Veckosammanfattning: Gåvor av olika slag
Det delades ut julklappar redan i söndags i Serie A. Såväl i form av vackra mål som i form av mål till synes skänkta från ovan (eller åtminstone från domarkåren). Detta och en del annat avhandlas när det återigen är dags för en sammanfattning.
Milan gav oss rödsvarta fans, vars tålamod och kärlek till laget i våra hjärtan verkligen har prövats hårt under ytterligare en mörk och delvis tung höst, en fin julklapp som avslutning på det här årets rödsvarta fotbollsproduktion. 5-1 mot Udinese var klart mer än vad man kunde ha önskat sig och den övertygande segern ger oss ett litet hopp åter inför vårsäsongen.
Dock ska inte allt för stora växlar dras av vinsten i söndags. Inte för att jag vill dämpa den glädje femettan förde med sig, de positiva känslorna kan gott få finnas där över julen. Men att tro att allting är frid och fröjd för att Milan slår Udinese komfortabelt är att vara för optimistisk. Mycket jobb återstår innan den här rödsvarta upplagan är nog stabil för att det ska vara optimalt.
Mycket var riktigt bra i söndags men samtidigt finns det fortfarande många brister. Utan Nesta saknar backlinjen helt speed till exempel. Det kan kännas tjatigt men en mittback av hög klass borde egentligen vara ett måste i januari. Något som tyvärr inte lär bli fallet. Åtminstone är det vad jag tror.
Överst på min rödsvarta önskelista står dock en, gärna två försvarsspelare av världsklass som direkt går in och tar en plats i backlinjen. Det är förvisso inte lätt att få tag i några, speciellt inte mitt under säsongen, men önska kostar som bekant ingenting.
Offensiven var underbar att skåda mot Udinese och det som gav mest positiva vibbar var att Milan spelade med ett rörligt anfallsspel. Just rörelse och passningar till spelare som löper har varit ingredienser som använts allt för sparsamt i Milan under hösten. Nu fanns det tendenser hos spelare utan boll att hålla uppe rörelsen och ta löpningar under stora delar av matchen, inte bara enstaka gånger som tidigare har varit fallet. Håller det i sig kanske vi kan få se något som liknar den härliga, äkta Milanoffensiven som vi har blivit bortskämda med många gånger genom åren när vårsäsongen nalkas.
Nu var det förvisso inte så svårt att prestera i offensiv väg mot Udineses försvar. Eller brist på försvar snarare. Gästerna var så bedrövliga i det defensiva spelet så det var nästan skrattretande. Men det är deras problem och varför orda mer om det? Bättre att njuta av att Milan faktiskt spelade grymt bra fotboll
. . . . . .
Trenden med felaktiga, rent av horribla domslut fortsatte även den här helgen. Inte särskilt oväntat för oss som känner till Serie A väl vid det här laget. Inte heller oväntat att det var topplagen som gynnades av de bedrövliga rättsskiparnas insatser. I Toscana slet hemmalaget Siena furiöst för att knipa åtminstone en poäng, något de hade varit väl värda, mot serieledande Inter och länge såg det lovande ut. Då klev den assisterande domaren in i handlingen genom att inte handla alls. Precis alla såg offsiden på Maicon, till och med Mourinho som inte direkt är känd för att ta domarnas parti särskilt ofta erkände det efteråt. Men mannen som åtminstone påstods vara domarens assistent på linjen brydde sig inte. Kanske hade han bättre saker att fundera på, som vad han skulle ge frugan i julklapp. Inte vet jag. Däremot vet jag att ett tappert krigande Siena bestals på en poäng som man så väl hade gjort sig förtjänt av.
Nu när det snart är jul (det blir ett ganska tydligt tema den här gången...) ska det förstås inte snålas med gåvorna trots lågkonjunkturen. Så när de italienska tomtarna ändå var igång var det ju lika bra att dela ut en för tidig julklapp till Juventus också. Så vad göra? Jo, givetvis låtsas som ingenting när Marchionni står någon meter offside, låta anfallet fortsätta och rycka lite nonchalant på axlarna när bollen väl låg i mål. Jag såg en kommentar på ett forum igår vars undertecknade ansåg att offsiden inte spelade så stor roll, "målet hade ingen större betydelse för matchen". Kul åsikt enligt mig då det innebar 1-0 i ett läge där utgången var oviss och poängutdelningen fortfarande långt ifrån given. Hursomhelst vann Juventus till sist med 3-1 och målet som inte borde ha varit mål diskuterades av förklarliga skäl (vilket alla utom den nämnde forumskribenten troligen höll med om) tämligen flitigt.
. . . . . .
Det blåser rejält här hemma i Småland idag. Kalla, ogästvänliga vindar som effektfullt jagar bort allt vad julstämning heter och påminner om mörka, trista novemberdagar.
Snålt blåser det även kring en del herrar i Serie A. Udineses tränare Pasquale Marino måste vara en man som känner av de kalla vindarna nu snarare än de värmande julkänslorna. Fem raka förluster, följt av 3-0-tappet till 3-3 mot Lazio, i sin tur följt av en uppvisning i inexistent försvarsspel på San Siro i söndags är ett facit som Udineseledningen knappast nickar nöjt åt. Fira jul i fred kanske Marino får men frågan är hur länge han sitter kvar som tränare på Udinesebänken.
Domarkåren borde det också blåsa kring. Men i Italien är man väl så vana vid horribla domslut och märkliga sammanträffanden att det snart inte ens höjs på ögonbrynen längre över missade offsider som är så klara att en blind hade sett dem eller över straffar som döms ut givmilt som för tidiga julklappar.
Hussfeldt menade i Fotbollskanalen att det var en del av tjusningen med Serie A och till viss del kan jag hålla med honom. Jag vill inte se en fotboll där tekniska hjälpmedel (bortsett från målkameror) styr över domsluten, det är en del av sporten att diskussioner gällande domslut ibland följer som efterspel till matcherna. Det är en slags tjusning i det, absolut.
Men samtidigt är det svårt att se det positiva i ständigt bedrövliga domarinsatser som gång efter annan består av stora misstag. I längden blir det bara patetiskt, frustrerande och för med sig ett negativt rykte för hela ligan. Så länge domarnivån fortsätter att vara under all kritik spelar det ingen roll om Serie A har Europas bästa målsnitt, om Inter eller Juventus spelar hem säsongens Champions League, om Milan vinner Uefacupen eller att spelare som Ronaldinho, Ibrahimovic och Totti huserar där - ligan kommer ändå att förkastas av alla de som hyser ett agg till italiensk fotboll. Bara en acceptabel nivå på rättsskiparnas prestationer kan få ligan på allvar accepterad och ge Serie A den status som den faktiskt förtjänar igen.
. . . . . .
Veckans spelare: Pato, Milan
Två mål, en framspelning till brassekollegan Kakà och även i övrigt lysande spel. Pato glänste verkligen i Milans storseger och visade återigen vilken potential han besitter. Lossnar målskyttet ordentligt kan han bli en riktig succé under våren.
Veckans mål: Kakà (5-1-målet mot Udinese)
Är lite halvtråkig och plagierar Söderströms utnämning från omgångskrönikan. Men å andra sidan, så pass snyggt som Kakàs mål var när han drog upp bollen i maskorna nära krysset är det knappast någon som sågar mitt val.
Veckans det var bättre förr: Luigi Sala, Udinese
Säsongen 1998/1999 hade Sala, Udineses mittback, San Siro som hemmaplan då han representerade Milan. På den tiden kamperade Bariförvärvet ihop med Maldini och Costacurta i den trebackslinje som Zaccheroni svetsade samman och sedermera spelade hem scudetton med. Jag vill minnas att Sala överraskade mycket positivt, såg till så att stjärnförvärv som Roberto Ayala petades och stod för ett stabilt backspel. Men det var då det. Hans senaste besök på sin gamla hemmarena blev en riktig mardröm. Precis allt gick fel för stackars Sala och hans kompanjoner i backlinjen. Ingen vågad gissning är väl att han efteråt i omklädningsrummet funderade på om det inte var bättre förr ändå...
Veckans sämsta: Udineses försvarsspel
Kommentar överflödig.
Veckans sämsta 2: Domarinsatserna
Kommentar överflödig även här.
Veckans turgubbe: Sinisia Mihajlovic, tränare för Bologna
Lecce ner under strecket lagom till juluppehållet - men visst borde det ha varit Bologna som hade placerat sig där. Hemmalaget brände några sanslösa lägen i mötet med Mihajlovic mannar och den gamle Lazioikonen kan tacka sin lyckliga stjärna för att hans lag inte är under nedflyttningsstrecket i dagsläget.
. . . . . .
Passar på att önska alla våra läsare en riktigt god jul som avslutning.
Så god jul och må gott!
