utanför fotbollen."
Milan är ute efter en ny spjutspets inför den kommande säsongen och i princip alla med en koppling till klubben har något att säga om saken. Ruud Gullit, före detta superstjärna i Milan som numera efter en mindre lyckat tid som tränare ägnar sig åt att kommentera fotboll för holländsk TV, har inga tvivel kring vem som vore bäst för klubben.
Andrea Elefante befinner sig för La Gazzetta dello Sports räkning nere i Wolfheze i Holland för att följa "Gli Azzurrini" under det pågående U21-mästerskapet.
När den karismatiske och alltid lika frispråkige "Tulipano Nero", den svarta tulpanen, (vars hårsvall nuförtiden är betydligt mer modest än under 1980- och 90-talets glada dagar) är på plats, ja då är en pratstund oundviklig.
Första ämnet som avhandlas är Milans CL-triumf i Aten:
Hade du väntat dig det, Gullit?
- I slutändan så var jag säker på det och jag var nöjd och lycklig för alla: framförallt för Maldinis skull, en som fortsätter spela som om han vore 18 år trots att kroppen ibland gör sig påmind. Sen också för Berlusconis skull, en person som gett Milan en vinnande filosofi.
Nu vill han ta hem Shevchenko också, visste du det?
- Jag ser stora möjligheter för Sheva i Chelsea. När han kom till klubben var han ur form, precis efter en skada, trött efter VM och hade ännu inte acklimatiserat sig till en mer fysisk liga än den italienska. Det skulle alltid behövas tid för honom att anpassa sig men istället började kritikerna slå ner mot honom för att sätta press på hans prestationer. Sedan att återvända dit man en gång varit för att återupprepa det man gjort tidigare - någonting som jag är väl medveten om - är aldrig enkelt. Framförallt därför att man konfronteras med enorma förväntningar.
Sagt av Ruud Gullit, samma person som hade extrema samarbetssvårigheter med Fabio Capello och som tvingades lämna klubben 1993 för spel i Sampdoria. Återkomsten till Milan året därpå blev inte lika lyckad som de föregående sju åren varit.
Skulle han inte riskera att återigen få det svårt bredvid Drogba?
- Drogba är en spelare som, ensam eller inte, uppehåller hela motståndarlagets backlinje. Om de lär sig att hitta varandra bättre så kan Shevchenko bara dra nytta av det.
Om Abramovich bestämmer sig för att behålla bägge två, skulle Milan då ha ytterligare en orsak att gå efter Eto'o?
- Det skulle inte vara den enda orsaken. Eto'o skulle kunna vara den ideala spelaren med tanke på ett samarbete med Ronaldo på planen. I brassens närhet, av olika anledningar, skulle vem som helst kunna spela och därmed även alla Milans tre uttalade mål på marknaden. Men det bästa komplementet vore en spelare som går på djupet: den snabbhet och förmåga att göra mål som Eto'o besitter talar för sig själv.
Eto'o alltså?
- När Milan tar in en ny spelare väljer man ett helt paket. Det räcker inte att bara kunna spela bra fotboll utan karaktären räknas liksom uppträdandet i omklädningsrummet och livsstilen utanför fotbollen. Sheva känner alla till redan men jag har ingen aning om hur väl Milan känner Eto'o och Drogba som individer utanför fotbollen. Men en sak är jag säker på: Milan vet alltid vilken spelare som är tillräckligt bra för att representera klubben.
Hade Ruud Gullit fått bestämma hade inga tvivel funnits: Samuel Eto'o är mannen för oss. Vem det blir? Det lär vi bli varse förr eller senare...
_____________________________________
Källa: Elefante, A. La Gazzetta dello Sport 16/6 2007.
Gullit: <
