Il Settimanale: Trötta toppar, pigga provinser
Dags för veckosummeringen av den italienska fotbollen ur en rödsvart synvinkel.
Upp som en sol, ner som en skivad parmacotto. Milans insats mot Parma var inte bara dålig, den var fullkomligt blaserad, ovärdig och oduglig. Som en katt som nosar på matskålen, rynkar på morrhåren och spatserar därifrån.
Jag tycker synd om de drygt fyrtiotusen personer som valt att införskaffa säsongskort då Milan är ett kattskrälle i Serie A bara för att omvandla sig till en tiger i Champions League. Benfica hade inte en suck i tisdags och allting såg ut att vara frid och fröjd. Uppåtgående formkurva, yada, yada, yada. Intet.
Parmafansen får ursäkta men de spelare som Domenico Di Carlo har till sitt förfogande är inga höjdare. Experterna är eniga om att laget kommer att få kämpa för nytt kontrakt och jag tänker inte säga annat. Ändå var de inte speciellt långt ifrån att avgå med en sensationell bortavinst. Pinsamt var ordet.
Den annars så pålitlige Alessandro Nesta får symbolisera Milans håglöshet i ligaspelet. Mot Fiorentina var det argentinaren Santana som bjöd den försynte romaren på tango och i lördags var det sambakurs med Reginaldo.
Nesta är inte typen som vanligtvis dansar men har ändå tvingats svänga sina lurviga (rakade?) lite väl många gånger i säsongsinledningen. Beror det på inkompetens? Knappast. Bristande koncentration? Möjligt.
Vad det än handlar om så får samtliga ta sig i kragen. Det håller inte att ställa in de nypolerade Gucciskorna och tro att lagen ska lägga sig på rygg och nynna till Robbie Williams "Let me entertain you".
Trots tre raka kryss så är det "bara" fyra poäng upp till serieledning. Serie A känns fräschare och mer skrällvänlig än på väldigt många år. Det är det man får ta med sig som rossonero efter helgen som gick.
Fick klagomål för att jag inte nämner Inter i min veckosummering. Blev till och med kallad för fjant. Hårda bud. Nu har jag av olika skäl prioriterat bort att titta på våra kusiner utöver vid två tillfällen den här säsongen: Supercupfinalen mot Roma samt onsdagens match mot Fenerbahce.
Vad ska man säga? Det är övertydligt att laget saknar kreativitet på det centrala mittfältet, någonting jag predikat för min käre kollega Andreas Lindgren X antal gånger. Man har ingen Pirlo och man har ingen Pizarro (hade, men man har Moratti...). Man har heller absolut ingen Riquelme, en spelare som både var tillgänglig i somras och hade suttit som handen i handsken i Morattis argentinska koloni.
I Serie A däremot tuffar man på som bara den. Krysset mot Udinese hemma var klantigt och om man får tro rapporterna igår så var Livorno heller inga Harlem Globetrotters. Till skillnad från Milan så har laget däremot tillräckligt med hjärta och inställning för att köra över provinslagen och undvika genanta poängtapp.
Sen har man Zlatan Ibrahimovic. Är det 700 dagar sedan senaste målet i blågult? Han har väl inte direkt övertygat i Champions Leaguespelet heller. Mål mot Livorno däremot, det känns som "Ibras" nivå ungefär.
Hade man haft Riquelme hade Inter varit i princip The Real Deal. Nu blir det dessvärre en tidig sorti mot något obskyrt spanskt lag. Brunkarköret fungerar liksom inte i CL.
Helgens stora slag utkämpades på Olimpico när Roma fick kärt besök av Juventus. Många, inklusive undertecknad, blev förmodligen förvånade när det var gästerna som började mest förtroendeingivande. Med zebrornas tidigare insatser i bakhuvudet hade jag väntat mig tennissiffror av ett storspelande huvudstadsgäng. Tji fick vi.
Romas mindervärdeskomplex efter många år av svidande och lidande gjorde ett ganska oväntat besök när man passade på att göra säsongens svagaste insats. Ändå hade man en oförtjänt ledning när lagen gick till pausvila, mycket tack vare en ung man med ett oförtjänt högt renommé.
Fick kritik inför säsongen då jag satte frågetecken för Domenico Criscito. Man får väl hittills konstatera att killen inte håller någon superb klass. Däremot ställer jag mig frågande till Ranieris fingertoppskänsla: varför spela Criscito från start om han ändå blir utbytt i paus? Visst, Francesco "Er Bimbo d'Oro" Totti förnedrade honom gång efter annan men för att citera Gazzettan i morse, "det är enbart så man tillåts växa".
Nu sitter Juve på pottkanten med Andrade borta för resten av säsongen, en avstängd Zebina, en skör Grygera samt... Ja, Legrottaglie.
Det snackas om att kontraktslöse Luigi Di Biagio kan vara på ingång som paniklösning innan januarifönstret öppnar. Det vore nåt, den självutnämnde Interhjälten och den i Testaccio (Romanästenas näste) uppväxte "Gigi" i Juventus. Mycket ska man behöva se innan man loggar ut för gott...
Lazio orkade inte hela vägen i Bergamo. Kanske inte så konstigt med tanke på att Atalanta är riktigt dryga på hemmaplan. Doni, Zampagna och nu Langella är alla herrar med hög högstanivå och härlig inställning.
Stendardos matchavgörande Rembrandt på övertid sänder ut tydliga vibbar om överbelastning. Hörde också att underbetalde Rocchi inte övertygade särdeles. Misstänker att vi har ett cancersvulst-växande "caso" i Casa Lazio och frågan är hur stort eko det kommer att ge. Kontraktet måste styras upp innan det är för sent.
Veckans mest överskattade
"Il Derby della Lanterna"
Mycket snack och lite verkstad. Med tanke på vilken underbar inramning såväl Sampdoria- som Genoafansen bjöd på är det en besvikelse att spelarna inte kunde prestera bättre. Tröjdragnings-VM (med ex-Milaneserna Borriello och Sala) och köttande på mittfältet var allt vi fick se. Abdoulay Konkos fart och finess samt Antonio Cassanos flinande förgyllde dock ett överskattat derby.
Veckans kappvändare:
Curva Sud i Milano
Efter månader av busvisslingar mot Dida och Gilardino så valde nu deltidsfansen i Milano att visa sitt stöd med en banderoll där man förkunnar sitt obevekeliga stöd för herrarna. Det kan vara en ny världsrekordnotering i endera ironi eller kappvänderi. Ni väljer själva.
Veckans bermudatriangel:
Straffområdet under Curva Sud i Rom
Juventus försvarsgeneral har slitit av knäsenan och kommer förmodligen blir borta resten av säsongen. So what? Det var på exakt samma ställe som Ronaldo förstörde sitt knä mot Lazio i Coppa Italias final för sju år sedan...
Veckans storm i ett vattenglas:
"Bobogol" Vieri och Adrian Mutu
"E passami sta palla!" (översatt: "passa mig bollen!"). Helsida i Gazzettan. Orka. Någon borde upplysa journalisten i fråga om att Bobo är kung, då gör man lite som man vill.
Ha en trevlig vecka!
