Torsdagsreflektioner angående mercaton
Hysterin kring Kakàs eventuella övergång till Manchester City som till slut aldrig blev av börjar så smått lägga sig. Då är det på sin plats att blicka framåt och se vad vi har att vänta oss när det gäller återstoden av mercaton, samt kika lite på Milans lagbygge för framtiden.
Vintermercaton brukar allt som oftast vara ganska sömnig, åtminstone jämfört med den "riktiga" transfersäsongen som utspelar sig under de varma, intensiva och intressanta sommarmånaderna. Den här vintern är dock ett riktigt undantag, kanske det som bekräftar regeln, på transferfronten. För sällan har man skådat sådan uppståndelse kring en potentiell övergång i januari tidigare som vi under den senaste veckan har fått uppleva angående Kakà.
Personligen intresserade jag mig ärligt talat inte särskilt hårt förrän några dagar innan allt fick sin upplösning i och med Kakàs nej tack till Manchester City. När ryktena började florera allt starkare kändes de trots Citys ekonomiska läge inte särskilt trovärdiga. Var på undertecknad först inte ägnade ens en tanke åt att Kakà skulle kunna lämna.
Men allt eftersom intensiteten i ryktena ökade böjade man inse: Kakà kan faktiskt komma att lämna oss för ett mittenlag utan större reella chanser till att etablera sig i toppen av Premier League inom de närmaste åren. Det var en insikt som medförde en slags skräckblandad förtjusning. Skräck och en viss oro över att en riktig Milanikon, en framtida lagkapten och en symbol för de rödsvarta framgångarna under senare delen av 2000-talet skulle försvinna. Förtjusning av tanken att det skulle rendera i ett antal välbehövliga miljoner som i sin tur skulle innebära välkomna förstärkningar i truppen.
När man så smått började sväva in i sin FM-värld (det var svårt att inte ryckas med i miljardkarusellens svängar) och fundera på vilka av fotbollsvärldens alla namnkunniga lirare som nu borde vara aktuella för Milan så blev allt som vanligt igen när Kakà tackade nej till slut. Eller som vanligt är kanske att ta i, det är ju fortfarande ringar på vattnet efter Citys envetna försök att fånga drömfisken på kroken. Men lugnet börjar i alla fall lägga sig och alla spekulationer kring vilka nyförvärv Milan direkt skulle ta och inhandla har lagts på is.
Ganska skönt det när man tänker efter. Visst var det som sagt lockande när det helt plötsligt såg ut som att de rödsvarta skulle kunna inhandla såväl tre som fyra världsstjärnor, men med facit i hand går det som Milansupporter ändå att vara väldigt nöjd med utfallet som nu blev. Kakà visade i slutändan att det faktiskt ibland krävs mer än ett ekonomiskt kapital för att få som man vill här i vår allt mer pengaberoende värld. Sedan huruvida han själv kan ses som boven i dramat gällande alla spekulationer låter jag vara osagt, det spelar ingen roll längre. Det är trots allt ens handlingar som är mest väsentliga. En handling väger tyngre än ord och Kakà visade genom att nobba Citys sjuka bud att allt inte går att köpa för pengar.
Nu är det helt plötsligt vardag igen även när det gäller mercaton och vi kan börja titta framåt mot vad som komma skal. För det finns ju faktiskt andra spelare än Kakà att lägga fokus på när det gäller Milans lagbygge.
Innan det här med Kakà-turbulensen satt jag mest och hoppades på att Liverpools Daniel Agger skulle presenteras som nyförvärv. De senaste dagarna har det varit tyst kring dansken, kanske mest beroende på att Kakà har tagit all medias uppmärksamhet i och för sig. Men hur blir det där egentligen? Rykten sa väl att Aggers representanter till och med hade varit på plats i Milano. Personligen hoppas jag. Hans kompromisslösa backspel som kombineras med bra bollkontroll, fin vänsterfot och ledaregenskaper skulle vara till nytta för Milans defensiva led. Dessutom vore han rätt åldersmässigt.
Trots Felipe Mattionis och Thiago Silvas (förvisso först till sommaren på "riktigt") ankomster så ser jag gärna en back till och det redan nu i januari. Detta trots att Nesta glädjande nog verkar vara på väg tillbaka. Dock tror jag inte att vi får se någon mer försvarsförstärkning, om inte Agger ansluter trots allt då.
Silva imponerade enligt rapporterna igår mot Hannover. Undertecknad hann bara med att se en skymt av matchen men enligt vad jag har hört visade brassebacken upp en bra spelförståelse, snabbhet, smidighet och fin bollkänsla. Med andra ord verkar det vara en ganska komplett back som vi har knutit till oss. Åtminstone känns värvningen lovande och spännande inför framtiden.
Thiago Silva ser ni för övrigt mer av här:
http://www.youtube.com/watch?v=Rcuqp3tVkOw&feature=related
Vintermercaton brukar allt som oftast vara ganska sömnig, åtminstone jämfört med den "riktiga" transfersäsongen som utspelar sig under de varma, intensiva och intressanta sommarmånaderna. Den här vintern är dock ett riktigt undantag, kanske det som bekräftar regeln, på transferfronten. För sällan har man skådat sådan uppståndelse kring en potentiell övergång i januari tidigare som vi under den senaste veckan har fått uppleva angående Kakà.
Mattioni var inte med igår och ska jag vara ärlig vet jag inte mycket om Gremioförvärvet. Vem är han egentligen? Han ska visst vara en spelskicklig högerback som även med viss fördel kan användas som högermittfältare samt även mittback. Offensiv, fysiskt stark och med väl utvecklad bollbehandling. Också det låter som en mycket intressant spelartyp men det är svårt att säga något konkret innan vi sett honom spela. Konstatera går dock att det är välkommet med nya, hungriga unga backar. Dessutom är det inte så troligt att Milan skulle plocka in försvarsspelare i den åldern (Mattioni är född 1988) om de inte var noga scoutade och potentiella nog för att ta en rödsvart starttröja framöver.
I övrigt verkar det inte hända så mycket på marknaden för Milans del. Eller känns det bara så just nu när Kakà-haussen har börjat lägga sig. Kanske dyker det upp något under den dryga veckan som återstår av vintermercaton. Det snackades mycket om mittfältare före den här följetongen om Kakà. Gattuso skulle ersättas och namn som Brighi, Donadel och Migliaccio men än har ingenting hänt. Om det nu alls är någon ersättare påtänkt. Den förre Helsingsborgsmittfältaren Mariga, som numera gör bra ifrån sig i Parma, sägs också i så fall vara ett alternativ.
Det är väl heller inte allt för många spelare som är tillgängliga för övergångar så här mitt i säsongen. Vi får nog vänta på en intressant (förhoppningsvis) sommar i stället. Och trots att de där Kakà-miljarderna inte ramlade in känns det som att man faktiskt kan hoppas på en riktigt lyckad mercato för Milans del.
