Da Milano: CL, Flamini, Serginho, Rui Costa m m
Jag heter Henri Nekmouche och jag bor i Milano. Jag pluggar på Università Bocconi och jag älskar Milan. Här får ni följa mina tankar.
17 maj 2008 :::: Da Milano: CL, Flamini, Serginho, Rui Costa m m ::::
MILANO Imorgon avgörs Milans öde i den livsviktiga matchen mot Udinese hemma på San Siro. Tre poäng är det enda Milan kan satsa på för att ”drömmen” om att få delta i CL nästa säsong ska kunna uppfyllas. Milan behöver desutom hjälp från Torino, som möter Fiorentina hemma på Olimpico i Turin.
Jag har hela tiden trott att Milan till slut kommer att spela i CL nästa år, men efter – den egentligen inte så oväntade – förlusten mot Napoli förra helgen ser det inte speciellt bra ut för i rossoneri. Fiorentina har allt i egna händer och Torino har inget att spela för.
Men det finns hopp – Fiorentina har inte imponerat på bortaplan under hela säsongen och för två veckor sedan förlorade de mot Cagliari borta, så visst kan de misslyckas med att ta tre poäng även imorgon. Och min kompis Marco har hela tiden trott att det blir ett kryss imorgon. Vi får se.
Hur som helst blir morgondagens match ett litet slut på en era. Serginho och Cafu meddelade igår att de lämnar klubben och troligtvis kommer även Dida, Gourcuff, Gilardino, Simic och eventuellt Brocchi och Gattuso att lämna klubben i sommar. Så även om det blir Uefa-cupen nästa säsong, så kommer vi att få se en hel del nya ansikten i Milan.
Marco kommer imorgon att se matchen på plats i Turin och själv kommer jag att sitta på den sjätte raden på settore 61 av primo anello arrancio och njuta av matchen på San Siro – och av faktumet att jag bara betalade 33 euro för biljetten! Troligtvis kommer jag även att få njuta av regnet, men förhoppningsvis betyder det tur den här gången också.
***
Flamini har i en intervju förklarat varför han valde Milan. Det har pratats en hel del om att han lämnade Arsenal för pengarnas skull. Wenger har i alla fall flera gånger försökt få det att framstå som att Flamini lämnade Arsenal enbart därför att Milan kunde ge honom en högre lön.
Min kompis Hassan menar fortfarande att Wenger gjorde rätt som fokuserade på Henrys kontrakt sommaren 2006 och Fabregas kontrakt sommaren 2007 – istället för att förlänga Flaminis kontrakt, därför att Flamini då inte var en spelare för startelvan.
Själv tycker jag att Hassan delvis har rätt – då jag själv minns att jag inte alls tyckte om Flamini – men samtidig är det aldrig smart att låta en 24-årings kontrakt gå ut. Det får Arsenal nu betala för, samtidigt som Henry solar i Barcelona och Fabregas drömmer om Spanien.
I intervjun ger Flamini en annan sida av historien: ”Jag har största respekt för Wenger, men det är inte sant att jag lämnade för pengar och det vet han mycket väl. Jag vill inte kommentera hans ord, men jag kan bara säga att jag valde Milan för att det är en av världens största klubbar, tillsammans med Real Madrid, med fans överallt, en galen historia och med ett av de mest välfyllda troféskåpen och vartannat år spelar de i CL-finalen.”
Fler anledningar till att han valde Milan: ”Jag skulle inte ha spelat i Arsenal i fyra år, med samma lön, om jag var pengakåt. Milan är toppen, tillsammans med Real Madrid, och jag är halvitalienare så det var också ett sätt för mig att gå tillbaka till mina rötter. Min far, Roland, är stolt över att jag äntligen kommit till Italien.”
Om varför han inte förlängde kontraktet förra sommaren: “Om Arsenal hade erbjudit mig ett nytt kontrakt i slutet av förra säsongen, när jag bad om ett, skulle jag fortfarande ha spelat i Arsenal. Men de gjorde inte det, de sa att de först ville se hur jag presterar. Det blev som en utmaning, men det var inte lätt psykiskt, man måste vara stark för att klara det.
Och om jag hade skadat mig hade min framtid varit mycket osäker. Lyckligtvis skadade jag mig aldrig och jag gjorde en väldigt bra säsong och jag är verkligen lycklig över det jag uppnått. Arsenal försökte erbjuda mig ett nytt kontrakt i december men det var den sämsta tidpunkten då vi spelade var tredje dag och jag fokuserade på mina prestationer och inte på mitt kontrakt, och dessutom började andra erbjudanden att komma.”
***
Serginho lämnar som sagt Milan efter matchen mot Udinese. Det är alltid emotionellt när spelare som varit i klubben så länge tillslut lämnar klubben. Förra säsongen la Billy Costacurta skorna på hyllan efter den sista matchen (mot just Udinese hemma på San Siro), och i år är det dags för Cafu och Serginho.
Tyvärr kommer det inte att bli några stora hyllningar, då Milan har en livsviktig match att spela, men de båda förtjänar respekt. Mycket respekt.
Det pratas ofta om att Milan är som en familj, och det kanske verkar vara en klyscha, men det är det inte. Varje gång en spelare lämnar Milan så är det med mycket positiva känslor. Aldrig några negativa ord, bara kärlek. Jämför med t ex Barcelona, där det ofta är precis tvärtom.
En hyllning till Serginho
Här har ni en av hans bästa matcher i Milan (0-6!!!)
***
Även en annan Milanlegend, Rui Costa, la i veckan skorna på hyllan. Han kommer nu att bli klubbdirektör i Benfica. Inför hans sista match skickade Galliani ett brev till Rui Costa där han uttryckte Milans beundran för fotbollsspelaren och personen Rui Costa: ”Du är en mästare som vi hade äran att ha på Milanello under fem underbara år. Du blev en av oss, en av den stora Milanfamiljen”
Rui blev rörd till tårar och skrev ett brev tillbaka: ”Jag gråter och gråter som ett barn. Dagen då jag lämnar fotbollen efter 18 år, så känner jag, förutom tristessen över att sluta, glädje och stolthet. Äran över att ha spelat för världens bästa klubb och vetskapen av att jag inte är bortglömd gör mig glad som ett barn. När jag läser brevet gråter jag av känslorna och stolthet.”
Rui Costa är och förblir en legend, ett exempel för alla andra. När Kaká kom till Milan tog han Ruis plats i startelvan men Rui klagade aldrig – tvärtom han var den som gav Kaká mest och bäst råd, något Kaká alltid varit noggrann med att påpeka.
Vem minns inte när Rui i höstas hyllades av Milanfansen på San Siro. Rui blev rörd till tårar, och det var minst sagt ett rörande ögonblick när fansen inte ville sluta att sjunga hans namn.
Själv minns jag när jag träffade honom i Firenze 2001. Jag frågade om han skulle till Milan och han svarade ”maybe” och log. Två månader senare stod han där. Resten är historia.
Tack för allt Rui, Serginho och Cafu!
Källor: acmilan.com, calciomercato.com
_______________________________________________
7 maj 2008 :::: Söndagen den 4 maj var en bra dag ::::
MILANO Det var en helt underbar dag. Solen sken, det var minst 25 grader varmt, det var derby, det var fest. Derbykänslan är underbar, det är en känsla som jag vet att vi alla delar – oavsett om vi är rödsvarta eller blåsvarta. Det finns en slags spänning och nervositet i luften, som är otrolig att uppleva.
På vägen till vår barbecue innan matchen mötes jag och min kompis Hassan av många reaktioner. Vi var klädda i rödsvart och vi fick kommentarer som ”Idag vinner vi”, ”Idag tar vi dom” – Milanfansen var otroligt positiva. Men vi mötes också av en del konstiga blickar. Den mest konstiga blicken fick vi från Mr Benoît ”Jag-försvarar-Inter-i-TV-varje-dag-tills-jag-dör” Cauet. Fransmannen stod länge och kollade när vi skulle köpa Red Bull i mataffären.
På spårvagnen kom en man fram och sa några kloka ord: ”Vi borde alla vara stolta över Milano – det är världens bästa fotbollsstad. Världsfotbollens huvudstad.” Jag kunde inte annat än att hålla med – vi borde verkligen vara stolta över Milano. Men stolta kunde vi vara efter, först skulle vi vinna den här matchen….
Vi hade vår grillunch och givetvis så fanns där både Milanisti och Interisti. Jag och min kompis Benoît hade battlat hela veckan med roliga anti-Inter och anti-Milan bilder. För de flesta var det deras första derby och alla såg fram emot det otroligt mycket. Jag förklarade att det inte kommer att vara några problem även för dem som är Interisti. Milan och Inter har en anti-våldspakt som gör att de aldrig blir några bråk. Man ser hela tiden fans som går tillsammans till San Siro och ser på matchen.
Men jag varnade mina Interistikompisar: ni kommer att få höra en hel del. Det är vår hemmamatch, San Siro är vår arena – glöm inte det! Ni fick chansen att spela här från och med 1947. Den heter San Siro och inte Giuseppe Meazza.
Vi tippade och de flesta trodde att Milan skulle vinna. Själv trodde jag att Milan skulle spela bättre än Inter, men att vi inte skulle orka hela matchen. Jag tippade i alla fall 2-1 till oss.
Vi tog spårvagnen till Duomo, men där fanns inte mycket folk så vi fortsatte till San Siro. Väl framme märkte man direkt att stämningen var annorlunda jämfört med de vanliga matcherna. Det fanns folk överallt och det märktes att folk var glada över att få vara där. Att gå upp för trapporna och komma in igenom ingången var en fantastisk känsla – ljudvolymen kan jämföras med den på ett disco. Spelarna hade börjat värma upp och stämningen var elektrisk. Det var gåshud och leenden direkt.
En del skrattade åt Interfansens väntade banderoller om Ronaldo. Själv sa jag bara: vänta på Curva Sud – de är bäst i världen. Vi kan vara stolta över att vår curva bjuder på en väldigt bra stämning, de bästa och roligaste tifona i världen och att de inte står för skandaler (inga nedkastade mopeder eller bengaler och de är sällan inblandade i bråk).
När det väl var dags för tifot kom texten – datumet – "21-5 ' 08" upp. Många undrade vad det betydde. En del kopplade det direkt till datumet för CL-finalen. Sedan kom banderollen: ”Anche nell’anno del centenario…sempre il solito scenario” (Även under året ni firar 100 år …samma scenario som vanligt). Sedan kom bilden på en fet och full Homer Simpson, i sin fåtölj framför TV:n, klädd i Interkläder. Det är så det alltid slutar för Interfansen. Det blev ju som sagt ingen CL-final i år heller för Inters del. Nästa år kanske. 43 years or 15,685 days and counting...
Eftersom att vi satt nära Curva Nord hörde vi dem väldigt mycket. Innan matchen var de högljudda och de verkade vara väldigt positiva. Ett drömscenario var ju på väg att inträffa – Inter kunde vinna Scudetton framför Milanfansen på San Siro. En del i Inter hade innan matchen beskrivit det här derbyt ”som en CL-final”.
Matchen började och Milan tog tag i taktpinnen direkt. Det syntes att Milanspelarna spelade med samma självförtroende som de brukade ha i derbyna. Pirlo och Kaká var kaxiga med boll och Ambrosini krigade. Kaká trixade med Vieira som om det vore en junior han spelade emot. Vi fick också direkt se flera klassiska derbyingredienser: Kakás tunnlar och Inters sedvanliga varningar för fällningar av Kaká.
Inter verkade rädda för att släppa in mål, de satsade på att förstöra Milans spel genom att låta Maniche punktmarkera Pirlo. Det gjorde inte så mycket då både Ambrosini och Seedorf tog sitt ansvar. Milan dominerade och skapade en hel del klara målchanser.
Pippo borde ha gjort minst ett mål i första halvlek. Rivas skulle dessutom ha blivit utvisad (minst ett till gult kort) när han skadade Favalli. Men 0-0 stod sig halvleken ut. Hela stadion uppmanade Milanspelarna att fortsätta att kriga med den underbara sången ”Undici Leoni”(elva lejon).
I halvtid kom den här klockrena banderollen upp:
I den andra halvleken fortsatte Milan att spela med samma självförtroende och det var bara en tidsfråga innan målet skulle komma.
Och när det väl kom exploderade San Siro. Och helt väntat var det Kaká som spelade fram Inzaghi – vem fan annars. Det var helt fantastiskt. Jag har aldrig tidigare sett så många hoppa på San Siro och samtidigt skrika: Chi non salta nerazzurro è, è!!!! (den som inte hoppar är blåsvart!). I princip alla Milanisti på hela stadion (jag tror fan Galliani också hoppade) hoppade. Det där är live moments när de är som bäst. Jag är starkt tveksam till att man kan uppleva sånt i England eller i Spanien.
När sedan Ambrosini krigade till sig bollen från Vieira och sedan gav den till Kaká, ställde sig alla upp – 2-0!!!!!
Efter 2-0 bjöd Milan in Inter i matchen igen. Helt onödigt. Jag vet att krafterna tar slut, men det är helt onödigt att låta ett lag, som ligger under med 0-2, få chansen att komma in i matchen igen när de märker att Milanspelarna inte vill anfalla mer. Det fanns flera kontringslägen för Milan som hade kunnat döda matchen. Pirlo borde ha gjort mål på sin chans och Pato skulle ha passat bollen bättre till Kaká. Jag sa till min kompis Anna att jag skiter i min tippning – men det kommer att komma ett mål för Inter.
Inter tilläts komma in i matchen igen och Mancini satsade allt framåt. Nu skapade Inter inte så mycket – förutom Crespos chans, som borde ha blivit avblåst då Nesta fick en huvudskada – men ändå. Cruz fick göra ett löjligt frisparksmål (Kalac får ta på sig att han inte såg till att det bara var fyra och inte sex(!) man i muren). Matchen blev spännande igen och Curva Nord vaknade till igen.
Det var roligt att se Suazo försöka skjuta bollen på ena sidan av Nesta och sedan sprinta förbi på den andra. Försök inte göra den på Sandro! Inte ens om du är Maurice Greene.
Men Milan höll ut och tog en välförtjänt seger. Efter tre raka uddamålsförluster så är ordningen i Milano nu återställd – Milano siamo noi. Milanfansen jublade och Curva Nord tvingades visa upp sitt förberedda Scudetto-tifo trots att festen blev inställd. I besvikelsen över förlusten såg jag en idiot, helt känslokallt slänga ner en flera tusen grader varm bengal mot Milanfansen på primo anello verde. Tragiskt.
Inter hade allt att vinna och Milan hade allt att förlora – som Pippo sa på Controcampo senare under kvällen. Milan vann av egen merit, de vann för att de var bättre, inte för att Inter spelade dåligt. Inter ville verkligen vinna framför Milanfansen och inför matchen pratade de om känslan av en CL-final. Men Milan var för starka.
Efter slutsignalen satt vi kvar väldigt länge inne på stadion. Vi satt där i solen och bara njöt. Jag ringde min bror Marcus som berättade att Fiorentina hade förlorat. Milan vann och Fiorentina förlorade – perfekt! Milan har nu allt i sina egna händer med två matcher kvar. Milan är på väg hem, hem till vårt CL – där vi trivs som bäst.
När vi väl gick ut skämtade vi med vår kompis Benoît – en pazza Interista – som satt på en annan sektion. Vi hoppade alla på honom så högljutt att TV-kamerorna kom dit för att intervjua oss. Benoît förklarade att Inter ändå är bättre än Milan. Själv kunde jag bara säga det uppenbara – Milan var bättre idag och de förtjänade segern.
Stämningen utanför var positiv – solen sken och vi drog till stan för en underbar aperitivo. När jag sedan kom hem sent under kvällen och såg att Flamini var klar för Milan, behövde jag inte ens sätta på Ice Cubes ”Today was a good day” för att förstå att – today was a fackin amazing day!
Efter att ha lidit under en hel vår är vi nu nära att avklara den här säsongen med hedern i behåll. Napoli borta och Udinese hemma kommer att bli svåra matcher, Milan kan absolut inte slappna av. Men det här ska vi klara.
***
Dagens Roberto Mancini, a k a världens bästa förlorare:
”Jag tycker att Inter förtjänade en poäng”
***
Njut av två underbara derbyfilmer: 1 och 2
***
Homer som Interista
Arsenalsupportern "Anakin" på väg att gå över to the dark side...
_______________________________________________
19 april 2008 :::: Corso Champions – Milan vs Fiorentina ::::
MILANO Det är dags att titta närmare på slutspurten av jakten på fjärdeplatsen. Under hela säsongen har Milan och Fiorentina jagat den importissima fjärdeplatsen som innebär spel i nästa års Champions League. Milan hade en tung höst, men i januari såg det ut som att det var på väg att vända – Pato gjorde debut, Ronaldo kom tillbaka och Milan lyckades besegra både Fiorentina och Udinese på bortaplan.
Men efter förlusten mot Arsenal i CL tappade Milan återigen formen. Ett antal pinsamma förluster hemma på San Siro har gjort att Milan nu är hela fyra poäng efter Fiorentina med bara fem matcher kvar att spela.
Här i Milano har jag under de senaste månaderna ofta diskuterat jakten på fjärdeplatsen med min vän Marco, som är Fiorentinasupporter sedan barnsben. Han åker varannan helg till Firenze för att följa sitt favoritlag och för några veckor sedan var han i Liverpool och såg Fiorentina slå ut Everton ur Uefa-cupen.
Vi båda har hela tiden trott att Fiorentina ska tappa formen och att Milan ska börja vinna – men hittills har inte det hänt. Fiorentina är nu storfavoriter till att ta fjärdeplatsen och Milan ser ut att vara storfavoriter i nästa års Uefa-cup….
Marco, vad säger du om jakten på fjärdeplatsen?
Marco: Tills för några veckor sedan, innan Juve slog Inter, var tre lag inblandade. Men med den segern visade Juve att de med största sannolikhet kommer att spela i CL nästa år. Efter den 31:a omgången var det plötsligt ett ännu mer komplicerat race, mellan fyra lag: Fiorentina, Milan, Udinese och Sampdoria.
För några veckor sedan satt jag och en kompis (vi är båda ”viziato dalla Fiorentina”) och analyserade varenda tänkbar utgång av Juve-Viola-Milan racet, men vi var tvungna att slopa det. Nu får vi istället analysera racet mellan Viola, Udinese, Milan och Sampdoria. Här kommer den analysen:
34^ Giornata – Söndagen den 20 april
Fiorentina-Palermo 1-X
En ganska svår match. Den f d Violaspelaren Balzaretti spelar bra och Amauri-Miccoli är ett anfallspar som Fiorentina vore nöjda med. Ett fullsatt Artemio Franchi kan utgöra skillnaden.
Milan-Reggina 1
No more fooling around for Milan. Reggina har inte vunnit utanför Reggio-Calabria på hela säsongen.
Sampdoria-Udinese X
En seger för något av lagen skulle kunna få det laget att verkligen vara med och jaga. Svår match att tippa dock.
35^ Giornata – Söndagen den 27 april
Fiorentina-Sampdoria X
Det här kommer att vara en avgörande match, och dessa två lag är jämnare än folk inser. Fiorentina måste försöka att göra allt för att vinna. Då Fiorentina spelar semifinal i Uefa-cupen kan det störa väldigt mycket i den här matchen.
Livorno-Milan 2
Milan måste vinna den här matchen.
Udinese-Catania 1
Catania är ett annat dåligt bortalag.
36^ Giornata – Söndagen den 4 maj
Cagliari-Fiorentina 2
Långt bort från Firenze och inte alls lätt. Juventus spelade oavgjort här för två månader sedan. Utan den här segern blir det svårt för Fiorentina att klara det dock.
Empoli-Udinese 2
Milan-Inter 1
Utan en seger här så har Milan ingen chans.
Sampdoria-Roma X-2
Roma jagar lo scudetto. Det blir svårt för Samp.
37^ Giornata – Söndagen den 11 maj
Fiorentina-Parma 1
Med rätt fokusering är det här en ganska enkel match. Men Parma har ett väldigt underskattat lag som skulle ha kunnat nå spel i Europa.
Napoli-Milan X
San Paolo är en riktig borg.
Palermo-Sampdoria X-2
Udinese-Cagliari 1
38^ Giornata – Söndagen den 18 maj
Milan-Udinese 1-X-2
Verkligen vad som helst kan hända här. Hela racet kan avslutas med ett målfoto på San Siro
Sampdoria-Juve X
Torino-Fiorentina X
Fiorentina, ett lag fullt av unga spelare, har förstårligt nog inte spelat bra på bortaplan under den här säsongen. Med en maximal kämparinsats kan vi nå ett kryss.
Tabellen som den ser ut nu:
Fiorentina 56
Sampdoria 52
Milan 52
Udinese 51
Med Marcos tippningar kommer lagen att sluta på så här många poäng:
Fiorentina 9-11
Sampdoria 4-7
Milan 10-13
Udinese 10-13
Lägg ihop dem och tabellen slutar så här:
Fiorentina 65-67
Milan 62-65
Udinese 61-64
Sampdoria 56-59
Marco: Det kommer att bli målfoto, varje poäng kommer att bli extremt värdefull. Värt att notera är också att om Fiorentina slutar på samma poäng som Udinese eller Milan så kommer de två sistnämnda att ta fjärdeplatsen.
Hur det än slutat för Fiorentinas del så är det sjukt att de nått så här långt. Om man tittar på truppen de har så är det verkligen ett mirakel vad de gjort! Och det finns en faktor som inte nämnts – “culo,” or incredible luck of Mister Prandelli!
Henri: Om Galliani förklarade för Milan-spelarna att de hade ”12 finaler” (han kanske sa 12 Coppa Italia-finaler, med tanke på att Milan förlorat fyra matcher sedan dess…) kvar att spela efter förlusten mot Arsenal, så borde han nu förklara att de har fem VM-finaler framför sig.
Alla matcher kommer att vara avgörande, men en av de mest avgörande blir Fiorentina-Sampdoria den 27 april – tre dagar efter Rangers-Fiorentina. Milans hopp ligger i att Sampdoria vinner den matchen, eller åtminstone tar en poäng.
Cagliari-Fiorentina den 4 maj – bara tre dagar efter Fiorentina-Rangers – kommer också att vara extremt viktig. Fiorentina har som sagt inte imponerat borta – Cagliari kan plocka poäng där.
För Milans del är derbyt givetvis den viktigaste matchen. Milan måste vinna, i och med att man förlorade mot Juventus. Matchen mot Napoli borta ska heller inte underskattas. Men jag har större förhoppningar på Milan på bortaplan än på hemmaplan – därför tror jag att Milan vinner den matchen. Den sista omgången – Udinese hemma – kommer också att bli väldigt svår, men jag tror att Milan lyckas vinna den matchen också