Kaká – Är det dags att säga tack och hej?
Under tre-fyra år har vi läst och hört om klubbar som försökt rycka åt sig Milans 26-årige diamant. Hittills har en försäljning varit helt otänkbar. Frågan är om det fortfarande är så?
Värst var det när Real Madrids president Calderon och hans partner Mijatovic totalt gjorde bort sig själva och sin klubb genom att bedriva en häxjakt i medierna. Året var 2006 och de kunde inte sluta prata om Kaká. De trodde uppenbarligen att de kunde plocka åt sig Kaká likt Perez hade gjort med Zidane, Ronaldo och Beckham. Men Milan accepterade inte beteendet och anmälde Real till FIFA.
JAKTEN Sedan dess har Chelsea gjort flera framstötar. Abrahamovich måste ha ångrat sig djupt att han inte lyckades värva Kaká 2003 då Chelsea var med i leken när brassen skulle lämna hemlandet. År 2006 sägs Abrahamovich ha erbjudit €100 miljoner för Kaká, men Milan sa nej precis som man sa nej till Real när de erbjöd liknande summor för Shevchenko 2002.
Sommaren 2007 var Real där igen med ett €70 miljoners erbjudande. Sommaren 2008 var Chelsea tillbaka – först ska de återigen ha erbjudit €100 miljoner och sedan kom de med ett bud på €150 miljoner (!). Men Milan sa återigen nej.
I veckan har Manchester City varit på via Turati för att försöka förhandla med Milan. De har skickat en hel delegation – bland annat iraniern Kia Joorabchian som ingen riktigt vet vem han är mer än att han jobbar för folk som äger Tevezs kontrakt och tidigare ägde Corinthians i Brasilien.
Delegationen är ute efter Kaká, Gattuso, och Dida. Den sistnämnda borde Milan definitivt sälja då han får €4 miljoner per år för att sitta på bänken. Dida är 35 år och lyckas Milan få lite pengar för honom samtidigt som de slipper betala hans lön vore det en jackpot. Erbjudandet för Gattuso är oklart men det är inte troligt att Milan vill sälja med tanke på hans status samt hans nytändning under hösten.
NYA TIDER Det som däremot har förändrats är att Milan verkar lyssna på erbjudandet för Kaká som i ett första skede sägs ligga på €100-120 miljoner. Tidigare var det helt otänkbart med en försäljning men nu verkar det inte vara lika otänkbart längre. För några år sedan visste de flesta att brassen skulle bli världens bästa spelare en dag, så det hade varit slöseri att sälja honom. Kaká blev sedan bäst i världen under 2007, men nu har han haft en sämre period ett tag – vilket i och för sig är naturligt. Skador har gjort honom ojämnare och han verkar inte vara lika inspirerad längre. Dessutom har kraven ökat – han får redan €9 miljoner per år, men när han ser att Zlatan får €12 miljoner per år så är det inte otänkbart att han börjar undra varför han själv inte får mer än Zlatan.
Dessutom finns det andra faktorer som spelar in – Ronaldinho, Pato och Gourcuff. Kaká är inte längre den enda superstjärnan i Milan. Ronaldinho har imponerat och visat att han fortfarande håller i 2-3 år till. Pato har visat att han kommer bli bäst om några år och även Gourcuff har visat att han håller. Därför är Kaká inte lika unik längre. Jag säger lika unik därför att jag tycker att Kaká är unik – det finns ingen som han i världsfotbollen. Däremot finns det spelare som skulle kunna tillföra nästan lika mycket. Det är möjligt att ersätta honom.
Det gör ont i hjärtat att säga det – men en försäljning av Kaká skulle kunna gynna Milan. Det gör ont därför att det Kaká gjort för Milan går inte att glömma. Milan hittade honom för €8 miljoner och han blev världen bästa spelare i våra färger. Han har vunnit en CL-titel åt oss och hans spel har varit underbart att se. Han är en väluppfostrad person som blivit en riktig Milanista. Visserligen är han kanske lite för religiös för mig, men å andra sidan kommer han aldrig att skämma ut klubben genom att göra bort sig på nattklubbar. Tanken att se honom i en annan tröja framkallar ångest. Men Milan är tusen gånger större än Kaká.
Det kanske är dags att låta honom gå nu. Han fyller 27 i april och han har ändå varit i klubben i sex år. This is business, och Milan måste planera och göra vad som är bäst för klubben. Kaká har en irriterande assistent vid namn Diogo Kotscho som då och då kommer med sina ”det är möjligt att Kaká lämnar”-uttalanden och helt ärligt vore det skönt att slippa den snubben.
PROBLEMET Det är inte så troligt att Kaká vill gå till Manchester City. Även om de erbjuder €15 miljoner per år så är det inte troligt att han skulle vilja gå dit. De spelar inte i CL och de kommer nog inte att spela i CL nästa säsong heller. Då återstår bara Chelsea och Real Madrid. Jag tror att Milan skulle kunna sälja Kaká om de får €150 miljoner, men frågan är om Chelsea eller Real Madrid skulle kunna erbjuda så mycket. Abrahamovich har drabbats hårt av finanskrisen och Real Madrid kommer nog inte sträcka sig så långt.
Hittills har både Milan och Kaká sagt nej till alla erbjudanden och jag tror att Kaká känt klubbens stöd i och med att de så många gånger tackat nej till så mycket pengar. Men om han nu märker att Milan börjar lyssna, hur kommer han att reagera då? Milan har hittills alltid haft övertaget. Tre olika klubbar har varit intresserade och Milan har aldrig behövt pengarna. Kaká har varit nöjd i Milan och aldrig aktivt sökt en transfer.
Men om Milan bestämmer sig för att acceptera €150 miljoner från City, riskerar det att göra Kaká besviken och arg. Om han sedan säger nej till City kan det få konsekvensen att han själv sedan börjar söka sig bort från klubben då han vet att Milan ville sälja honom till City, vilket sätter Milan i ett sämre förhandlingsläge i framtiden.
Milans chans är att Kaká antingen tackar ja till City – vilket vore det optimala då han inte stärker en konkurrent, samt att vi slipper spela mot honom under de närmsta två åren (minst). Det näst bästa vore om det uppstår en budgivning mellan Chelsea, Real och City. Inte för att det är säkert att priset ens når upp till €150 miljoner, men det är inte omöjligt.
Men frågan är om Milan vill sälja Kaká redan i vinter? Pato är fortfarande bara 19 år och Dinho har inte varit Kaká, och Borriello har varit skadad hela hösten i princip. I ett framtida perspektiv skulle Milan klara sig bra utan Kaká om minst en värdig ersättare anländer, men ingen superstjärna kommer att anlända i vinter. Därför är det inte troligt att Milan kommer att sälja.
FRAMTIDEN Om vi ska leka FM ett tag så innebär €150 miljoner stora möjligheter för Milan. Jag skulle hämta minst en anfallare, en trequartista och minst en back (först och främst en vänsterback). Med €150 miljoner kan Milan vara med och ta hem Benzema för €50-80 miljoner, Clichy från Arsenal €15-20 miljoner och sedan ta hem Gourcuff som nu skulle få betydligt mer speltid. Benzema är framtiden – den klubb som lyckas köpa honom kommer att ha framtiden säkrad, så Benzema i ett anfallspar med Pato och Dinho/Gourcuff strax bakom skulle jag inte tacka nej till. Clichy är precis en sån vänsterback Milan behöver – ung, offensiv och löpstark.
GOURCUFF Vad kommer att hända med honom? Alla har nog sett hans drömmål under hösten. Det är inte så att han gjort ett eller två drömmål – han har gjort fyra-fem! Det senaste var faktiskt ren Zizou-klass. Det var ett fenomenalt mål som verkligen visar vilken talang han har. Och det gör ont när man tänker på att han kanske inte kommer tillbaka till Milan. Många av oss tjatade hela förra säsongen om att han skulle få spela mer, men Ancelotti ville inte ge honom en ärlig chans att spela in sig. Alla vet att Ancelotti älskar Seedorf och alla vet att konkurrensen är stenhård i Milan.
Men förra säsongen borde Gourcuff ha fått en ärligare chans i Milan. Med en ärlig chans menar jag att han borde ha fått chansen att starta 4-5 matcher i rad trots att han kanske inte imponerat så mycket. Han borde ha fått känna det där förtroendet att han kan misslyckas och ändå få spela. Han borde helt enkelt ha fått känna hälften av det förtroende som Seedorf ständigt får känna av Ancelotti. Jag var övertygad då och jag är övertygad nu – om Gourcuff hade fått den chansen hade han tagit den. Precis som han tagit chansen i Bordeaux
Nu spelar han med samma självförtroende som han hade när han först kom till Milan. Vem minns inte debuten i CL då han lekte med AEK Aten? Tänk om Gourcuff hade gått till Arsenal 2006 – Wenger hade gjort honom till Maradona!
Ancelottis hierarki är svårpenetrerad, det visar bl a exemplet Dhorasoo som trots att han många gånger var bättre än Seedorf ändå fick nöta bänk. Ancelotti borde öppna ögonen, och jag är ganska säker på att han gjort det nu. Men frågan är om Gourcuff vill tillbaka när de flesta storklubbarna i Europa är redo att ge honom chansen?
Bordeaux kan köpa Gourcuff för €15 miljoner och sälja honom vidare för €25 miljoner dagen efter. Samtidigt får man inte glömma bort att Gourcuff trivdes väldigt bra i Milan och han har alltid visat stor respekt för klubben. Han har en hel del att säga till om. Jag tror att om Ancelotti och Galliani jobbar med att ge honom det förtroende han förtjänar så kommer han att vilja komma tillbaka – precis som Borriello i somras. Även Borriello var i Ancelottis frysbox en gång i tiden, men nu är han en av hans favoriter nästan. Problemet är dock att Gourcuff minst två gånger gått ut i pressen och undrat varför Ancelotti inte ringt honom…
***
Noterbart är att jag inte är ute efter en försäljning av Kaká. Den här krönikan är mer en reflektion över situationen. En försäljning är inte längre otänkbar. Om Kaká stannar i Milan – vilket han troligen kommer att göra – så kommer jag att vara glad för det. Kaká är Kaká – han vi kommit ända hit för att se göra mål.
***
Källa: La Gazzetta dello Sport
