Svar på tal: Fotboll eller affärer?
Milanredaktionen diskuterar syftet med värvningen av Beckham, saknade spelare, galet offensiva ytterbackar, mittfältsformationer och en gammal goding är åter på tapeten, nämligen Ancelottis framtid i Milan.
David Beckham klar för Milan, åtminstonde på lån i ett par månader, men det hela luktar PR-kupp signerat Galliani. Beckham kan inte tillföra något, särskilt med tanke på motståndet han numera är van vid över Atlanten.
Michael Haile: Att Beckham inte skulle tillföra något har jag svårt att tro. Som du nämner är den mediala exponeringen den primära behållning som vi kommer att ha ekonomisk glädje av. Ska vi lämna kändisskap, skvaller och dylikt åsido och fokusera på fotbollsspelaren så har jag däremot desto fler invändningar. Milan spelar inte med renodlade yttermittfältare och ingen ska försöka intala mig att han är någon form av högerinner i vår taktik. Beckham har två styrkor som spelare: högerfoten (i inläggs- och fasta situationer) och arbetsviljan. Kvalitativa högerfötter har vi redan och arbetsvilja finns det nästan för mycket av, särskilt på mittfältet. Men som sagt, fotbollen är också business. I det här fallet enbart business.
Kaveh Golestani: Jag kan hålla med om det hela förmodligen är mer PR-kupp än förstärkning av laget. Samtidigt måste jag påpeka att jag inte har några som helst tvivel på David Beckhams kvaliteter som fotbollsspelare. Beckham kan mycket väl tillföra, särskilt på ett mittfält utan Pirlo. Jag nämnde detta i Sei Punti, och vill än en gång uttrycka min oro för att perioden som engelsmannen kommer att tillbringa hos oss i vår är alldeles för kort för att han ska komma in i spelsystemet. Jag håller tummarna för att jag har fel, och har jag inte det så gör väl Milan i alla fall en mindre förmögenhet på affären.
Senast var vi tvungna att spela med tre defensiva mittfältare, och det blev inte bättre av att den spelskickligaste av dem var tvungen att utgå efter en halvtimme. När ytterbackarna inte följde med upp i anfallen var vi därmed väldigt lättlästa och dessutom alldeles för få i anfallszon, för att tala hockeyspråk. Vi bör kanske spela med ett rakt fyramannamittfält så att vi åtminstonde har lite kantspel att förlita oss på.
Michael Haile: Jag anser att man grovt underskattar och nedvärderar Atalanta när man anklagar ett centrerat mittfält för att vara huvudorsaken till ytterbackarnas återhållsamma offensiv. En spelare som Ferreira Pinto höll hov i 180 minuter på sin högerkant under förra säsongen och fick därför fullt logiskt mer uppmärksamhet den här gången - med ypperligt resultat bör tilläggas. Vad jag däremot kan tycka är att Ronaldinho ska ha en utgångsposition till vänster hellre än centralt i banan. Han blir alldeles för enkelt isolerad och felvänd i gröten vilket överlåter all transport från mittfält till anfall på Kakà. Ett fyrmannamittfält hade varit en lösning om vi haft rätt spelartyper. Nu när Antonini (som i grunden är en yttermittfältare) börjat lära sig ytterbackspositionen tycker jag dock att det inslagna spåret är helt rätt. Flackande för flackandets skull är Roberto Mancinifasoner.
Kaveh Golestani: Jag håller med Michael angående byte av spelsystem då jag anser att vi saknar flertalet spelare för att kunna klara av en sådan uppställning. Dessutom har vi flertalet spelare som inte hade kommit till sin rätt om vi skulle bytt spelsystem till ett fyramannamittfält. Problemet som understryks i påståendet ovan är att vi så ofta blir lättlästa och beroende av individernas förmåga att blixtra till lite då och då, istället
för att anfalla som ett lag med fler alternativ i offensiven. Detta gör det inte bara lättare för Milan utan framför allt mycket svårare för motståndarna. Med kvalitén vi har i laget, och det särskilt i våra ytterbackar, tycker jag att man utan att skämmas kan kräva att de oftare följer med upp lite högre i banan. Sett till matchen mot Atalanta, som mycket riktigt inte ska underskattas, kom dock ytterbackarna knappt upp på offensiv planhalva. Jag kräver inte att Zambrotta ska vara vid motståndarnas hörnflagga vid varje avslut, men är det med i speluppbyggnaden ibland ger det ett mycket högre tryck på motståndarnas mittfält. Våra mittfältare måste även de komma med högre upp i banan, och grunden till detta ligger i att ytterbackarna "trycker upp" dem.
Så många skador och småskavanker i försvaret och på mittfältet, varpå det senare ledde till att vi fick spela större delen av matchen utan någon defensiv spelfördelare. Vilken spelare tycker du saknas mest i dagens Milan?
Michael Haile: Utan tillstymmelse till tvivel Alessandro Nesta. En sådan försvarsspelare växer inte på träd och är en ynnest att ha i laget. Den spröde Maldini och den normalgode Bonera har enbart Favalli att rotera med i dagsläget, en situation som ytterligare accentuerar saknaden av vår backrese. En annan hade sagt Pirlo, visst. Men jag säger Nesta.
Kaveh Golestani: Jag tror att Pirlo i dagsläget behövs mer än Nesta, även om vi inte klarar oss utan någon av dem en halv säsong.
Även om Milan för tillfället går bra är det väl ändå dags att på allvar se sig om efter en potentiell ersättare till Ancelotti. Det är inte bara försvaret som börjar bli gammalt - vi behöver även nytänkande taktiskt, särskilt om vi ska få se ett nytt Grande Milan. Jag menar, det är ju bara ett tidsfråga innan vi hamnar i en svacka igen.
Michael Haile: Carlo Ancelotti är inte felfri, långt ifrån. Däremot tycker jag att hetsjakten på Carletto från mindre rationellt funtade Milanisti börjar bli löjlig. På forum och bloggar ser jag tyvärr allt oftare alla negativa komponenter som har rödsvart färg sammanflätas med den plufsige på bänken. Få ståtar med konstruktiva lösningar i sin strävan att sänka tränaren till varje pris (på bekostnad av sin egen trovärdighet). Vad få endera känner till eller vill inse är att klubben, med järnhand bör tilläggas, styr ärenden som tränaren egentligen ska arbeta med. Rekryteringen är en sådan sak med Crespo som bästa
exempel: Carletto ville behålla argentinaren efter CL-torsken i Istanbul men fick via media veta att Milan inte ville betala för sig när låneperioden från Chelsea tog slut. Vad är det för arbetsklimat? Ordet samklang mellan ledning och tränare existerar inte.
Kaveh Golestani: Jag tror helt klart på att vi behöver lite nytt på tränarsidan, men som Michael mycket klokt poängterar ska man tänka sig för innan man kräver Ancelottis avgång. Dels så har faktiskt mistern ett CV som är ganska svårt att slå, och han har gång på gång visat oss att vi har haft fel om honom genom att vinna viktiga och tunga titlar. Potentiella ersättare är alltså både lätträknade, och dessutom är nog näst intill alla som jag personligen kan tänka mig som en ny Milantränare redan upptagna med andra jobb. Man kan inte klandra Ancelotti för de svårigheter laget haft på senare tid då inte något av
nyförvärven verkar ha haft någonting att göra med Ancelottis analys om lagets behov. Ett bra exempel är Yohann Gorucuff som aldrig fick den ärliga chans jag anser att han förtjänade, vilket tyder på en typisk Milanvärvning. Carletto vill ha - får inte, Berlusconi/Galliani vill ha - köper.
