Till minne av en vän
Carlo Notaro har gått bort och det råder sorg. SvenskaFans har förlorat en av sina bästa skribenter.
Jag skulle vilja säga att Carlo var en av de skribenter som kunde mest om sitt lag, och få i Sverige kunde mer om Serie A överhuvudtaget. Carlo kunde allt om Catania och hans bakgrund gjorde att man alltid kunde fråga honom om vad som helst om Serie A och han hade alltid ett bra svar. Han berättade fantastiska historier om Catania och han kunde förklara hur furbo-Italien fungerar när jag inte riktigt förstod.
Få var stoltare över sitt lag och passionen för Catania gjorde att han fortsatte och skriva, trots att få visade intresse för hans lag. Jonas Söderström kallar Carlo för Catanias ambassadör i Sverige och jag kan bara hålla med. Jag går igenom alla mottagna bilder från Carlo och i 90 % av bilderna bär han Catania-kläder. Jag har t o m en vimmelbild där han står i Catania-tröja. Jag har bilder på Catanias lag från 1954, bilder på den gamle skyttekungen Oliveira och en bild på en tankbil – företaget är en av Catanias sponsorer.
Det är bilder som påminner mig om Carlos historier som alltid var lika intressanta att lyssna på. På SF var vi varandras trognaste läsare och jag imponerades alltid av hans passion, kunskap och förmåga att skriva. Hans feedback betydde mer än någon annans.
Som en vän handlade det inte bara om fotboll. Carlo kunde arabiska bättre än mig, och hans intresse för Marocko och hans erfarenhet som Erasmusstudent gjorde att vi hade mycket gemensamt. Carlo var sjuk under en längre tid men trots det fortsatte han att vara positiv. Han är ett exempel för andra människor och han förtjänar all respekt.
Trots att vi aldrig hann träffa varandra så var du en vän. Jag kommer att sakna dig. Vila i frid. Mina tankar går till dina nära och kära.
Jag avslutar med att försöka följa ditt råd:
"Non piangere perché è finito. Sorridi perché c'è stato."
