Veckosammanfattning: Sagan fortsätter
Tisdagskvällen är på väg att tippa över i onsdag och det är dags för en ny veckosammanfattning. Den här gången med fokus på EM-kvalet.
Vi börjar med en titt på det italienska landslaget. ”Gli Azzuri” gjorde vad som förväntades av de regerande mästarna och besegrade Georgien med 2-0 i Genua. En helt nödvändig seger då gruppen är ett riktigt getingbo med stekheta skottar och sedvanligt framgångsrika fransmän. Milans Pirlo var en av dem som låg bakom lördagens seger då han på en frispark, där bollen tog en närmast osannolik bana, sköt 1-0 för italienarna. Inter-ratade Grosso dök sedan upp som gubben ur lådan och visade att han kan än genom att iskallt chippa in tvåan.
Samtliga tre topplag i gruppen vann. Det betyder att Italien är kvar på andra plats, en poäng efter Skottland och en före Frankrike med två matcher kvar att spela. En rysaravslutning väntar då Italien ska till de brittiska öarna för ett möte med ett gäng taggade, sanna fotbollskrigare från kiltarnas hemland. Själv såg jag skottarnas match mot Ukraina i helgen och blev imponerad. De kan faktiskt spela fotboll riktigt bra numera, inte bara kämpa som slavar under piskans rapp.
Visst kan Skottlands jakt på en EM-plats stoppas upp en aning i Georgien imorgon. Men italienarna ska inte vänta sig någon enkel resa (och lär väl knappast heller göra det, de kan inte ha undgått de vindpinade britternas framgång). Ska det bli seger för Gli Azzuri den 17 november krävs det jävlar i mig att benvaxet, rakhyvlarna och burkarna med hårgelé (Italien är världsmästare, all respekt för dem men lite får man skoja också) kastas bort och männen med hår på bröstet klivet fram.
Ett lag som inte såg ut att ha så många krigare i laget var Brasilien när brassarna gästade Colombia i det sydamerikanska VM-kvalet. Under den tiden som undertecknad kikade på matchen visade Kakà och hans landsmän mestadels upp ett långt, fantasilöst och oinspirerat spel. 0-0 får de vara nöjda (något de tydligen också var). För något joga bonito var det då inte.
Nej, dags att avrunda med några veckans…
…”ge mig bollen, jag testar”: Golazo Rey, Venezuela
Denne Rey måste ha tänkt något i stil med ”inga skott, inga mål – så bäst att testa” när han tog bollen, stegade upp en ansats i klass med en länghoppare, satte fart och sköt. I mål. Från i runda slängar 45 meter. Visserligen kan Ecuador-målvaktens insats ifrågasättas. Men varför leta fel hela tiden? Bättre att njuta, för jösses vilket mål!
För er som inte har sett det, kika här:
http://uk.youtube.com/watch?v=CA7fdmdXRT4
Frågan är hur man får för sig att skjuta därifrån. Något som en psykolog eller beteendevetare borde ta sig tid att analysera. Själv har jag faktiskt sett ett mål i klass med det här, från det avståndet alltså, tidigare. Det var dock i division 5… Dessutom sägs herr Uusitalo har stått för i det närmaste samma prestation (ja, åtminstone från halva plan i korpens sjumannaserie…), men ändå. Hatten av!
…”titta, han lever:” Fabio Grosso, Italien.
Mästerlige bloggar-Birros favorit klev fram och spikade segern mot Georgien med en chip i klass med självaste Totti. Snacka om en fotbollskarriär lik en sagoberättelse. Och när man började fundera på om sista kapitlet var skrivet så grabbade den osynlige författaren tag i pennan och fick ner några rader till. Troligtvis har vi inte hört det sista ur sagan om Fabio Grosso.
…”det var som fan”: Luxemburg.
Den lilla i princip icke-existerande nationens invånare och spelare hade nog mycket väl kunnat utbrista detta i lördags om de behärskat det svenska språket. Vitryssland 0, Luxemburg 1. Smaka på den. Än sker tydligen under, än finns det hopp för alla. Åtminstone inom fotbollsvärlden, trots att denna allt mer styrs av pengar. Luxemburgs seger var inte bara en sensation lika stor som om Naken-Janne skulle bli kalsongmodell, utan även ett tacksamt bevis på att klyschan ”allt kan hända” fortfarande håller.
…”nu ska vi fixa rök utan eld”: TV4-sporten.
Måste ju hålla kvar lite vid min favorit Hedman. Dock är det inte den forne Chelsea-målvakten som står i fokus den här gången (till hans stora förtret kan man ana) utan gänget med Ekwall och co. För vad göra när blågult i princip är klart för EM och allt är frid och fröjd? Jo, givetvis gnugga sina geniknölar i ett desperat försök att hitta en konflikt (läs: jobba för att skapa en sådan).
Herregud, stoppa pressarna! Roland Andersson säger att Micke Nilsson är förstaalternativet på högerbacksplatsen. Får han verkligen uttala sig så? Jag repeterar: Får verkligen en svensk förbundskapten (som ska vara världsmästare i politisk korrekthet) stå och säga något sånt? Är det snällt mot Matias Concha? Dagen efter att denne likt en ung Cafu har dominerat mot stornationen Liechtenstein dessutom.
Ja, det får han verkligen. Han får säga precis vad han känner för. Är inte det en del av hans jobb som förbundskapten, att välja ut vilka spelare som ska starta? Är det då så underligt att vissa val på förhand ter sig mer lämpliga än andra inne i hans huvud? Ärligt talat, tror någon enda människa i det här landet att en tränare helt kan nollställa sig helt inför varje ny match? Klart som korvspad (det är väl grumligt i och för sig…) att Nilsson är förstavalet. En ynka landskamp ändrar inte på det. Orka haka upp sig på att Andersson säger det alla vet redan. Varför ska han stå där och hyckla? Heder åt rakt-på-sak-Andersson, nördstämpel på TV4:s sportredaktion.
