Rättvis Perugia-poäng!
Återigen söndag, återigen poängförlust. Vi spelade bra i början men som tidigare föll vi tillbaka och släppte in motståndarna i matchen. Rädslan att förlora är uppenbar!
Först och främsta måste vi konstatera att oturen leker med oss. Efter 25 minuter spel så skadar sig Massimo Ambrosini igen! Efter 8 månaders frånvaro så gjorde han comeback i sista matchen före jul(vinst mot Chievo 2-1)och gjorde ett av målen. Sen hade han svårt att ta plats men var med till och från på bänken. Igår så spelade han från start och var lysande - man såg verkligen hans spelglädje. Men efter en närkamp så blir han fälld bakifrån och västerbenet fastnar i gräsmattan. Ridå ned!Det vänsterknä som höll honom borta från fotbollen i 8 månader fick sig en törn igen. Vi får veta mer idag hur allvarligt det kan vara. Men det såg inte bra ut.
Vad man kan säga om matchen är inte mycket. Vi hade en bra inledning med en strålande Rui Costa och en ivrig Andrei Shevchenko. Vi pressade bra och Perugia vara aldrig över halvplan. Bollen fick rulla mellan lagdelarna och vi sprang väldigt mycket. Rui Costa, som helt oväntat fick ta på sig matchstället när Thomas Helveg skadade sig på uppvärmningen (helt otroligt!), dominerade stort det första 20 minuterna.
Han var rörlig och styrde spelet effektivt. Det var den gamle Rui Costa vi fick se en glimt av igår. I den 16:e minuten får vi en gåva av domare Racalbuto. En hörna av Serginho som går in mot mitten av straffområdet där det rivs och slits i tröjorna, som det alltid gör, men det rivs och slits extra mellan Ambrosini och Razaei och "Ambro" ramlar. Straff! Enligt min mening är alla sådan straffar feldömda - gåvor från domarna. Visst, det finns ju uppenbara fall ibland som domaren inte kan blunda för men att det rivs och fajtas inne i straffområdet tillhör delvis spelet. Nåja, efter senaste tidens straffmissar av Sheva så kliver Serginho fram och placerar bollen säkert i Cordobas högra hörn. Snygg straff! Efter det så fortsätter vi att spela bra och vi har mycket boll men i den 25:e minuten så vänder matchen - Ambrosini skadar sig och tvingas gå ut(Brocchi kommer in) och vi tappar nästan allt. Men det ska sägas att Perugia spelar upp sig och trycker på bra. Bäst på planen under den första halvleken var Martin Laursen, det säger en hel del om hur allting utvecklade sig efter Ambrosinis skada.
Man hinner knappt sätta sig för den andra halvleken innan kallduchen kommer - en omarkerad Baiocco får stå och nickskarva ett inlägg från deras högerkant som går över försvaret till en omarkerad Bazzani som nickar in 1-1!!!Helt otroligt!Sen tar Perugia över matchen och spelar bra - speciellt deras kantspel är bra. Vi har problem med att hålla uppe tempot. En mycket trött Rui Costa går ut och en pigg, hoppas och tror man, Andrea Pirlo kommer in. Men det var han verkligen inte. I alla år har han skrivits upp som den nye Baggio. Ända sedan han slog igenom i Brescia så har superlativen haglat över honom. Inte från min sida i alla fall- jag tycker att han tappade det mesta under Inter-tiden och köpet av honom som vi gjorde var helt fel. En sömnig spelare.
Ett litet hopp tändes efter 15 minuter i den andra halvleken då Baiocco utvisades efter 2 gula kort. Men dagens Milan klara inte av att utnyttja ett nummerärt överläge. Vi fortsätter att spela segt medan Perugia försvara sig bra och krymper all ytor som finns. Vi skapar inte så mycket och när det återstår 3 min så åker Sogliano ut, Perugia får spela med 9 man. Men det förändrar ingeting, en farlig frispark av Pirlo(bollen klockrent i högra klyckan) är allt. 1-1 var ett rättvist resultat men Perugia kunde mycket väl ha vunnit. Jag hade inte protesterat.
Vår räddning i dessa dagar är UEFA-cupen som börjar nästa vecka. Veckomatch!
Till sist en uppmaning: stå på er, alla rödsvarta fans som finns i vårt avlånga land. Vi har det jobbigt men en dag vänder det. Det är nu alla riktiga fans testas.
FORZA MILAN!
KL
