Gästkrönika: Fenomenet från Rio
Ronaldos skada är något som har varit ett stort samtalsämne. Kommer han någonsin tillbaka? Klarar han att kämpa sig tillbaka ytterligare en gång? Gästskribenten Kaveh Golestani ger nu sin syn på saken.
Ronaldo Luis Nazário da Lima, fenomenet från Rio som tog over världsfotbollen och gav anfallsfotbollen en helt ny dimension. Skadad igen. Utburen på bår med händerna över ett tårfyllt ansikte. Tårar av smärta och besvikelse. Tårar av rädsla. Rädsla för att en saga kommit till ett abrupt slut. Men är den verkligen slut?
Ronaldo som han valt att bli kallad var till en början bara en fattig pojke från Rio med en enorm fysisk och teknisk potential. Den lilla pojken med felställda tänder och en enorm kärlek till fotbollen växte sakteliga upp och utvecklades till en av de största vi haft äran att beskåda på en fotbollsplan.
Han började som futsal-spelare och jobbade sig snabbt upp i en startelva i São Cristóvão för att 1993 gå över till en av Brasiliens större klubbar Cruzeiro. Succén var snabbt ett faktum och den kvicke anfallaren satt snart på ett flygplan till Holland. Som 17-åring kom han även hem från VM i USA med en guldmedalj. Det bör dock tilläggas att han gjorde detta utan att en minuts speltid. Väl iklädd PSV-tröjan sprutade han in mål, soloräder och säkra avslut blev snart hans signum och självklart fick då även de större klubbarna upp ögonen för honom. Barcelona köpte stjärnan och med nummer nio på ryggen mäktade han med 34 mål på 39 matcher och är den senaste att göra över 30 mål på en säsong i Spanien. De individuella utmärkelserna var varken få eller små. Ronaldo blev vald till världens bästa spelare 1996, 1997 och även 2002. Titeln 1996 innebar att han blev den yngsta spelaren genom tiderna att få utmärkelsen.
Denna saga, likt de flesta sagor, innehåller också en del hinder och svåra perioder. När Ronaldo köpts av Mister Moratti till de blå-svarta för ca 200 miljoner kronor lämnade han självklart sitt avtryck i den Italienska fotbollen. Med ett par skor av märket Nike och modellen R9 terroriserade han försvararna runtom i Italien ända tills han tråkigt nog blev knäskadad. Högerknäet spökade och efter en lång rehabilitering var det dags för en ny skada på samma knä. Ronaldo skulle aldrig bli sig själv igen, men talangen och potentialen försvann inte. När han efter stor dramatik lämnade Inter för los Galacticos blev han snabbt ett hatobjekt.
Jag blir så irriterad när Inter-redaktionen skriver en krönika om honom och använder ordet ingrata. Det måste vara det löjligaste smeknamnet sedan Ariel Ortega kallades för den lilla åsnan.
Att använda ordet otacksam och svikare om Ronaldo som Inter-fan är med tanke på fakta ganska absurt. Ronie köptes för 200 miljoner kronor och såldes ett par år senare för ungefär det dubbla. Han öste in mål när han var frisk och bjöd t o m på några frisparksmål. Han förde Inter till en seger i UEFA-cupen, den största internationella titeln klubben har lyckats lägga vantarna på under modern tid. Personligen anser jag att han betalt av de 200 miljonerna han kostade och lönen han tog emot under sina år i den blå-svarta dressen med råge. Är det någon som är otacksam är det ju de som inte inser vad han har gjort för klubben – troligen samma människor som använder sig av uttrycket ingrata.
Strax innan debuten i Real hann Ronaldo med att göra 8 mål i VM, varav två i finalen mot Tyskland och därmed vinna sitt andra VM-Guld. I Real Madrid fortsatte Ronaldo i fin stil att leverera. Under 4½ säsong mäktade han med över 100 mål men efter fitnessproblem och dispyter med ledarstaben vantrivdes Ronie och flyttade till Milan. Väl I Milan fortsatte Ronaldos skadeproblem och efter många om och men skulle han nu alltså vara frisk att bidra till anfallsspelet hos de regerande europeiska mästarna. Vi vet alla hur det slutade…
Turerna kring Ronaldo har varit många. Han har haft enorma skadeproblem som riskerat hans fortsatta karriär, han har haft viktproblem som jagat honom i ett par år, han har visat sig med frisyrer som fått Fredrik Ljungberg att se proper ut, han har bråkat med tränare, kollapsat strax innan en VM-final, gjort överstegsfint på en målvakt i en VM-match och blivit fotograferad när han urinerar stupfull under en festnatt i hemlandet. Många gånger har hans motivation och kärlek till sporten ifrågasatts och alla har vi någon gång undrat vad som försiggår i stjärnas huvud.
Alla dessa händelser till trots, Ronaldo är bland de största spelarna vi sett i den moderna fotbollen. På fotbollsplanen är det svårt att hitta någon som kan matcha hans talang och potential och den enda anfallaren jag ser konkurrera med honom är egentligen Pelé. Det må så vara att jag är en nostalgiker och att Ronaldo tillhör min period inom fotbollen men hans smeknamn, Il Fenomeno, och framför allt meritlistan talar sitt tydliga språk…
Jag vet att många anser att en epok är över. En av de bästa målskyttarna fotbollsälskare har sett kan ha gjort sin sista målgest. Logiken säger att en 31-årings kropp, som för övrigt varit väldigt skör och skadedrabbad inte klarar av en lång rehabilitering till. Den säger även att Ronaldo inte kommer besitta motivation nog för att kämpa sig igenom ett års helvete för att få göra överstegsfinter på San Siro igen.
Personligen väljer jag att vägra att acceptera ett sådant slut på denna makalösa karriär och jag kräver nästan att han tar sig tillbaka på planen och får det avslut en sann mästare förtjänar - med tårfyllda ögon, stående ovationer och ruscher i full fart med bollen klistrad på fötterna.
Det enda fans och Milanfamiljen kan och bör göra är att stå vid hans sida under de kommande tuffa månaderna, stötta och motivera.
Framför allt tycker jag inte att vi ska räkna ut honom än, inte ens om han själv säger det till en början, för med Ronaldo vet man aldrig. Han är ju trots allt ett fenomen…