Svar på tal; Om backar, framtiden och en överskattad Marco
Finns det en framtid utan Maldini och faller Milans defensiv ihop nästa säsong? Dessutom konfronteras milanredaktionen med påståendet om en överskattad Borriello.
Maldini slutar efter säsongen, en ikon och stöttepelare försvinner, han är ett unikum. Han blir omöjlig att ersätta, dessutom finns inte såna spelare längre, spelare som går igenom alla stadier av sin karriär i en och samma klubb, från att vara en egen produkt och talang till pension!
Fredrik Alfredsson: Här kan jag inte annat än att hålla med. Maldini är verkligen unik och går inte att ersätta om man ser till helheten. Hans personlighet, karisma och status i Milan som den meritfyllda historia han bär med sig besitter ingen annan spelare och jag tror inte heller att man inom klubben strävar efter att ersätta ”Il Capitano” annat än på ett spelmässigt sätt. För ett antal år sedan hade det varit en nog så svår uppgift att lyckas med, men nu är Maldini i ärlighetens namn inte oersättlig när det gäller de spelmässiga egenskaperna. Numera finns det snabbare, starkare, tuffare och mer följsamma försvarare än Maldini och att hitta en back som är bättre än Maldini för Milan på planen finns det goda förutsättningar för.
Nawras Naji: Maldini kommer, minst sagt, att vara saknad, kanske inte så mycket på planen men definitivt i omklädningsrummet, på träningen, i media och så vidare. Precis som kollega Alfredsson så tror inte jag heller att Milan är ute efter en ”ny” Maldini på direkten (vi får nog vänta tills Maldini 3.0 tar vid, Christian Maldini är född 1996 och spelar i Milans pojklag), utan man söker efter en försvarare som kan ersätta Il Capitano rakt av, men då endast på planen.
Genuin klubblojalitet är en bristvara i dagens fotboll, frågan är om det någonsin kommer en Bandiera i Maldinis klass.
Realistiskt sett går det inte att ersätta/tillföra så många spelare i backlinjen som Milan kommer behöva göra efter säsongen, minst en mellansäsong med sämre resultat och tabellplacering är alltså att vänta.
Fredrik Alfredsson: Så värst många spelare behöver väl ändå inte bytas ut i backlinjen? Kaladze, Bonera, Jankulovski, Antonini och Senderos (om han nu blir en permanent Milanspelare) ser jag alla som funktionella backar även nästa säsong. Ytterbacksplatserna ser bra ut i mina ögon även över ytterligare en säsong. Däremot behöver det förstärkas i mittförsvaret (framförallt om inte Nesta kommer tillbaka) men mer än ett, alternativt två riktigt kvalitativa försvarsförvärv behövs inte som jag ser det. Dock kan det vara svårt nog att skola in en ny back. Därför hoppas jag på en back i form av till exempel Udineses Zapata som redan känner till försvarsspelet i Serie A och inte får några anpassningsproblem eller liknande.
Nawras Naji: Två mittbackar av klass lär behövas. Nestas och Kaladzes bräcklighet lämnar endast Bonera och eventuellt Senderos som mer eller mindre tillförlitliga mittförsvarare. Ytterbacksplatserna är som sagt säkrade en säsong till. Milan bör inte, och lär troligen inte, ta några risker genom att värva spelare utanför serie A. Därför tror jag att åtminstone en mittback kommer inhandlas från en italiensk klubb, på sätt får man vissa garantier. Den andra eventuella mittbacken kan få vara en kalkylerad risktagning (Thiago Silva?) och kan då värvas utan erfarenhet från italiensk fotboll. Förhoppningvis tänker milanledningen förnuftigt och långsiktigt i backfrågan så att man slipper den ovan nämnda mellansäsongen!
Det är tjänstefel av Ancelotti och de ansvariga i Milan att inte "skola in" ungdomar som Darmian, Abate och Paloschi redan nu. Man skulle haft kvar de två sistnämnda i truppen och gett dom mer speltid istället för det gamla gardet.
Fredrik Alfredsson: Paloschi är för tunn än så länge och det är enligt mig helt rätt att låta honom bida sin tid i Parma och Serie B. Visst fick han en drömstart på Serie A-karriären med mål i debuten förra våren men än har han en bit att vandra innan han kan bedömas vara startmaterial i ett lag av Milans dignitet.
Abate har jag sett för lite för att uttala mig om egentligen och omdömena har gått isär. En del hävdar att han är Milans framtid, andra att han inte kommer att slå igenom fullt ut. Återstår gör helt enkelt att se vilka profetior som slår in. Tills vidare gör man rätt i att inte låta honom försöka konkurrera om en plats på det rödsvarta mittfältet där konkurrensen är knivskarp.
Darmian lyfter jag fram som en potentiell stjärnback i min senaste krönika och han är den av de ovan nämnda som får mig att hoppas mest. Darmian finns som bekant med i Milans a-trupp redan idag och har fått några matcher på bänken. Sakta men säkert tror jag att han finslipas för att ta de sista stegen som krävs för att gå in i Milans startelva.
Nawras Naji: Även jag tror att det hade varit lite väl tidigt att satsa på Paloschi, speciellt orättvist hade det nog varit mot honom själv med tanke på press och utebliven speltid i Milan. Nu hoppas jag att han får speltid i Parma med positiv utdelning.
Abate har trots sina 22 år varit i fler klubbar än Maldini, Costacurta och Ambrosini tillsammans (jag tror det är sex st) utan att riktigt blomma ut. Han har varit ojämn och blandat goda insatser med sämre när han väl fått speltid. Det hade varit väldigt olikt Ancelotti att använda sig av Abate, inte bara för att han är en högerytter, utan också för att Emerson finns i truppen. Tiden får utvisa om talangen finns där och om framtiden blir rödsvart för unge Ignazio.
Man gör helt rätt i att satsa på Darmian, jag tror att hans tid kommer. Han lär få speltid i Coppa Italia till exempel. Plus för att han fått vara med och träna bredvid Maldini, Nesta och de andra förebilderna.
Borriello är snudd på överskattad och överflödig i dagens Milan, visst tar han löpningar och jobbar hårt för laget, men han verkar ju inte löpa rätt då målen har uteblivit, dessutom finns det nog med grovjobbare i Milan. Marco Borriello är ett one-season-wonder!
Fredrik Alfredsson: Borriello är en av de som jag själv har lyft fram mest hittills under säsongen. Mina positiva åsikter om honom har stött på patrull från en hel del kritiker, men jag står fast vid att han är väldigt nyttig för Milans anfallsspel. Visst finns det redan nog med grovjobbare, men vilka alternativ föredrar du annars i stället då? Med Kakà, Ronaldinho och Seedorf på planen har vi även nog med finlirare och då kan anfallsspelet ibland (ganska ofta till och med) må gott av tillgången till en stor, tung, obekväm centertank. Det jag säger är inte att Borriello ska spela varenda match och att han är Gud fader själv, långt ifrån. Det finns spelare som till exempel Pato som i allra högsta grad också är värd speltid från start. Men påståendet att Borriello skulle vara överflödig när han besitter egenskaper som ingen annan i truppen har förkastar jag rakt av.
Nawras Naji: Borriello är, trots bristen på mål, en värdefull komponent i Milans anfall. Hans tyngd och för italienska anfallare otypiska löpvilja och offervilja finns inte hos annan av Milans forwards. Personligen hoppas och tror jag på en klassisk ketchupeffekt när nätet väl hittas. Han visade prov på sin skicklighet i Genoa förra året och han har varit smärtsamt nära även i år, men tillfälligheter och oskärpa har hindrat honom från att komma med i målprotokollet. Dessutom tycker jag att han stundtals är för isolerad på topp.
Överskattad? Nej, inte särsklit, ingen har väl höjt honom till skyarna eller haft med honom i diskussionen om guldbollen. Forza Marco!
