Krönika:En funktionell värvning
”Silly season” kan handla om mycket. Om att se till att sälja fler matchtröjor och tillfredsställa fansen genom stora köp, till exempel. För Milans del handlar den dock ej om detta, utan om ett ord: funktionalitet.
Ett par veckor kvar återstår av den här sommarens transfermarknad och många Milanfans anser den nog vara lika bortregnad som själva sommarårstiden. Ett enda köp har det blivit så här långt. Förvisso av en av världens största talanger i form av Internacionals brasse Alexandre Pato, men ändock endast en värvning av en talang som blott är 17 år och har oändligt mycket att bevisa innan det går att säga om det var ett lyckat drag eller ej.
I och för sig vann Milan, som bekant, så sent som i våras Champions League och några nyckelspelare har inte lämnat klubben. Således bör klassen fortfarande vara mycket god på truppen som finns till mister Ancelottis förfogande och vi borde inte vara det minsta oroliga. Eller? Själv är jag tudelad här. Visst är truppen stark som det är, men framgångar riskerar att föra med sig en viss mättnad (något som gick att ana under förra säsongens ligaspel). Ett faktum som gör att undertecknad helst skulle se en eller ett par hungriga spelare till på pluskontot innan fönstret slår igen för den här gången.
Dock inte sagt att det behöver vara 20-åriga killar med stämpeln stortalang tryckt i pannan. Tvärtom, tjatet som hörs dag ut och dag in om att Milan behöver unga spelare ger en huvudvärk. Huruvida en spelare verkligen brinner för sin uppgift eller ej avgöras inte av åldern, utan av mentalitet, tidigare framgångar och andra faktorer som spelar in. Se på en spelare som Juventus Pavel Nedved, för att ta ett exempel. Han om någon brinner säkerligen av hela sin själ för att få vinna Champions League innan karriären är över, trots att han börjar närma sig ålderns höst.
Spelare med liknande mål har Milanledningen plockat in på löpande band under 2000-talet. Nesta, Pancaro, Cafu, Gilardino, Kakà, Jankulovski och Oddo är exempel på meriterade herrar vars status i respektive klubbar har varit hög. Dock har längtan efter att få vinna titlar i större utsträckning, framförallt ute i Europa, hos dessa varit stor och i Milan har drömmarna i mångt och mycket förverkligats. Sådana värvningar har varit mer lyckade, med facit i hand, än världsstjärnor som Rivaldo som redan vunnit det mesta som går att vinna i karriären.
Detta är något man bör ha i åtanke då man med spänd förväntan följer Rossoneris mercato. Milanledningen må uppfattas som snål och tumrullande men oftast arbetar den ändå med tålamod och klokhet som främsta vapen. När andra klubbar har förhastat sig och kastat sig över de stora namnen som finns tillgängliga så har Galliani, Braida och co plockat in precis rätt karaktärer i truppen och förstärkt där det behöver förstärkas.
Själv satt jag och funderade rejält för att försöka hitta ett enskilt ord som passar in när man på bästa sätt ska försöka beskriva vad Milans ledning prioriterar när nya byggstenar ska passas in i lagbygget. Det ord jag till sist kom fram till blev funktionalitet.
Milan värvar sällan spelare för värvandets skull längre. I stället letar man efter funktionella spelare som ska passa som handen i handsken i de positioner som de värvas för att inta. På ett skickligt sätt har den rödsvarta elvan under de senaste säsongerna förstärkts och kompletterats på de positioner där det har behövts.
För att nämna några sådana värvningar kan vi börja med Cafu. Milan behövde förbättra kantspelet och vem var bättre lämpad, med tanke på att spelsystemet i grunden var 4-3-1-2, än den då bäste offensive högerbacken i världen? På samma sätt behövde vänsterkanten ges en ny dimension, var på Pancaro kom in och överraskade oerhört positivt. Nu när de två har gjort sitt (Cafu kan knappast räkna med en ordinarie plats längre) har Oddo och Jankulovski inhandlats. På mittfältet för ett antal somrar sedan lyste kreativiteten med sin frånvaro. In kom Pirlo (Ancelottis genidrag) och Rui Costa. Den sistnämnde lyckades i och för sig inte fullt ut, men då anslöt i stället Kakà och gjorde succé. Sedan ska vi heller inte glömma Nesta förstås, som förstärkte ett något darrigt försvar eller Inzaghi, som åtskilliga mål senare får anses vara en god investering som ersättare för Bierhoff.
Med andra ord går det att säga att kostymligan bakom ruljansen, mellan intaget av små aptitliga räksnittar och champagne, faktiskt har spelat sina kort ganska bra på senare tid.
Dit jag egentligen vill komma med mitt resonemang är att den spelare som i våra ögon ses som en onödig och dålig värvning mycket väl i själva verket kan vara något väldigt lyckosamt. För handen på hjärtat, vem jublade över Pancaro? (personligen minns jag att min önskan var att få Favalli i stället den gången…). Eller Pirlo? (okej, han hade spåtts en framtid som näste Baggio men vem vågade ens drömma om att han skulle slå igenom så i den rödsvartrandiga tröjan?). Spelare som är perfekt lämpade för en viss roll inom laget kan ju faktiskt vara väl så passande nyförvärv som de största, vackraste och dyraste.
Med de här tankarna i bakhuvudet kanske en spelare som Baptista inte vore så tokig att signa trots allt. ”La Bestia” är den som nämns flitigast i medierna när det gäller tänkbara rödsvarta värvningar nu när mercaton närmar sig sitt slut, och personligen är jag inte alls negativt inställd. Snarare positivt, faktiskt. Real Madrid-brassen kan mycket visa sig vara ett klassförvärv om han ansluter. Potentialen finns helt klart där och dessutom är min känsla att han skulle passa in mycket bra. På Milanello finns flera av hans brasilianska landslagsmän och dessutom vore han tacksam att använda sig av för Ancelotti. Som jag ser det skulle Baptista vara ett alternativ på i princip samtliga mittfältspositioner i ett 4-3-2-1 eller 4-3-1-2 samt i anfallet. Han är funktionell, helt enkelt. Som det tidigare har påpekats bör man tänka på att det var som offensiv mittfältare han slog igenom i Sevilla, inte som anfallare, och i Sao Paulo samt även en del i Real har han figurerat som defensiv mittfältare. Något som skulle ge Ancelotti ett antal nya valmöjligheter tack vare en enda enskild värvning. Om Baptista nu kommer till Milano.
Det återstår att se, precis som det återstår att se om Milanledningen återigen kan tysta kritikerna med nya titlar när nästa sommar närmar sig.
