Yoann Gourcuff talar ut
Den franske talangen befinner sig i en – för honom – ovanlig situation.
Yoann Gourcuff har haft det jobbigt det senaste halvåret. Först petad till läktaren i de viktigaste matcherna (den andra semifinalen och finalen) i slutskedet av CL under förra säsongen.
Sedan blev han lovad mer speltid under sommaren av Galliani. Som garanti fick han ett nytt kontrakt, med en löneförhöjning. Men sedan kom Emerson – och en säsongsinledning med ännu mindre speltid än förra året (dock inte på grund av Emerson).
När han kom till Milan sommaren 2006 hade han stora förväntningar på sig, han beskrevs som en ny Zidane. I inledningen av förra säsongen stod han för några väldigt imponerande insatser i CL – där han verkligen tog för sig.
Men sedan blev han skadad, och efter det hittade han aldrig riktigt formen igen. Självförtroendet var borta, och han tvingades anpassa sig till en helt ny situation – bänkad och kritiserad. Under tiden han var borta lyckades Ambrosini dessutom hålla sig skadefri, vilket gjorde att han hittade tillbaka till landslagsformen igen.
Den här säsongen skulle Gourcuff få spela mer än förra säsongen – trodde han. Men han har spelat väldigt lite, och frågan är om han inte kommer att få spela ännu mindre när Ronaldo och Pato är tillbaka. Då blir det bara tre platser på mittfältet att slåss om.
I en intervju med franska L’Equipe beskriver Gourcuff sin situation. Han är glad att vara tillbaka i U21-landslaget, men han menar att livet i Italien och Milan inte är lätt, han lärde sig en läxa efter Celtic-matchen där han tog på sig skulden för Celtics andra mål – något han inte skulle gjort.
Istället för att hyllas för sin ärlighet (Milan Channel-reportern hyllade i och för sig Gourcuff vid intervjun) – hävdar han att han blev hårt kritiserad av den italienska pressen. Gourcuff säger att hans lagkamrater i Milan efteråt sa till honom att aldrig ta på sig skulden i pressen.
Han säger att han vant sig vid att sitta på bänken, trots att han alltid spelat i sin karriär Det är ingen lätt situation, då han tycker att en spelare som nöjer sig med att sitta på bänken ”inte kan ha så höga ambitioner”. Yoann väljer dock att inte ge upp och när han ser en så duktig spelare som Emerson, som knappt spelat hittills, förstår han att det är Ancelotti som gör sina val.
”Jag måste bevisa att jag kan tillföra laget någonting. Det går väldigt bra för mig på träningarna, men Seedorf har spelat bättre än förra året. Ambrosini, som var skadad väldigt mycket förra året, gör en kanonsäsong. Tränaren ser mig som en ersättare för Ambrosini. Han har sitt lag, som han litar på, och spelarna kan varandras spel väldigt bra.”
Han säger sig inte ångra flytten till Italien, då livet i utlandet är väldigt intressant. Målet mot Sampdoria har gett honom nytt hopp och allt är möjligt eftersom säsongen är lång och att den just börjat.
Ett problem är att han inte kan stänga av fotbollen tillräckligt ofta. När han blev ”petad” (i samråd med tränaren blev han inte uppkallad, troligtvis för att han behövde vila) från U21-landskamperna förra månaden fick han en chans att vila upp sig och stänga av fotbollen – vilket var nyttigt för honom.
Pressen skriver hela tiden om Milan och fansen frågar hela tiden efter honom. Det är helt enkelt en helt annan sak att spela i AC Milan än i Rennes.
Om en transfer i januari: ”Jag vill inte lämna i vinter. Det intresserar mig inte. Det finns flera intresserade klubbar, Lens ringde Milan, men inte mig direkt så som andra klubbar gjort. Stora franska klubbar har kontaktat mig, men förutom Lyon finns det inte många stabila storklubbar i Frankrike.”
Jag tror att det svider för Gourcuff att se spelare som Nasri, Benzema och t o m Ben Arfa spela med det franska a-landslaget, medan han själv, trots att han är ett år äldre, fortfarande spelar med U21. Domenech sa år 2006 att Gourcuff stack till Milan minst ett år för tidigt, men Gourcuff har hela tiden hävdat att han gjorde rätt som lämnade Frankrike som 20-åring.
Han säger själv att han har utvecklats väldigt mycket i Milan – och det har han säkert. Men jag är övertygad om att, skulle han ha gått till Lyon t ex istället för Milan, skulle han nu spela för det franska a-landslaget, precis som Nasri, Benzema och Ben Arfa.
Samtidigt har varken Nasri, Benzema eller Ben Arfa vunnit CL, som Gourcuff. Även om inte fransmannen fick spela i finalen så kan han känna sig högst delaktig i segern då han startade fem matcher och hoppade in i båda kvartsfinalerna mot Bayern och i den första semifinalen mot Man Utd.
Det betyder att han var delaktig i alla matcher förutom två matcher i gruppspelet – som han missade på grund av skada – plus den andra semifinalen och finalen. Många storspelare som Nedved och Ronaldo t ex, har aldrig vunnit CL. Så Gourcuffs val av Milan kan inte vara helt fel.
Nu återstår det att se om Gourcuff kan ta det där klivet för att få spela mer regelbundet. Jag tror inte att Seedorf kommer att kunna spela så här bra hela säsongen, dessutom tror jag att både han och Ambrosini någon gång kommer att skada sig, vilket skulle innebära en öppning för Gourcuff – om inte Brocchi eller Emerson får chansen istället…
Gourcuff hävdar själv att det går väldigt bra på träningarna, så det är upp till Ancelotti att göra sina val.
Men precis som han själv säger – hans konkurrenter, Seedorf och Ambrosini, har presterat väldigt bra under det senaste året. Ingen kan egentligen klandra Ancelotti.
Däremot skulle Ancelotti kunna vila sina nyckelspelare vid fler tillfällen för att öppna upp för en väldigt motiverad talang som Gourcuff. Framförallt i matcher mot de mindre lagen i Serie A, som kanske inte alltid (nästan aldrig för Clyde) är så motiverande för Seedorf och Ambrosini.
Alla vi som hoppas på Gourcuff, håller tummarna för att han väljer att spela med fransmannen när tillfälle ges. Annars är nog sagan Gourcuff-Milan snart över, tyvärr.
________________________________________________
Källa: lequipe.fr
