Lagbanner
Veckosammanfattning: &#34Det är som en pokémonstrid&#34
Storspelar - som vanligt numera.

Veckosammanfattning: "Det är som en pokémonstrid"

Det blir en annorlunda veckosammanfattning den här gången. I stället för att sammanfatta en vecka kör vi två på samma gång, samtidigt som vi tar sikte mot tisdagens stormatch.

Tätt med matcher nu och kampen för en Champions League-plats går vidare. Segern i söndags satt innerligt skönt och visst var det så typiskt Filippo "Superpippo" Inzaghi att kliva fram och avgöra på stopptid. Helt omarkerad fick han stå och kallt knoppa in 2-1 vilket utlöste ett sedvanligt målfirande och en euforisk glädje på San Siro. Milan hade vid det laget kört fast mot ett kompakt och defensivt Palermo. Som så många gånger förr den här säsongen spelade de rödsvarta ett allt för långsamt anfallsspel samtidigt som motståndarna ägnade sig åt försvar på handbollsmanér.

Men så klev han då fram, mannen som alla älskar att hata och som ständigt fortfarande får oförtjänt kritik för sådant han sysslat med tidigare i karriären (läs: filmningar). På ett så traditionellt Inzaghi-manér lurade han markeringen, fann sig helt ren och nickade kallt in målet som betydde tre oerhört viktiga poäng för de rödsvartas del. Inzaghi har haft svårt med målskyttet i ligan men kanske kan det lossna nu. Vi hoppas och motståndarna bävar, förstås.

Veckan som därefter följde förde inte med sig några större ljuspunkter. 1-1 mot Catania är knappast något som man skriver hem om. Personligen hade jag inte förväntat mig någon klang och jubel-föreställning men att de rödsvarta skulle gå ut och göra sitt jobb (alltså ta tre poäng) kändes ändå som ett motiverat krav. Nu blev så icke fallet och det känns bäst att

Ljuspunkter gick dock att hitta vid sidan av planen i form av att Kakàs kontraktsförlängning offentliggjordes på acmilan.com. Ett skönt besked att ta del av och som säkerligen tar död på (åtminstone tillfället) alla tröttsamma spekulationer om att han skulle vara på väg till Real Madrid. Guldbollenvinnaren är nu kontrakterad till 2013 och mycket tyder på att den brasilianske storstjärnan har tankar på att avsluta sin karriär i Milan.

Helgen som följde innebar Lazio på hemmaplan. Med tanke på att Arsenal väntar imorgon var det förståeligt att Ancelotti valde att vila flera nyckelspelare. Dessutom dras bland andra Kakà och Nesta med småskador vilket gjorde misters val ännu lättare när det gällde att ställa över viktiga kuggar i lördags kväll. Givetvis är Arsenal-matchen prioritet ett just nu och därför ska man kanske inte gråta allt för mycket över spilld mjölk (det vill säga att det bara blev en poäng, via 1-1, mot Lazio). I och för sig var spelet långa stunder under all kritik, men samtidigt var det på ett sätt intressant att få se lite av Milans framtid (eller vad som åtminstone delvis kan komma att bli den). Gourcuff, Digao, Pato och Paloschi fick alla speltid och även om bara Pato stod för stordåd så var det spännande att se ynglingarna in action.

Att Fiorentina på ett imponerande sätt (förvisso med hjälp av ett Juventusförsvar så passivt som man passiv kan vara) i Turin igår innebär att Milan nu är fyra poäng efter Viola i kampen om fjärdeplatsen. Men mycket återstår som bekant.

Nu gäller det att blicka framåt (vilket många troligtvis har gjort sedan länge) mot San Siro, tisdag kväll, klockan 20.45. Arsenal gästar, på spel står en kvartsfinalplats i Champions League. Räkna inte med någon enkel resa, men samtidigt så är det rättmätigt att se rutinerade, kloka och erfarna Milan som favoriter mot Wengers mer orutinerade manskap. Förhoppningsvis slipper nästa veckosammanfattning innehålla en lång utläggning om hur pass illa smällen av att åka ur CL redan tog på de regerande mästarna. Den tanken vill jag inte ens tänka (även om jag nyss gjorde det). Tvärtom, Arsenals darriga försvar senast mot Aston Villa gör att hoppet ökar ytterligare för oss Milanfans.

I stället för sådana negativa tankegångar avslutar vi med några ”veckans…” från de senaste 14 dagarnas italienska fotboll. 


Veckans… (veckornas…)
…dagisfasoner: Nedved, Juventus

Måste säga att jag blir så urbota trött på den här karln. Varför kan han inte bara hålla sig till att spela fotboll? Hans form må ha dalat och han dominerar inte som tidigare i karriären, men trots det vore han en spelare som skulle respekteras för sina insatser på planen även nu om han bara kunde hålla sig i skinnet. Nedved har alltid, i mina ögon åtminstone, varit en Dr. Jekyl & Mr. Hyde. Många gånger en briljant spelare, som sedan faller lätt, klagar så fort någon rör honom och delar ut tjuvsmällar när domaren inte ser. Mot Torino kunde inte rättsskiparen undgå att Nedved på riktigt dagismanér sprang fram och slet Comotto i håret. Pinsamt värre och givetvis rött kort. Skärpning, minst sagt.

…knock: Sereni på Natali, båda  Torino
Natali fick känna på hur skönt det troligtvis inte är att få ett knä stenhårt rakt i ansiktet i derbyt mot Juventus. Dock var det inte någon Juvespelare som delade ut det, utan hans egen målvakt Sereni. De två Torinolirarna kolliderade våldsamt och Natali fick sig en rejäl kyss. Som tur var såg det dock inte ut att ha gått allt för illa för mittbacken, men spela vidare kunde han förstås inte

…har vi hört den förut?: Domardebatten
Aldrig tar det slut, kritiserandet av domarinsatserna (som förvisso många gånger är undermåliga). Inte heller verkar italienarna någonsin ge upp tanken på konspirationsteorier. Är det inte det ena så är det andra, eller det tredje… Diskussioner igen efter Inter-Roma och man börjar så smått tröttna. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån att bättre domare skulle medföra mindre tjafs, till och med i Italien.

…modigaste: Per Kröldrup, Fiorentina
Med livet som insats vräkte sig den tuffe dansken med huvudet före framför Palladinos framsträckta fot och nickade totalt orädd bort bollen i mötet med Juventus. Dumdristigt, kanske, men sådant spel väcker förstås varma känslor hos supportrarna. Dansk dynamit när den är som bäst.

…mål: Sissoko, Juventus
En skräll får man då verkligen säga. Teknisk briljans är knappast något som man förknippar Sissoko med, men vilket mål den hårt spelande mittfältaren stod för mot Fiorentina. Efter Freys halvmiss till utboxning cykelsparkade maliern elegant in 2-1 för Juventus till hemmapublikens stora förtjusning. Fiorentina vände förvisso, men Sissoko får trösta sig med sitt vackraste mål i karriären.

…räddning: Kalac, Milan
Från hånad och i det närmaste utskrattad till hyllad. Det svänger snabbt för Milans tidigare andrekeeper Zeljko Kalac. De stabila insatserna radas upp och varvas med räddningar av allra yppersta märke. Enhandsparaden på Rocchis direktskott i andra halvlek senast tåls att ses om och om igen. Keep it up!

…Cassano: Cassano, Sampdoria
Zlatan är Zlatan borde bytas ut mot Cassano är Cassano. Målskytt och utvisad i 2-2-mötet med Torino. Finns bara en Cassano…

…match: Juventus-Fiorentina
Strålande underhållning, många mål, uppoffrande tacklingar och ett avgörande på stopptid. Det gick faktiskt inte att göra annat än njuta av vad två av Milans värsta rivaler den här säsongen bjöd på under söndagseftermiddagen.

…analys: Pokémon-killen
Kan till sist inte undgå att delge er den sköna analys av läget som en liten kille i 6-årsåldern stod för på Störmvallen under Gefle-Djurgården i lördags. Killens pappa försökte envetet svara på sonens ihärdiga frågor om varför det blev så, vem som fuskade där, vilka som gjorde vad och så vidare. Efter att ha fått ett antal frågor besvarade blev han tyst några sekunder, såg lite fundersam ut och konstaterade sedan följande: ”Det är som en Pokémon-strid, fast lite annorlunda”.

Fredrik Alfredsson2008-03-03 18:48:00
Author

Fler artiklar om Milan