Lagbanner

Äntligen seger på Ennio Tardini!

En 6,5 år gammal förbannelse är bruten! Äntligen lyckades vi vinna på Ennio Tardini, även om det satt långt inne. En mycket god försvarsinsats och ett mål av gubben-i-lådan, Inzaghi, räckte för Milan att ta med sig alla poäng hem.

Milan tvingades göra flera ommöbleringar i laget jämfört med Sporting-matchen i torsdags. Chamot, Ümit och Donati ersatte Costacurta, Gattuso (avstängda) och Albertini (småskadad). Den första halvleken bjöd på småtrevlig fotboll i hyfsat tempo. Parma hade ett visst övertag och skapade också de flesta chanserna. Allt som oftast tvingades de gul-blå ta avslut från långt håll och det vållade Abbiati inga större besvär. Milan hade till en början mycket svårt att penetrera ett välorganiserat Parma-försvar lett av Cannavaro, dessutom slarvade man betänkligt i passningsspelet. Endast Shevchenko och Donati var framme och sköt, skotten höll dock knapp styrfart och Frey hade naturligtvis inga som helst svårigheter att ta hand om dessa. Efter en halvtimmes spel fick Serginho en frispark strax utanför straffområdet. Han tog själv hand om den och hittade Filippo Inzaghi som omarkerad kunde nicka in bollen bakom en chanslös Frey. På reprisen kunde man se att Cannavaro som skulle markera Inzaghi halkade och därför kunde Super-Pippo smita ifrån honom och säkert sätta bollen i mål. Milan fick bättre ordning på sitt spel efter målet och 10 minuter efter 1-0 så var Rui Costa mycket nära att utöka ledningen. Dock lyckades Frey och Torrisi med gemensamma krafter få bollen över kortlinjen. Halvleken avslutades med ett bra Serginho inlägg som Inzaghi och Shevchenko båda ville nicka in, Inzaghi missade och Shevchenko kunde inte rikta sin nick alls utan bollen gick långt utanför.

Båda lagen startade den andra halvleken i ett högt tempo och det märktes att man gick hårdare in i närkamperna. Efter en kvarts spel så var Martin Laursen ytterst nära att nicka in sitt tredje mål för säsongen men Frey lyckades avvärja med en magnifik benparad, än en gång var det en frispark från Serginho som skapade denna chans. Efter 66 spelade minuter fällde Ümit Cannavaro med en ful tackling, såg det ut som i alla fall. På reprisen kunde man dock se att det snarare var Cannavaro som visade prov på goda skådespelartalanger än någonting annat. Ett gult kort hade nog varit befogat eftersom Ümit var sen in i tacklingen, men eftersom han knappt rörde Cannavaro så kändes det röda kortet mycket tufft. Ancelotti agerade direkt och tog ut Sheva och satte in Contra på Ümtis högerkantsplats. Milan blev mycket försiktiga och Parma kunde ta ett stadigt grepp om händelserna. Hemmalaget skapade ett ganska hårt tryck mot Milan-målet dock utan att skapa några riktigt farliga chanser. Milan-försvaret agerade mästerligt och lyckades reda ut stormen. Parma lyckades göra ett mål i den 88:e minuten, men den assisterande domaren vinkade helt korrekt bort målet för offside. Parmas press gav naturligtvis flera kontringslägen för Milan, men tröttkörda Milan-spelare verkade mer intresserade av att få tiden att gå. I slutet gjorde Ancelotti två taktiska byten, Roque Junior och Simone kom in, medan Rui Costa och Inzaghi gick ut.

Detta var den fjärde matchen under Ancelottis ledning och vi har fortfarande inte släppt in något mål. Imponerande minst sagt! Den tidigare hårt kritiserade Chamot spelade en utmärkt match i mittförsvaret bredvid den minst lika duktige Martin Laursen. Offensivt var väl inte denna match någonting att minnas, men släpper man inte in några mål så räcker det att göra ett framåt! Rui Costa har väl fortfarande en bra bit upp till toppform, men jag tyckte mig kunna se positiva tecken i hans spel och det kommer att bli bättre, var så säkra på det. Inzaghi måste få en eloge också, inte bara för att han gjorde målet utan också för att han på nästan egen hand lyckades spela bort fem minuter i slutet av matchen, mycket rutinerat!

Marko Uusitalo

Marko Uusitalo2001-11-26 17:31:06

Fler artiklar om Milan