Krönika: IS Cash King?
Figo, Zidane, Ronaldo, Beckham och Shevchenko. Det kan vara på gång igen. Näste man på tur? Kaká.
Långt svar?
Pengar styr allt. Många vill inte erkänna det, men jag är grymt nära på att göra det offentligt. Pengar är inte allt... men jäävligt mycket. Många kan nog skriva under på det uttalandet.
Det senaste beviset på detta kan vi komma att få se inom några dagar, om vi inte redan fått göra det. Ett Galacticos Wannabe håller på att förändra fotbollen på egen hand, och med råge. Manchester City vill hämta fotbollen till den brittiska staden och skapa derbyn som kommer få Milano-derbyt och El Clasico att se ut som en korpenmatch.
Kaká, Robinho, Gattuso, Buffon, Sergio Ramos, Etoo, Messi, hell, you name it kommer att kunna ses spela mot Rooney, Cristiano Ronaldo, Tevez osv i en enda match, på en enda plan. Detta är vad som kan vänta oss i framtiden.
Är detta vart fotbollen är på väg?
Kaká; den brasilianske "övre-medelklass" pojken som drömde om att bli fotbollsproffs, med ett hjärta av guld och en själ som brinner för det goda. Ständigt jagad sedan sin ankomst till Milano för sex år sedan.
Då, en talang som "kan bli magnifik" om han hamnar i rätt klubb med rätt värderingar. Innan han hamnade i den rödsvarta tröjan hade de flesta enbart sett honom skutta omkring som en glad kille i Brasiliens VM-trupp 2002. Inte mycket mer.
Nu, världens mest eftertraktade spelare med en vinnande karriär bakom sig. Har vunnit allt man kan hoppas på som klubblagspelare, och minst lika många personliga priser. Man skulle tro att killens huvud skulle försvinna upp i rymden, men med två stadiga fötter på jorden står han. Redo för allt. Och det sida vid sida med sin favoritklubb, Milan.
Kärleken mellan Milan och Kaká har alltid varit slående. Relationen mellan Lagerbäck och Anders Svensson har inte mycket att komma med vid en jämförelse, och jag har alltid trott, mer än vad jag hoppats på, att denna relation skulle vara för evigt. Han skulle bli en klassiker i klubben och den stora legenden som kom till Milan som en talang med planer på att lånas ut till Empoli, för att där bevisa sitt värde. Istället tog han Milan och Ancelotti med storm.
Wow, detta kan bli något riktigt gött.
Förpassade istället den store Rui Costa till bänken alldeles för ofta och alldeles för tidigt, men vad gjorde det? Killen levererade match efter match. Agerandet på planen var bara ännu mer grillkrydda på pomfriten. Inget gnäll, ständigt kämpande och min personliga favorit; två pekfingrar upp mot Gud efter varje mål för att visa sin tacksamhet och sin underkastelse för den allsmäktige. Mitt wowande bara ökade. Noll skandaler, noll påhopp och noll gnäll. Han hade ett mål, och det var att bli bäst i världen... och det med den klubb som vågade ge honom allt från början. Det blev han.
Nu verkar sagan vara över.
När Ronaldinho var på gång till Milan var jag en av många som sade "Nej, tack, vi har ju Kaká." Många menade att intresset för Gaucho (förutom Berlusconis självklara kärlek för honom) var för att Milan i smyg börjat fundera på att sälja vår Kaká i framtiden. Så vad passar bättre än att spela in en lite småfet 28- årig playboy med en bastard-child som festar och skiter i träningarna i Barca? Han har en gång varit klart bäst, och likt den klubb vi är tror vi att vi kan återfå alla till toppform. Är det någon klubb som kan det så är det ju ändå Milan, men vi ska fan inte göra det på bekostnad av en lirare som blivit störst med OSS.
Gnället är här.
Kaká har som många märkt gått skadad och detta har naturligtvis påverkat spelet under denna säsong, "KA-PA-RO- säsongen". Ett visst program som rimmar på "botbollsganalen" lett av en skåning på TV4 är alltid snabba med att rulla ut bilder på en "annorlunda" Kaká. En Kaká som efter sex år i Italien har börjat "filma och gnälla". Detta är inte den Kaká vi har lärt känna, men det finns en orsak till det, tror jag. I Italien spelas den svåraste fotbollen med taktik från målvaktens röv till anfallarens näsa. Nyanlända anfallare från andra ligor runtom i Europa har väldigt svårt för att lyckas i Italien och detta beror väldigt mycket på motståndet i Serie A. Fula knep används STÄNDIGT för att irritera och jävlas med de offensiva krafterna. Framförallt försvarsspelet drar stor nytta av spelet bakom kamerorna och det kommer en tid då även spelare som Kaká tröttnar.
Jag tror att denna tid är inne.
Självaste Kaká har lackat ur. Han har tidigare i ett desperat försök gått ut i media och uppmärksammat domarna på att spelet i Serie A blir allt fulare och de enda som kan göra något åt saken är visselblåsarna. Detta verkar inte ha givit något resultat, och Kaká har börjat "filma och gnälla", dock något jag bara sett honom göra vid ett fåtal gånger. Vidare anser jag att detta inte är något fel, då han försöker sköta sitt jobb utefter förutsättningarna på arbetsplatsen. Men detta agerande från Kaká kan vara ett tecken på att han helt enkelt tröttnat på spelet i Serie A, och jag tror att vederbörande är fullt medveten om att spelet i de andra stora ligorna i Europa är snabbare, och mindre kontrollerat.
Något som tilltalar Ricky och framförallt hans spelstil. Det ständiga intresset från andra klubbar kring brassen har gjort att media alltmer fokuserar på att visa upp en "tjurig" och "gnällig" Kaká. Allt för att skapa obalans och rubriker.
Cashen sätter sig på flyget med destination Milano.
City?
Lingot mellan Kaká och Milan har förändrats. Nu sitter man vid motsatt sida av bordet och synar varandra, undrandes och beräknande. Kaká har tidigare tackat nej till Citys förmodade bud och med det förmodligen trott att sagan var över.
Men Galliani o grabbarna har börjat fundera. Den summa som ligger på bordet innebär många bra och riktigt kvalitativa spelarköp. Kaká mår själv bra av att nästan dubbla sin lön och få vara med att spela i en minst sagt storsatsande klubb redan från start. Det är ju en "win-win-situation".
Jag vet. Mycket... om inte allt talar för en övergång.
Men en sak som jag fortfarande har hoppats på är att en spelares "nej" alltid betyder just det, ett simpelt "nej".
Att spelaren i fråga aldrig tvivlat på sitt vara eller icke vara i Milan och även vid ett flertal tillfällen gått ut i media och sagt att;"jag gärna stannar, men om klubben vill sälja mig kommer situationen självklart att förändras"... och det dramatiskt. Av det uttalandet borde Milans respons vara självklar. Det har den varit...
...Fram tills nu.
Nu ligger Milans ledning och advokater i sina sängar och räknar och funderar på ett bud som är ofantligt stort. Ett bud som inte skall få förekomma inom fotbollen. Ett bud som kan spenderas på bättre saker än på en fotbollspelare, även om det nu är Kaká. Ett bud som är större än spelarens primära vilja, och det visar väldigt mycket.
Bland annat att vi skiter i.
En ganska hårddragen tolkning från min sida av denna situation är; "Vi gillar dig, fan vi älskar dig. Du har gjort allt för oss. Vi har gång på gång lovat att ingen summa i världen skulle få oss att ens överväga att sälja dig...
... Men vi snackade skit för när vi väl såg cashen ligga på bordet blev det för mycket att säga nej till, så låt oss fundera på det, ok?"
Men situationen är som den är nu, och den omöjliga transfern verkar nu vara en ruskigt nära verklighet.
Personligen anser jag att det är försent. Det bombsäkra "aldrig" från Galliani och Berlusconis sida har försvunnit och tveksamheten har hunnit infinna sig. Att fortsätta som vanligt blir väldigt svårt och pessimisten i mig säger att man likagärna kan säga adjö och casha in. Skadan är på något vis redan skedd och folk börjar redan nu planera "efter-Kaká-tiden".
Gourcuff (personlig favorit) + Benzema + Ronaldinho + Pato (personlig favorit) = Inte Kaká i alla fall.
Kan väl redan nu passa på att tacka Kaká för allt. Lycka till i framtiden.
Kort svar?
Cash IS King.
