EM-sammanfattning
Det har nu gått ett tag sedan EM avslutades och Milanredaktionen sammanfattar här turneringen.
VILKET/VILKA LAG IMPONERANDE MEST PÅ DIG?
Henri Nekmouche: Ryssland imponerade stort på mig. Kanske inte så överraskande med tanke på att de har ”The Guus” som tränare, men ändå. Jag tyckte om deras sätt att spela fotboll – med mycket rörelse och många löpningar. Spanien ska givetvis också ha beröm.
Amir Bakhshi: Självklart imponerade Ryssland med sitt klapp-klapp-spel. Sedan måste jag säga att Turkiet visade ett stort hjärta i alla matcher. Även om det var lite tur ibland, så förtjänade dom en semifinalplats enligt mig då det aldrig gav upp.
Fredrik Alfredsson: Ryssland överraskade väldigt positivt. Tyvärr för oss svenskars del men man kunde inte undgå att imponeras av ryssarnas fart, teknik och löpstyrka. Guus Hiddink har verkligen lyckats, återigen, och det är inte utan att man funderar på vad han kunde göra på Milans tränarbänk. Även Turkiet gjorde det väldigt bra. Deras vilja och styrka att vända jobbiga underlägen etsade sig också fast på näthinnan.
VILKEN/VILKA SPELARE VAR TURNERINGENS UTROPSTECKEN?
Henri Nekmouche: Arshavin. En spännande spelare som jag hela tiden trodde var 20-22 år. Jag började se honom som en ny Shevchenko (inte samma spelartyp exakt, men..) som Milan borde titta på – innan någon upplyste mig om att snubben är 27 år. Synd.
Även Arda Turan i Turkiet imponerade med sin teknik och speluppfattning.
Amir Bakhshi: Det finns många utropstecken enligt mig. Arshavin, Arda Turan, Altintop, Iniesta, Pavlyuchenko, Modric och Podolski - för att endast nämna några.
Fredrik Alfredsson: Som lag var det Ryssland. På spelarsidan är det inte helt lätt att plocka fram en enskild lirare som glänste eller överraskade mer än någon annan. Några på förhand haussade stjärnor, som till exempel Cristiano Ronaldo och Ribery, blev inte de succéerna som man hade förväntat.I stället så klev andra mindre namnkunniga spelare fram. Pavlyuchenko var riktigt vass. Imponerades av hans löpvillighet och styrka i boxen. Arshavin var också riktigt duktig. Senna dominerade på Spaniens mittfält och förtjänar verkligen beröm. Även tyskarna hade några som höjde sig över mängden. Främst då Podolski och Schweinsteiger.
VEM VAR EM:S BÄSTA SPELARE?
Henri Nekmouche: Lukas Podolski, även om han inte imponerade i finalen. Han borde lämna Bayern och gå till en klubb där han får förtroende från tränaren.
Amir Bakhshi: Jag vet inte riktigt. Det var ingen som dominerade enligt mig, som Zidane 2006 eller som Ronaldo 2002. Men Xavi var nog den som briljerade på mitten och var spelmotorn för mästarna Spanien.
Fredrik Alfredsson: Senna ligger nära till hands. Villarreal-mittfältarens enorma skicklighet på det defensiva mittfältet gav de offensivare spanjorerna chansen att briljera. något de också gjorde, vilket gör att Iniesta också är en kandidat.
DU FÅR VÄLJA EN SPELARE FRÅN EM TILL MILAN. VEM VÄLJER DU OCH VARFÖR?
Henri Nekmouche: Om vi inte plockar Ronaldinho skulle jag inte ha något emot att Milan lägger 15 miljoner på Podolski. Han är ung, snabb, teknisk och extremt målfarlig. En trio med honom, Kaká och Pato/Borriello skulle kunna fungera väldigt bra.
Amir Bakhshi: David Villa, utan tvekan den spelartypen som skulle passa perfekt i Milan. Har alla egenskaper en striker ska ha, och hugger på varenda boll, fråga bara Petter Hansson.
Fredrik Alfredsson: Är lite inne på Henris linje att välja Podolski. Skulle givetvis kunna säga Ronaldo bara för skoj skull, men det känns förstås inte realistiskt. Podolski däremot imponerade stor på mig och skulle kanske kunna sätta lite fart på Milanoffensiven. Pavlyuchenko kunde kanske också vara något. En tuff forward som tar för sig står i alla fall högst upp på min önskelista. Klose eller Luca Toni skulle duga fint det också.
SUMMERA MILANSPELARNAS EM-INSATSER LITE KORT.
Henri Nekmouche: Pirlo, Gattuso, Ambrosini och Zambrotta hade det tufft mot Holland. Jag tycker det var fel av Donadoni att starta med vår trio på mittfältet. De Rossi hade behövts. Även om Zambrotta gjorde ett grovt misstag mot Rumänien, minns jag att jag ofta satt och njöt av faktumet att Zambro i höst kommer att spela för oss – han är världsklass rakt igenom. Mot Frankrike spelade våra Milanisti riktigt bra, och mot Spanien märktes det att Pirlo och Gattuso saknades, även om Ambrosini skötte sig helt okej. Jankulovski stod för en stabil insats. Simic och Borriello hade svårt att imponera från bänken.
Amir Bakhshi: Jag tycke att Ambrosini och Gattuso presterade efter vad som förväntades av dem. Däremot Pirlo var en besvikelse i de två första matcherna där hela Italien underpresterade. Mot Frankrike så började jag känna igen Pirlo lite. Zambrotta var väldigt ojämn, men visade sina offensiva kvalitér då och då. Jankulovski tyckte jag var den som höll en jämn nivå under hela turneringen. Boriello fick ingen speltid. Simic vet jag inget om, spelade han sista gruppspelsmatchen?
Fredrik Alfredsson: Gattuso och Ambrosini gjorde väl inget större väsen av sig. Godkända båda två, kul att Max var lagkapten i ett par matcher. Zambrotta utmärkte sig negativt mot Rumänien med sin misslyckade hemåtnick men var i övrigt klart godkänd. Han kommer tillföra en hel del i Milan tror jag. Pirlo blandade och gav. Briljerade stundtals, kom bort ur matcherna ibland. Jankulovski i sin tur ganska pigg på Tjeckiens vänsterkant och jag hade gärna sett att han fått spela längre fram i turneringen.
TILL SIST, FINNS NÅGOT ATT INFLUERAS AV FÖR MILANS DEL?
Henri Nekmouche: Det skulle i så fall vara att spela snabbare och med mer rörelse. När Milan spelar som bäst så spelar dom med fart och rörelse. Men alltför ofta blir det lite för stillastående.
Amir Bakhshi: Ja, det tycker jag. Med tanke på så många unga spelare som klev fram och tog ansvar. Så tycker jag att Milan borde lära sig att satsa ungt och föryngra på riktigt. Just nu ser det ljusare ut, men snittåldern är fortfarande hög. Ta in mer unga spelare som får nyckelroller i framtiden Milan.
Fredrik Alfredsson: Det offensiva spelet som framförallt Ryssland och Spanien visade upp byggde på löpstyrka, fart och en vilja att ta löpningar för varandra. Med andra ord exakt de så viktiga detaljerna som saknades i Milans spel under förra säsongen. Mer fart, mer entusiasm och en större rörelse är vad som behövs för att de rödsvarta ska nå framgång under 2008/2009.
