Intet nytt på San Siro
Allting var sig likt på San Siro idag när Atalanta kom på besök. Kraftigt spelövertag, oförmåga att göra mål, tappade poäng…ja alla Rossoneri vet vad jag talar om.
Ancelotti skyfflade om än en gång i laget inför dagens match. Kanske hade han tisdagens match mot Roda i UEFA-cupen i åtanke. Milan ställde upp med en 4-3-1-2 uppställning. Contra, Roque, Billy och Kala bildade backlinje. Gattuso, Albertini och Ümit i mitten och en offensiv trio bestående av Rui, Sheva och José Marí.
Matchens första chans föll till Atalanta som hade stod med flera spelare fria i Milans straffområde men man lyckades inte få iväg något riktigt bra skott mot Abbiati. Därefter koncentrerades spelet mestadels till Atalantas planhalva och Milan hade överraskande nog ganska bra fart i sitt spel för en gångs skull. Dock slarvade man med den avgörande passningen och de gånger man kom till avslut så var det utanför straffområdet. Albertini bl.a. hade ett vasst skott som Pinato i Atalanta-målet hade vissa problem med. Sen var det i tur och ordning Rui, Sheva, Kaladze och Contra som prövade skottlyckan utan att besvära Pinato. Atalanta skapade inte mycket, men Espinal stod helt plötsligt fri med bollen framför Abbiati men han fick gummiben när han skulle skjuta. Den sista chansen i halvleken fick José Marí som valde att nicka bollen mot mål från långt håll trots att Shevchenko stod helt fri och skrek efter bollen.
Andra halvlek bjöd inte på bättre spel när den väl startade. Tyvärr. Återigen var det ett par skott från distans som är de enda chanser värda att nämna. Ancelotti försökte skapa mer tryck framåt genom att byta ut Gattuso mot Serginho. Shevchenko var nära att komma åt en frispark som studsat i muren, men under hård bevakning missade han bollen med någon centimeter. 66 minuter, mer än så fick inte Sheva idag. En till synes missnöjd Andrij fick lämna planen till förmån för Javito. Strax därefter var Contra nära att kopiera sitt jätteskott mot Inter, men denna gång var marginalerna allt annat än på Contras sida. Inte ens en Pirlo kunde få fart på Milan i slutet. Ett par nickar strax utanför och en bortslarvad frispark från 17 meter (Javi).
Ännu en match som vi borde vinna med tanke på spelövertaget. För tillfället har vi dock inga som helst idéer när vi ska dyrka upp defensivt spelande lag. Som flera matcher den senaste tiden så är spelarna för försiktiga och väljer för ofta att bara lyfta in hopplösa bollar i straffområdet som om kanske Bierhoff skulle dyka upp helt plötsligt och knoppa i en boll. Flera spelare måste kämpa hårdare även om det går tungt för dem just nu, istället för att gå och tycka synd om sig själva. Försvarsspelet såg hyfsat ut, även om man satte hjärtat i halsgropen vid ett par tillfällen då Atalantaspelare fick stå helt fria.
Härnäst är det UEFA-cupen som gäller och för att inte skämma ut sig totalt så måste Milan helt enkelt ta sig vidare. Det kanske kan vara den gnista som behövs för att tända laget igen…
