Europeiska Supercupen - Blickarna riktade mot furstendömet
Fredagkvällen bjuder på den klassiska Supercupfinalen på den sedvanliga skådeplatsen Stade Louis II i Monaco. Champions Leaguemästarna Milan tar sig an UEFA Cupmästarna Sevilla i en ”one off” om säsongens första titel.
Milan har spenderat sommaren med att träna, mysa och ha det bra på Milanello. Ronaldo har pendlat i vikt, låtit håret växa ut och hunnit med att skada sig när han sparkade en boll upp på läktaren. En "freak accident" som får håret (The Ro-fro om man vill uttrycka sig så) att resa sig...
I jämförelse med skräcksommaren 2006 så är det dock en droppe i havet. Calciopoli är nu ett minne blott och Milan är en klubb i fullständig kontroll över sitt eget öde. För att uttrycka sig som en blöjfabrikant så kan man säga att det känns tryggt.
Värvningarna har inte varit många. Internacionals Alexandre Pato har tingats inför vintermörkret (ansluter i januari) medan Real Madrids städgumma non grata Emerson fått i uppgift att skrämma iväg den sista sommarvärmen.
Truppen, den allt för gamla enligt förstå-sig-påare, har förvisso ytterligare ett år på nacken men styrkan ligger onekligen i tryggheten. Försvarsspelet ser ut att klicka och mittfältarna spelar "a memoria", utan att behöva titta upp en gång extra för att försäkra sig om att löpningar och spelmönster är uppfattade av lagkamraterna.
De kuggar som inhandlats är utvalda med stor omsorg för att effektivast möjligt samverka med övriga delar. Milan är en väloljad maskin och Carletto Ancelotti är ingenjören med verktygslådan.
Det som är frågetecknet är anfallssidan. Ronaldo och Filippo Inzaghi har gått runt och haltat under augusti månad vilket naturligtvis inte är optimalt inför en lång och tuff säsong med många viktiga uppdrag för "I Rossoneri". Framtidsmannen Alberto Gilardino har heller inte lyckats med att övertyga särskilt mycket i sin vana roll som striker i julgransformationen.
Att använda ordet kris känns väl tilltaget men om klubben seriöst överväger att röra sig med blott tre stycken anfallare (exklusive Willy Aubameyang och Alexandre Pato som inte finns tillgänglig förränn 2008) så kan saker och ting förändras otäckt snabbt.
I skrivande stund återstår mindre än ett dygn och det troliga är att Milan gjort sitt på transfermarknaden. Framtiden får utvisa om man gjort rätt eller fel.
Fjolårets succélag Sevilla var förmodligen den klubb som samlade på sig flest neutrala beundrare. Ett fartfyllt spel med en till synes omättlig offensivlusta skakade om La Liga till de stora elefanternas förvåning.
Med lite mer flyt kunde klubben faktiskt ha vunnit titeln men ojämnheten och oförmågan att vara som bäst när det gällt som mest gjorde att man fick nöja sig med en tredjeplats. Men Sevillasupportrarna är knappast allt för nedslagna, speciellt inte om man tittar några år tillbaka i backspegeln.
Sevilla har fått börja om i La Segunda Division säsongerna 1996/97 och 1999/00 men har sedan dess vuxit sig starkare och starkare. Klubben har allt sedan dess ätit sig uppåt i tabellen (slutliga tabellplaceringar 8:a, 10:a, 6:a, 6:a, 5:a och 3:a) och är nu att betrakta som ett av de främsta lagen i den spanska fotbollen.
De två senaste säsongerna har man dessutom lyckats bärga titlar i Europa – två stycken inteckningar i UEFA Cuppokalen och en signatur på den europeiska Supercuptrofén efter en storstilad insats mot Barcelona ifjol.
Klubben rider för närvarande på en imponerande framgångsvåg. Produktionen av egna spelare är förstklassig (en av landets mer välrenommérade akademier), ekonomin sund samtidigt som ledningen inte är klåfingriga utan låter den eminente Juande Ramos projekt vara ifred.
Ungefär på samma sätt som Milan har sitt Milan Lab har Sevilla valt att satsa mycket tid och pengar på idrottspsykologer och en meriterad medicinsk stab för att maximera spelarnas insatser.
När man säger att Sevilla är fansens lag så sliter man inte ytterligare på en beprövad klyscha, man skildrar även verkligheten. Aktierna är nämligen fördelade på så vis, utöver ett par ägare av större andelar, att fansen är aktieägare.
Tar man en titt på den trupp som Sevilla inledde säsongen 2007/08 med så kan man konstatera att klubben är extremt multietnisk, precis som de flesta topplag är i dagsläget. Sju sydamerikaner (varav 4 brasilianare) bemängda med inslag från Danmark, Belgien, Holland, Portugal och Italien ger en hel trave av internationell representation.
Basen utgörs dock av inhemska spelare hämtade från sin egen akademi eller fyndade på annat håll runt om i landet. Klubben förfogar över en spelartrupp sprängfylld med passningsskicklighet, talang, speed och hunger efter att ta det sista steget ut till den absoluta kontinentala toppnivån.
Spelare som Navas, Kanouté och Alves (bland många andra) bjuder vecka ut och vecka in på prestationer som mer välrenommerade klubblag hade mått bra av.
Sevilla är helt enkelt ett fruktansvärt starkt fotbollslag och kommer den här säsongen att få löpa linan ut när man höjer ribban från UEFA Cupen till deltagande i fotbollens finrum Champions League.
Tittar man krasst på den behandling storlag som bland annat Real Madrid och Barcelona fått under sina besök i Andalusien så kommer steget förmodligen alldeles perfekt i fråga om timing för de rödvita.
Vad skulle då passa bättre än CL-skalpen alla vill ha - den rödsvarta.
Håll ögonen på:
Jesus Navas
Med tanke på att Marek Jankulovski i grund och botten saknar adekvat erfarenhet för att spela som renodlad vänsterback så är risken stor att hans ringa rutin blottas imorgon. Blir det dessutom ett test i form utav firma Navas-Alves så är risken inte bara stor, den är enorm. Den flyfotade högerbreddaren är extremt farlig när han sätter fart och utmanar sin gubbe. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun innan det blir åka av i överljudshastigheter.
Clarence Seedorf
Belönad som fjolårets bästa mittfältare av UEFA efter sina strålande matcher i CL. Clarence är de stora matchernas man och njuter när strålkastarnas sken intensifieras. I matchen mot Genoa gjorde han blott det som krävdes utan att överdriva. Höjer han sig i finalen, sin vana trogen?
____________________________________________
Förväntade startelvor presenteras under morgondagen.
____________________________________________
Matchen spelas i Monaco på Stade Louis II med avspark klockan 20:45
TV: Viasat Sport 2 direktsänder Supercupfinalen.
