Milan-Atalanta: En förstörd söndag
Milan tog emot Atalanta i ett lokalderby på San Siros gräs under gårdagen och meningen var att de skulle bli uppätna av ett hungrigt och taggat Milan som ville motbevisa alla kritiker. 1-2 förlust och en dålig magkänsla var vad som följde när slutsignalen ljudit.
Jag vet att man inte skall skylla på yttre omständigheter under en match, det är ju ändå två lag med lika förutsättningar som spelar boll i 90 minuter. Men denna match håller jag fullständigt med Adriano Galliani när han skyller på domaren och hans alltför fällande linjedomare som verkade ha en förkärlek för att lyfta på armen stup i kvarten.
Kaka, Ronaldo, Pippo Inzaghi, Marcos Cafu, Emerson, Marek Jankulovski och Serginho befann sig alla i ett trångt behandlingsrum medan Carrozzieri och Atalantas tränare Del Neri fick sitta på läktaren till följd av en avstängning. Värt att nämna är att gästerna inte tagit tre poäng på San Siro sedan en 1-0 vinst den 17:e Mars 1991(!). Men det facitet blev det som bekant ändring på under gårdagen.
FÖRSTA HALVLEK
Den första halvleken bjöd inte på något högt tempo från något håll, men Milan visade bra intentioner ett par gånger. Redan efter åtta minuter hade Gattuso ett ypperligt skottläge från ”D:et” i straffområdet till följd av en dålig rensning. Dock seglade halvvolleyn en bit över ribban.
Minuterna efteråt hade Ambrosini ett klockrent läge att nicka in ledningsmålet för de rödsvarta men iskalle Gilardino stod framför ovetandes om Max bakom och nickade över. Synd.
Sedan har Milan ett par chanser som kunde lett fram till ett mål med lite tur, men tyvärr hände inget.
Så i den 17:e minuten kommer argument numero uno till varför jag anser att domarteamet gjorde ett uselt jobb i denna match. En klockren passning av Pirlo friställer Gilardino som helt odiskutabelt är onside när passningen slogs. Linjedomaren viftar med flaggan som att han är anställd av Lluftfartsverket och ska vinka in ett flygplan. Grymt irriterande och verkligen inte något Gila eller Milan behövde. Men det var bara att svälja skiten och fortsätta mala på.
Tio minuter senare har Milan ett fint klapp-klapp anfall som avslutas av en chip av Pirlo till Seedorf som lägger in till en fri Maldini. Återigen flaggar Luftfartsverkets employee of the month felaktigt och ytterligare en minst sagt bra chans till ett ledningsmål försvann av byråkratins ibland fula flagga. Det var som ni förstår argument numero due.
Bara att bita ihop eller hur?
Ja, man försökte men vad händer då? Typiskt. Atalanta kontrar in 0-1 i den 32:a minuten på sitt första riktiga anfall. Kalac gör en kanonräddning i första skedet av avslutet från Floccari sedan Oddo blivit omkullriven av densamme momentet innan. Floccari skjuter sedan in sin egen retur medan Milanspelarna i hopp om att en flagga ska upp blir stillastående. Domarna ger inget gehör och 0-1 var ett tråkigt faktum.
Sedan hade Pirlo en hyfsad frispark men Atalanta stack återigen upp i en uppvisning i vad som kallas för kontringsfotboll. Floccari sysselsätter tre försvarare och inväntar förstärkning. Denna kom i form av Langella som otroligt snyggt chippar bollen över en glidtacklande Oddo och sedan distinkt dunkar in 0-2 vid Kalac högra stolpe. Ett riktigt klassmål.
Sedan borde 0-3 även ha kommit på den första halvlekens stopptid men Ferreira Pinto dundrar helt fri bollen över mål.
Publiken vädrar sitt uppenbara missnöje när den första halvleken var till ända.
ANDRA HALVLEK
Andra halvlek blåstes igång med två ändringar i Milanlägret. Kaladze och unge Paloschi äntrar planen till förmån för Favalli och Gilardino, som inte gjort mål på ett år hemma på San Siro.
Denna halvlek satte Milan full fart framåt och man hade inom tio minuter tre självklara chanser till mål. Varav den ena är mitt argument numero tre. Seedorf sätter en reducering till föjld av Paloschis skott som räddas ut till en fristående Clyde som rakar in 1-2. Dock(!) verkar även linjedomaren på denna sida tända lite på att vinka och flaggan viftar bort målet. Paloschi blir helt galen och skriker frenetiskt på domaren men italienska domare går inte att rubba. Repriser visade sedan att Seedorf var solklart onside när Paloschi sköt. Ytterligare ett förödande beslut av domarteamet.
Sedan hade Gattuso en raid där han avslutar med ett lågt skott som räddas ut av Coppola, Max dyker på returen och blir kapad. Ingen straff där heller och Max är fullständigt galen. Återigen, inget gehör från domare Brighi.
I den 56:e minuten (ni märker kanske att det var ett väldigt högt tempo i den andra halvleken) kontrar Atalanta. Pinto skickar upp Il Capitano Maldini på läktaren och passar in till forne landslagsmannen Doni som helt fri bränner chansen.
Seedorf får sedan i den 66:e minuten en möjlighet att reducera när han frispelas inne i straffområdet. Burväktaren i Nerazzurri (1) hinner ut väldigt fort och kan parera till en hörna.
Milan blir alltmer desperata och Ancelotti kastar in det enda ”offensiva” alternativ han har (eftersom Gourcuff har ett uselt självförtroende) Cristian Brocchi.
I den 77:e minuten fick då San Siro äntligen jubla efter att Ambrosini hoppat upp och vunnit
höjd-duellen mot Coppola och således kan nicka in 1-2. Domare Brighi blåser och underkänner målet. Alla vet att italienska (och domare i allmänhet) har en tendens att blåsa så fort någon snuddar målvakten. Brighi var verkligen inget undantag. Ifall det var korrekt eller inte är svårt att säga, vissa menar att armbågen var lite för högt uppe från Max sida men å andra sidan har Max en spänst som heter duga. Vid denna situation drar Max även på sig en varning. Hursomhelst, ytterligare ett mål underkänt och nu kändes CL-väldigt långt borta.
Men målet skulle komma till slut. På en hörna nickar den ovane målskytten Maldini in 1-2 och jag satt och väntade på en avvinkning eller avblåsning från domarteamet. Men de uteblev och Milans hopp tändes. 1-2 med sex ordinarie spelminuter kvar. FORZA! FORZA! FORZA!
Tiden efter målet var kaotiska. Pinto filmar otroligt fult i en situation på mittplan där han förblir liggandes. Ingen avblåsning kommer men till slut väljer domaren att avbryta spelet i Milans stundande comeback. Det hela blir än mer irriterande när han ligger någon halvmeter från sidlinjen och lätt kan ta sig ut själv. Men det var ju inte poängen och Milanspelarna blir helt vansinniga, däribland den lugne Nesta som blir utvisad till följd av sin ilska. Då förstår Ni hur vansinniga Milanspelarna va ifall Nesta får lämna planen.
Milan fortsätter anfalla som galningar och Ambrosini blir i den 90:e minuten nerriven av Guarente i straffområdet och en solklar straff blåses. Gattuso är så tänd i detta skede att han springer fram och tar bollen, lägger den på straffpunkten och själv vill slå den! Seedorf går emellan och fram stiger Pirlo. San Siro står och hoppar men Pirlo missar. Eller Coppola räddar och matchen var över. 1-2 hemma mot Atalanta.
Men Pato då? Var han ens med?
Ja, Pato var med och gjorde en bra match. Spelade väldigt bra i första halvleken och skapar mycket, framförallt för sina lagkamrater. Fick ett bra läge själv men passade till målvakten istället för att bomba. Han är inte omnämnd särskilt mycket i rapporten men Ni ska veta att ankan spelade bra.
Milan förlorar när man hade en ypperlig chans att ta ikapp tre poäng på Fiorentina som förlorade med 3-1 mot Udinese. Man tar inte chansen men jag tycker ändå att Milan förtjänade att vinna denna match. De mål man släppte in i första halvlek börjar bli en dålig vana då man har svårt att koncentrera sig. Att man så enkelt kan kontra in mål på Milan är uselt och det blir väldigt svårt att vända en match på en halvlek. Dock gör Milan en stark andra halva och jag skyller mycket på domarna som bestal Milan ett solklart mål i ett avgörande skede (Seedorf) samt blåste av tre frilägen som kunde gjort så matchen slutat väldigt annorlunda. Men återigen en förlust och Champions League börjar bli väldigt svårt.
Efter denna match har jag bara en fråga;
Är Uefa-cupen rolig att spela i?
Milan – Atalanta 1-2
Milan: Maldini, 84.
Atalanta: Floccari, 32, Langella 42.
Missad straff: Pirlo 89 (Milan).
Utvisning: Nesta 87 (Milan).
Laguppställningar:
Milan: Kalac; Oddo (Brocchi 59), Nesta, Maldini, Favalli (Kaladze 46); Gattuso, Pirlo, Ambrosini; Seedorf; Pato, Gilardino (Paloschi 46).
Atalanta: Coppola; Rivalta, Pellegrino, Talamonti (Manfredini 33), Bellini; Ferreira Pinto, Tissone, Guarente, Langella (Padoin 69); Doni; Floccari (S Inzaghi 82).
Domare: Brighi.
(1) Atalanta har lite större rätt att få kalla sig Nerazzurri då klubben grundades 1907, ett år innan Inter skrev upp sig på kartan.
