Svar på tal: Snart sönderlästa?
Blir Milan bättre eller tvärtom rent av mer lättlästa när Pirlo kommer tillbaka? Och kommer defensiven snart att rasa ihop? Milanredaktionen spekulerar och ger svar på tal.
Borriello bränner chanser i parti och minut, Shevchenko är iskall och Inzaghi allt för skadebenägen. Milan har helt enkelt en för dålig anfallsbesättning trots flera stora namn för att mäta sig med de bästa i Europa.
Fredrik Alfredsson: Ge mig David Villa eller Eto’o och jag tar emot honom med öppna armar till Milan, absolut. För om man jämför med de bästa bland de bästa, med elitens elit, då ligger Rossoneri i lä. Men å andra sidan finns det inte många spelare med de ovannämndas kvalitet. En våt dröm är förstås att Milan skulle ha en sådan riktig superstriker som bombar in allt bakom motståndarmålvakterna, men när så inte är fallet får vi vara ganska nöjda med det vi har. Borriello har hyllats av mig (dock inte efter söndagens missar) och han har potential. Om han bara börjar sätta dit bollarna (det kan han, det såg vi förra säsongen) så kan han bli guld värd. Inzaghi är perfekt att slänga in och Shevchenko skulle vi väl ärligt talat inte ha för stora förväntningar på. Kanske vaknar ”Sheva” till liv och återvänder så smått till sitt forna jag framåt våren. Om inte annat är det heller inget som Milan ska stå och falla med. Dessutom finns en hyperintressant Pato som jag väntar mig mycket av.
Förutom de som nämns ovan finns ju lite potential i herrarna som spelar bakom den allt som oftast ensamme anfallaren. Med Ronaldinho och Kakà som släpande är offensiven hygglig oavsett vem som agerar spjutspets. Men visst, drömma om en trio med de två och låt oss säga David Villa går alltid.
Nawras Naji: Jag kan, för tillfället, hålla med om påståendet i den första meningen. Milan skiljer sig dock från många andra toppklubbar på så sätt att mycket av Ancelottis anfallsspel hänger på de offensiva mittfältarna, i nuläget Kaká-Ronaldinho. Titta bara på den interna skytteligan de senaste säsongerna, Kaká har toppat den två år i rad och nu Ronaldinho. Trots att Inzaghi har en egen svit i sjukstugan, är han ändå med i målprotokollet när det behövs som mest. Borriello har många mål i sig, det visade han i Genoa, det gäller att hitta tillbaka dit och sätta chanserna som skapas, ketchupeffekt snart?
Milan har tappat spelmässigt på sista tiden och tendenser till att lagets spel återigen är sönderläst (4-3-2-1 har ju varit med sedan istiden). Nu kommer dessutom snart Pirlo tillbaka och då ska alla bollar gå genom honom – något som kommer göra att Milan kör fast.
Fredrik Alfredsson: Jag erkänner – det finns en viss oro inom för mig att det ska bli fallet. Fast samtidigt vet vi alla vilket enormt spelgeni Pirlo är. Hans crossbollar, svepande passningar och förmåga att hitta lösningar som ingen annan ser gör att han förhoppningsvis tvärtom tillför en dimension i Milans spel. Min oro rör det faktum att flera av hans medspelare har en tendens att enbart söka Pirlo när han finns på planen. Blir det fallet så är det självskrivet att spelet blir för lättläst i längden. Men Rossoneri har en del andra spelartyper (Flamini, Borriello till exempel) i laget nu jämfört med förra säsongen vilket bör borga för att de inte ska bli så förutsägbara. Dessutom anser åtminstone jag att Pirlo kan vara ett alternativ högre upp i banan också.
Nawras Naji: Att spelet är sönderläst kan jag inte hålla med om nu när Ronaldinho/Borriello är en del av formationen, dessa tillför minst en helt ny dimension till spelet. Det är en helt ny bok att läsa för den som vill. Med Pirlo tillbaka i laget finns det, som sagt, en risk att han suger åt sig alla bollar. Det var det som sänkte oss förra säsongen, Pirlo var usel och spelet blev därefter. Förhoppningsvis och troligen vet Ancelotti hur han ska lösa detta nu när vi har flera spelare som konkurrerar om "Pirlorollen", desutom har vi klarat oss utmärkt utan honom. Spelare som Gattuso(!), Seedorf och nyförvärvet Flamini har täckt upp på ett acceptabelt sätt. Pirlo är ändå unik, hans bollsmekande öppnande passningar är oefterhärmliga. Milan blir ostoppbara med en Pirlo i form.
Rossoneri har haft tur med sena avgöranden och domslut med sig. Därför var det inte mer än rättvist att Lecce kvitterade – karman slog tillbaka kan man säga.
Fredrik Alfredsson: Så skulle man väl kunna se det men samtidigt måste man ta en närmare titt på hur matcherna som påståendet syftar på har sett ut. Visst var Milan inte speciellt imponerande mot Braga när Ronaldinhos briljans till slut frälste men mot Napoli var segern minst sagt rättvis. Att det krävdes ett självmål må vara sant men att det inte stod 4-0 eller liknande redan då var ett under. Senast mot Lecce var det inget storspelande Rossoneri som vi fick se och kanske var kvitteringen en förvarning om att det inte håller i längden med ett haltande spel. Håller i längden gör det heller inte att missa så många chanser, det straffar sig alltid förr eller senare. Mot Lecce var ett sådant tillfälle då de brända lägena till slut slog tillbaka mot Milan. Matchen borde ha varit punkterad då Lecce chansmässigt var totalt underlägsna och inte var värda en poäng. Därför kändes poängtappet väldigt onödigt. Samtidigt var en poäng ingen katastrof i det här läget av säsongen och förhoppningsvis var det en välbehövlig näsbränna. Men nu återstår att se om det var en engångsföreteelse eller om Milan straffas mer framöver.
Nawras Naji: Till att börja med så var det slarv och avsaknad av fokus som ledde till Lecces kvittering, inget annat. Att dominera en match och anfalla i våg efter våg, att skapa chanser och sätta press på motståndaren när denne försvarar lågt, att tålmodigt tvinga bolluslingen i mål, är inte tur, det är resultatet av ett medvetet agerande som till slut ger utdelning. Det som oroar är ineffektiviteten framför mål och passitiviteten efter att Milan tagit ledningen. Det där med domslut köper jag inte, italienska domare håller en generellt låg nivå där storlag och hemmalag inte sällan gynnas, det borde vara allmänt känt vid det här laget. Mycket tråkigt, men det är bara att acceptera det. Här kanske man kan tala om karma, över en hel säsong jämnar det troligen ut sig.
Milans mittförsvar består just nu av Favalli och Bonera. Seriöst, det håller inte för ett lag som ska försöka att vinna ligan. Snart kommer det rasa ihop och det utav bara helvete.
Fredrik Alfredsson: Rent logiskt sett borde väl egentligen den här defensiven inte ha hållit så pass tätt som den ändå gjorde hittills. Givetvis saknas en spelare (och framförallt en ledare) som Nesta och på sikt behövs det en ledare (om det återigen blir Nesta eller ett välkommet nyförvärv får vi vänta med att se) i backlinjen. Dock ska vi i nuläget inte stirra oss blinda på namn. Med hårt jobb, rätt inställning och en vilja att offra sig för varandra kan man komma ganska långt även på Serie A-nivå och en spelare som Bonera passar in på de här egenskaperna. På längre sikt vill jag förstås inte att vi ska behöva se både honom och Favalli i mittförsvaret men så länge de ändå sköter sig förtjänstfullt kan man inte klaga. Det är inte deras fel att backkollegorna går skadade och som sagt går deras prestationer inte att kritisera än så länge.
Påpekas här bör också att det inte bara är Milans backlinje som har stått för en god defensiv hittills i höst. Mittfältet bidrar med hårt jobb och med Ambrosini, Gattuso och Flamini är förstås backlinjen garanterad ett starkt understöd från de på mitten. Så länge samarbetet mellan försvarsspelarna och mittfältarna fortsätter att fungera väl finns det hopp om ett fortsatt svårforcerat Milan.
Nawras Naji: Å ena sidan kan man resonera så där cyniskt och verklighetsfrämmande; en gamling som Favalli som har spelat vänsterback nästan hela sin karriär och en ytterst opolerad Bonera som troligen har nått toppen av sin förmåga bildar mittbackspar, visserligen provisoriskt, i en klubb med höga ambitioner. Men å andra sidan bör man kanske ta en titt på tabellen, Milan har släppt in åtta mål på elva matcher, Bonera har spelat nio av dessa. Favalli må vara gammal, han har dock erfarenheten och skickligheten att göra sitt mittbacksjobb med godkänt betyg. Bonera har utvecklats massor i år, han blivit mer resolut även om han egentligen aldrig blir mer än en reserv i ett fulltaligt Milan.
