Il Caso: Cirque du Soleil – tiden är nu
"Den unge mannen stal mitt fotbollshjärta på mindre än en kvart. Han gjorde det med en bredsida i ett pressat läge. En mottagning som limmade boll vid fot på ett sätt som sött chokladmousse sprider sig över tungan i samma ögonblick som det lämnar desertskeden."
Femton minuter. En gammal hederlig kvart. Uppfattningen om denna tidsrymd kan skifta å det grövsta från person till person och naturligtvis även utifrån sysslan i fråga.
Att skala potatis i en kvart är inte samma sak som att titta en leende vacker mö djupt i ögonen, ackompanjerad av vackra toner med ett vinglas i handen. Tiden är lika lång, men ändå inte. Femton minuter i en lång livstid blir vad du gör dem till.
Den unge mannen stal mitt fotbollshjärta på mindre än en kvart. Han gjorde det med en bredsida i ett pressat läge. En mottagning som limmade boll vid fot på ett sätt som sött chokladmousse sprider sig över tungan i samma ögonblick som det lämnar desertskeden.
En mjuk upplevelse av en delikatess som skickar välbehag till alla våra mänskliga sinnen. Om fotboll hade en smak skulle den vara ungefär som chokladmousse. A la Yoann Gourcuff.
'Cirque du Soleil' är ett kringresande spektakel, en sorts modern form av cirkuskonst som sedan 80-talets mitt fängslat människor världen över. Solens cirkus är ett alldeles eget hopkok av det bästa av det bästa: musik i alla dess former, dans och akrobatik. Allt i sitt esse utfört av handplockade virtuoser.
Carlo Pellegatti, den mytiske kommentatorn på Milan Channel som delar ut smeknamn till höger och vänster, måste ha delat min och många andra hänförda åskådares uppfattning om den unge fransmannens förmåga.
Kreativitet i rörelse, 'Cirque du Soleil'. Namnet var givet. Alternativet, 'Petit Zizou' (den lilla Zizou), känns som ett orättvist och krasst omdöme. För vem fan var Zinedine Zidane runt 20 bast fyllda? Ingen alls. Man jämför inte äpplen med päron mina vänner.
Mot Röda Stjärnan en varm sensommarkväll fick han sin chans. Ett kval till Champions League för ett Milan som precis skakat av sig den värsta chocken efter Calciopoli.
Han tog den med hull och hår. Sin ringa ålder och den stora scenen till trots lyste han upp San Siro med stort självförtroende. Som om han inte gjort annat än spelat viktiga matcher för Milan.
Men kärleken är ofta fullständigt ologisk och oförståelig. På samma sätt som familjerna Capulet och Montague höll okuvliga längtande hjärtan isär trånar vi nu efter kärleken. Den rena, vackra och okontrollerbara.
Carletto har inför den kommande säsongen lovat oss att Yoann Gourcuff skall ges möjligheten att utvecklas ännu mer. På planen, inte bara på Milanello. "Vi ska värdesätta Gourcuff" sade man. Återstår att se hur det blir med den saken.
'Time is the coin of your life. It is the only coin you have, and only you can determine how it will be spent. Be careful lest you let other people spend it for you.'
Carl Sandburg [1878 - 1967]
Femton minuter räcker inte längre. Vi har blivit lovade mer. Jag vill ha mer. Det måste bli mer. Cirque du Soleil, tiden är nu.
