Veckosammanfattning: En mitt i veckan-koll
Efter en bortskämd påskhelg hemma i Småland är det dags att sätta fart på tangenterna igen och producera lite. Här kommer då en mitt-i-veckan-sammanfattning, med lite koll på vad som har hänt senaste tiden och vad som står för dörren.
Med två raka förluster i ligan och dessutom med ett färskt uttåg ur Champions League i bagaget var det ett Milan i behov av seger, minst sagt, som gästade Turin på påskaftonen. För motståndet stod stadens egentliga storlag, Torino. Forna ”Il Grande Torino” har den här säsongen sladdat betänkligt i tabellen och parkerar i skrivande stund endast tre poäng över nedflyttningsstrecket. Tittar man på truppen finns där dock om duktiga fotbollsspelare och det känns givet att klubben ska spela i Serie A, ja till och med vara med på övre halvan egentligen. Rosina är förstås den störst lysande stjärnan, men även namn som Recoba, Comotto, Corini och Di Michele imponerar.
Nu såg som väl var (även om jag till vardags sympatiserar med de vinröda) Milan till att göra livet än surare för Torino och plockade en synnerligen behövlig trepoängare. Patos mål i mitten av andra halvlek räckte för att bärga segern och fortsätta hänga på i racet om den sista Champions League-platsen. En plats som för någon månad sedan kändes trygg, för att på några veckor förvandlas till något som vissa stunder ser ut att försvinna utom synhåll bakom nästa kurva. Fyra poäng skiljer upp till Fiorentina och det kommer sannerligen inte bli enkelt att hämta igen det försprånget. ”Viola” plockar poäng titt som tätt och kommer garanterat att göra allt och lite till för att behålla greppet om fjärdeplatsen.
. . . . . . . .
Förhoppningen fanns om att ett någorlunda pånyttfött Lazio, stärkt av derbysegern som säkerligen var en riktig självförtroendeboost, skulle kunna lugga Fiorentina på pinnar i Florens den gångna helgen. Men den förhoppningen slogs i kras likt ett krossat påskägg då hemmalaget spelade sina kort rätt och vann med 1-0. Egentligen inte speciellt överraskande, särskilt inte då Lazios Mutarelli blev utvisad och Romlaget fick kriga på med tio man. Hoppas kan man ju alltid, men slarviga poängtapp från Fiorentinas sida kommer det knappast att bli många av under våren.
. . . . . . . .
Många forwardsnamn nämns som tänkbara värvningar inför nästa säsong. Men kanske finns ”frälsaren” på närmare håll än vad vi tror. Marco Borriello fick chansen i landslaget igår, gjorde förvisso inget större avtryck på spansk mark men har glänst ordentligt i ligan. I mina ögon är han helt klart värd en chans till i Milantröjan. Därmed inte sagt att ytterligare anfallsförstärkningar inte är välkomna. Pato, Borriello, Inzaghi och Gomez – ett förslag på en möjlig anfallsbesättning i Milan 2008/2009.
. . . . . . . .
Amauri i Palermo har också sagts vara aktuell. Snyggt mål av honom mot Borriellos Genoa i helgen. Läcker höger insida intill storspelande Scarpis vänstra stolpe.
. . . . . . . .
Läser precis att Ruud Van Nistelrooy ska vara nästa namn på Milans önskelista inför sommaren. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det ryktet, delvis för att en källa som Sportal inte alltid är allt för pålitlig, särskilt inte när den i sin tur refererar till Goal.com… I och för sig brukar man ju säga ”ingen rök, utan eld”, ett ordspråk som allt som oftast också stämmer, men när det gäller transferrykten på diverse hemsidor bör vi nog bortse från ordspråkens värld för ett tag.
Skulle det nu trots allt vara en liten eld som förorsakar röken när det gäller RVN-ryktet så får man ta sig en funderare på om det vore en bra värvning eller inte. Rent spelmässigt vore det utan tvekan en förstärkning, en frisk Nistelrooy är en av världens absolut bästa (kanske den allra vassaste) avslutare och han är just en sådan spelartyp som dagens Milan saknar. Lite Bierhoff-vibbar över det hela, men samtidigt börjar holländaren komma till åren och hans fysiska status är inte alltid den bästa längre. Min första tanke är att Milanledningen bör satsa på någon yngre, men vill de hålla sig till det så ofta inslagna spåret att värva rutinerade herrar så är RVN ett tänkbart alternativ.
. . . . . . . .
Pato gjorde matchens enda mål mot Sverige igår, precis som mot Torino i helgen, och visar att målformen håller i sig. Det lovar förstås gott och det är roligt att ynglingen visar framfötterna även i landslaget. Såg själv inte matchen men kan ärligt säga att jag inte hade känt någon större glädje just av det faktumet att en Milanspelare fick göra mål om jag hade suttit bänkad framför tv:n.
Enda gången jag verkligen känt en slags värme och glädje inom mig när Sverige förlorat var för övrigt den 16:e oktober 2002. Då skruvade Rui Costa, denne magnifika spelare och sympatiska människa, in 3-2 i slutminuterna för sitt Portugal mot Blågult på Ullevi. Det kändes riktigt stort och då log jag faktiskt ett stort leende, ett leende som kom rakt från hjärtat, där jag satt i tv-soffan.
För övrigt fyllde morsan 52 år samma dag, kom jag på nu…
. . . . . . . .
Såg som sagt inte Brasilien-Sverige men har fått höra att Thiago Neves, en av alla de som sägs ha fångat Milans intresse, hoppade in på mittfältet i andra halvlek. Verkade han vara något att ha?
. . . . . . . .
Kändes minst sagt märkligt att hålla tummarna för Juventus mot Inter senast. Får man egentligen göra det? En kompis (med starka Liverpool-känslor för övrigt) påtalade för mig att det är synnerligen olämpligt att sympatisera med Juve, oavsett vilka de möter.
”Att hålla på Juventus är som att heja på Hitler i en pingismatch mot en bebis”, var hans åsikt om det hela. Något överdrivet kanske, men han kan ha rätt. Fast det kändes i ärlighetens namn bra att se Del Piero och co trycka dit serieledarna på San Siro.
Men man skulle ju önska att inget av lagen fick poäng när Juventus och Inter möts, för det är i grund och botten som att välja mellan pest och kolera.
. . . . . . . .
Kan till sist inte undgå att nämna David Villas mål för Spanien mot Italien igår. Jäklar i mig vilket skott! Helvolley med vänstern upp i Buffons högra kryss, oerhört vackert. Såg bara sista 30, men tycker ändå mig kunna konstatera att spanjorerna ser vassa ut inför EM. Hög tempo, teknisk briljans, bra passningsspel och med matchvinnare som Villa (och vi ska inte glömma Torres) att tillgå är Spanien en av mina absoluta favoriter i sommarens slutspel. Men å andra sidan vet vi ju hur det brukar gå när spanjorerna är favorittippade..
. . . . . . . .
Sådär ja, dags att avsluta för idag. Laddning för söndag och Milan-Atalanta nu.
